snelhest skrev 2018-05-16 22:35:37 följande:
Allt i tråden är givetvis inte korrekt, men att påstå att inte alla med asperger (eller autismspektrumtillstånd som det kallas) har problem är verkligen att tänja på sanningen. Själva förutsättningen för att få en diagnos är att man har specifika problem och att de orsakar signifikant lidande och/eller svårigheter. Om det ej stämmer är diagnosen felaktig. Depressioner är oftast övergående - neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är inte i närheten av lika ofta det. Jag förstår inte heller vad varaktiga sociala svårigheter och nedsättningar av exekutiva funktioner skulle ha med temporära affektiva tillstånd att göra.
I sakfrågan säger jag varken bu eller bä. Det viktigaste är vad den specifika individen kan bidra med i yrket och vilka begränsningar som finns. Kategorisk exklusion är möjligen lite väl hårt, men jag gissar att det blir svårare att antas p.g.a. svårigheterna som utgör en NDD.
Då kanske du ska läsa lite om studien som gjorts på barn som diagnostiserats med AS och som sedan vid vuxen ålder inte längre lever upp till diagnoskriterierna. Hela 20% (1/5) av barnen i studien visade inga tecken på AS vid vuxen ålder, något som också professor Christoffer Gillberg (Sveriges största forskare inom området) också uppmärksammat. Gillberg menar att diagnosen snarare bör ses som en personlighetstyp.
Faktum är att ingen vet speciellt mycket om Aspergers syndrom. Det är en diagnos som uppkom under en era av rasforskning av barnläkaren Hans Asperger som nu visat sig ha stått närmare nazismen än man tidigare vetat. Mycket av studierna för asperger bygger på den forskning som Hans Asperger bedrev mellan 1940-1944. Diagnosen sållades bort från amerikanska diagnosmanualen DSM-5 och hamnade senare under autismspektrumsyndrom, detta trots att det inte finns någon medicinsk forskning som bevisat att AS är relaterat till autism. Problemet är snarare att om diagnosen inte lagts i någon underkategori så hade personer med diagnosen blivit utförsäkrade vilket man till största del försökte undvika när diagnosmanualen uppdaterades.
Vid en utredning av AS så utgår man efter patientens psykiska välmående. Varför personen har diagnosen är inte relevant och inga medicinska tester görs. Faktum är att även om man utför medicinska undersökningar så visar de inte på någon avvikelse i hjärnan som man direkt kan påstå är AS vilket däremot går att göra på personer med autism. Så att påstå att funktionsnedsättningen är livslång är bara en gissningslek, det är faktiskt ingen som vet.