Får en person med Asperger bli polis?

Det är diskriminering och det är dumt. Jag skulle kanske inte rekommendera en person med Asperger att bli lågstadielärare eller psykolog, men polis behöver inte vara helt fel. Det beror naturligtvis helt på hur svåra problem personen har. Många klarar inte av ett vanligt jobb ändå. Men en del, med lättare Asperger skulle absolut kunna klara det. OCH de skulle bidra med en annan syn. Inte sällan kan de hålla sig lugnt i hetsiga situationer och därmed ha en deeskalerande verkan på folk. 

I Storbritannien verkar det hanteras så mycket bättre.
inews.co.uk/news/uk/like-police-officer-autism/
www.npaa.org.uk/

För att det krävs mycket inlevelseförmåga och ganska snabbt också.

Jag vet..... men man behöver ju inte heller ge sig på det svåraste. De flesta jobb kan vissa med Asperger klara av och det finns säkert också nån som klarar att vara psykolog eller lågstadielärare, men det finns säkert mer passande yrken.

Profiler med Asperger kan vara en bra idé. Men jag tror de måste vara vanliga poliser först också.

I princip, ja. Eller snarare: Det är en neurotypisk tolkning av att de fungerar annorlunda. Men vem säger att det inte kan passa ibland? Eller att det kan vara bra att ha en person med som har en lite annan synvinkel? Eller också en person som inte är så lätt att provocera? 

Har tyvärr inte sett den serien.

Jag vet, jag jobbar med ungdomar med Asperger. Självklart är en del lätta att provocera. Men det finns också de som ser så "nollställda" ut att de inte ens provocerar såna testosteronstyrda typer som annars knappt kan behärska sig. De verkar ibland som en "buffert". Det är min egen observation av att ha sett båda typer av ungdomar.

Och någon som pratar lite "naivt" kan vara provocerande, men det kan också verka deeskalerande. Kanske av ren överraskning. Eller för att de inte verkar "farliga". Jag kan tänka mig en person med Asperger som patrullerar tillsammans med en annan polis. Om de kompletterar varandra bra, så skulle det kunna funka bra.

Jag brukar egentligen mest vara emot att folk med ADHD inte får bli polis. De kan vara speciellt lämpliga. Visserligen kan även några vara olämpliga, men vissa skulle vara jättebra på det. Min dotter har också funderat på det. Hon har inte märkt än att hon inte "får". Där var intresset iofs också att blir "profiler". Men hon har ändå hittat ett annat målyrke.

Asperger är svårare, säkert. Och de flesta skulle nog inte vilja heller. Men jag tycker det är väldigt tokigt att säga att man med en viss diagnos överhuvudtaget inte får försöka, då folk är så olika.

Nej, jämförelsen håller inte, för att symptomen på såna psykiatriska diagnoser kan variera mer och det beror mycket på andra faktorer (personlighet, IQ, m.m.) vad man kan göra av det, dvs. hur man kan utvecklas. Syn och hörsel kan man mäta och då vet man exakt hur det yttrar sig. Det där med epilepsi tycker jag är märklig också. Dels för att många ju växer ifrån det - varför då ha kravet att man aldrig haft det? Och folk skulle också lätt kunna påstå då att de aldrig haft det om de påstår att det bara var lite feberkramper, och inte epilepsi - svårt att skilja på.

Jag tycker faktiskt att det är fel att göra skillnad där. Att ADHD inte kan omfattas av LSS t.ex. Min son har svår ADHD och jag hoppas numera verkligen att han klarar sig själv i vardagen, men jag var inte alls övertygad av det några år tidigare och försökte hitta ett boende med stöd, men dessa var bara för Asperger. Och det där är fel. Läkaren försökte få det till att han passar in på Asperger också, dvs. utreda sonen för Asperger, så att han kan få LSS, men det tycker jag också är fel.

