Polis är ett i allra högsta grad socialt yrke.
För att diagnosen Asperger ska vara aktuell krävs att man har "kvalitativa avvikelser i ömsesidig social interaktion".
Lite som att anställa en person med dyslexi för att korrekturläsa texter.
Nej, jämförelsen håller inte, för att symptomen på såna psykiatriska diagnoser kan variera mer och det beror mycket på andra faktorer (personlighet, IQ, m.m.) vad man kan göra av det, dvs. hur man kan utvecklas. Syn och hörsel kan man mäta och då vet man exakt hur det yttrar sig. Det där med epilepsi tycker jag är märklig också. Dels för att många ju växer ifrån det - varför då ha kravet att man aldrig haft det? Och folk skulle också lätt kunna påstå då att de aldrig haft det om de påstår att det bara var lite feberkramper, och inte epilepsi - svårt att skilja på.
Mycket fördomar hit o dit. Om man ska utgå från vad forskningen säger, vilket är grunden för alla diagnoser, så finns det inget som tyder på att folk med AS skulle vara sämre än andra. Aspergare kan ha svårt för vissa saker (inte alla) beroende på graden av diagnosen men samtidigt så är ju psykiska störningar som depression något som drabbar var fjärde man och varannan kvinna någon gång i livet, vilket inte påverkar chansen att söka till polishögskolan även om det kanske innebär en lika stor eller större risk som att ha AS. Bortser man från neuropsykiatriska diagnoser och sjukdomar som depression så är det väl ändå så att varje individ tränas till att hantera svåra situationer på polishögskolan. Det är väl ingen med AS eller "normalstämplad" individ som klarar extrema situationer bara sådär utan det är ju något man tränas till. Tyvärr bygger rekryteringen på fördomar vilket flera ledande experter nu börjat uppmärksamma. Frågan är när förändring kommat att ske, idag eller i morgon?
Allt i tråden är givetvis inte korrekt, men att påstå att inte alla med asperger (eller autismspektrumtillstånd som det kallas) har problem är verkligen att tänja på sanningen. Själva förutsättningen för att få en diagnos är att man har specifika problem och att de orsakar signifikant lidande och/eller svårigheter. Om det ej stämmer är diagnosen felaktig. Depressioner är oftast övergående - neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är inte i närheten av lika ofta det. Jag förstår inte heller vad varaktiga sociala svårigheter och nedsättningar av exekutiva funktioner skulle ha med temporära affektiva tillstånd att göra.
I sakfrågan säger jag varken bu eller bä. Det viktigaste är vad den specifika individen kan bidra med i yrket och vilka begränsningar som finns. Kategorisk exklusion är möjligen lite väl hårt, men jag gissar att det blir svårare att antas p.g.a. svårigheterna som utgör en NDD.
Den har jag hört om, ja. Jag lär mig gärna mer även om jag redan kan en del. Är verksam inom psykiatrin och har forskat en bit inom området.
Om du är bekant med forskningsmetodik bör du också känna till att en studie knappast är tillräckligt för att dra några slutsatser. Likväl är det så klart en intressant studie som man bör försöka replikera. Kul att du tar upp Gillberg f.ö. Länk till Gillbergs kriterier för asperger:
Oavsett om man hävdar att det rör sig om en störning eller personlighetstyp så är en sak klart: det är en funktionsnedsättning. Diagnosen finns till för att beskriva och underlätta tillvaron för personer med specifika svårigheter.
Vad Hans Asperger i övrigt gjorde eller inte gjorde under sin livstid är irrelevant för frågeställningen och enbart ett försök till guilt by association.
Att autism och asperger inte är besläktade är ett uttalande som jag undrar vad det baseras på. Vad är det för medicinsk forskning som saknas menar du? Det råder ganska klar konsensus inom forskarvärlden om att de hör ihop. Faktiskt så till den grad att asperger mycket riktigt ses som så snarlik "klassisk" autism att det buntats ihop sedan DSM 5. Det ses som en skala där det går från normalfungerande till grav autism. Nånstans mellan återfinner man det som kallas aspergers syndrom, eller "autism light", som vissa lekmän kallar det.
Återigen vilka medicinska tester menar du skulle vara nödvändiga för att särskilja autism? Jag har erfarenhet av neuropsykiatriska utredningar och kan säga att strukturella undersökningar av hjärnan knappast är något som utförs under dessa. Anomalier i hjärnan tillhör inte något diagnostiskt kriterium för någon av diagnoserna. Diagnosen sätts p.g.a. den i kriterierna beskrivna funktionsnedsättningen - inget annat.