Och visserligen kan alla med ADHD som har problem att kontrollera ilska eller som handlar impulsivt eller omoget när det gäller viktiga saker vara olämpliga för polisyrket. Men det finns också såna som skulle vara lämpliga. Det finns några egenskaper som skulle vara bra för yrket. Snabba reaktioner t.ex. , många är ganska orädda och agerar i krissituationer. Av samma anledning kan de vara bra som brandmän eller akutsjukvårdare. Min son är en höjdare på att hitta någon som man har tappat bort, han har hittat sina småsyskon många gånger. Och hans pappa har en gång räddat flera människor ur ett brinnande hus. De är duktiga på sånt.

Kan man det? Måste man inte t.ex. vara "vanlig polis" först om man t.ex. vill bli profiler? Och det är det som många tycker är spännande eller känner att de kan vara bra på det.

Och det finns folk som har jobbat nästan hela livet innan de fick en Asperger-diagnos. Jag känner också några. Hade de fått diagnosen tidigare så hade man bara sagt, att de inte kan klara det jobbet, eller? Något är fel om diagnosen ska hindra folk från att jobba. Jag förstår att det finns många som inte ens klarar att jobba, men det är ett stort spektrum och det finns alltid några få som kan kompensera med något annat. T.ex. personer som är väldigt intelligenta kan ibland kompensera för den sociala förmågan. De kanske har hittat strategier att kringgå sina svårigheter.

Och en annan punkt är ju: Även om de är sämre på något eller några områden - kanske är de också bättre på vissa? Måste alla vara bra på allt? Låt de göra det som de klarar, eller t.o.m. är bra på. Då slipper de bara sitta hemma och deppa och de behöver inte heller leva på bidrag då.

Hos sonen? Läkaren som ställde hans ADHD-diagnos tyckte att det var ganska solklart i hans fall att det inte fanns något autismspektrum med i bilden. Han var så typiskt ADHD och var så väldigt social och empatisk. Men numera är jag inte helt säker längre heller. Det finns sociala och empatiska Aspergare. Jag trodde dock då att läkaren mest ville hjälpa honom att få lämplig hjälp genom att kanske tolka symptom lite mer åt det hållet som kunde ge honom den hjälpen. Men kanske tyckte han faktiskt att det var så.

Och de snabba reaktionerna må vara både positiva och negativa, men det finns alltid gränser. Även en person med ADHD har gränser. Min son har t.ex. aldrig blivit fysisk. Han har aldrig slagits (i alla fall inte sedan han var ganska liten). Han skulle aldrig kunna skada någon. Och då menar jag nu med undantag av dem extrem-situationerna då de flesta människor kan göra det. Det är inte så att en person med ADHD som polis skulle kunna skjuta någon utan försvarbar anledning. Sedan finns det ju som sagt vissa personer med ADHD som har aggressiva tendenser som de inte kan kontrollera, och de är förstås olämpliga. Men de är inte någon majoritet. Det finns även poliser utan ADHD som är för aggressiva. Såna har jag också träffat på.

Angående funktionsnedsättning heter det numera "funktionsvariation", just av den anledningen. Tyvärr har vi i Sverige en tendens att tro att dessa människor inte kan vara självständiga och klara sig själva. Och det är synt, för att det stjälper dem. Det gäller inte bara psykiatriska diagnoser, här i Sverige sitter också för många personer i rullstol som skulle kunna träna och kunna förflytta sig själva.

Är det inte det? Jag hade för mig att det var en ändring av begreppen redan gjort igen. Kan hända att jag blandar ihop något. Googlade lite - det verkar ju som om det är en debatt pågående om det här:

personalcare.se/funktionsvariationer-i-samhallet/

Jag tror inte riktigt att det är samma personer som på ena sidan kräver samhällsstöd och på andra sidan påstår sig inte vara funktionshindrade. Samma sak här - flera med diagnos i familjen som alla jobbar eller studerar. Jobbar - numera utan att tala om att man har någon diagnos pga. erfarenhet av diskriminering om folk vet om diagnosen.

Impulsiv på gott och ond - polis - då kan man kanske komma på tanken att föreställa sig att man kan vara orolig för att en impulsiv polis med ADHD skjuter för snabbt?