De olika partiernas bevekelsegrunder för invandring
Som de flesta känner till tycker de flesta partier i Sveriges riksdag att vi ska ha en hög invandring, även om de flesta föredrar att kalla det för generös asylpolitik. Man vill "värna asylrätten" påstås det.
Det enda partiet som på allvar velat utmana det här är Sverigedemokraterna.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna har alla förespråkat den politik som bedrivits senaste åren. Kan tänka mig att Vänsterpartiet och Miljöpartiet velat ha än högre invandring, men det kan vi lämna därhän.
En sak som är intressant i sammanhanget är varför de olika partierna tycker att Sverige varje år ska ta emot så mycket invandrare som möjligt. Vilka är bevekelsegrunderna? Här tror jag vi finner en ganska tydlig ideologisk skiljelinje mellan exempelvis Moderaterna+Centern+Liberalerna å ena sidan och Socialdemokraterna+Vänsterpartiet på den andra sidan.
Det är ju ingen större hemlighet att den stora flyktinginvandringen till Sverige har en stor samhällsekonomisk negativ inverkan. Sysselsättningsgraden hos utrikesfödda är på tok för låg och den är det hela livet och drabbar även andra generationen. Därför behöver de kunna förlita sig på välfärdssystemen.
Rättrogna liberaler är kända för att inte gilla socialförsäkringssystemen. De tycker det är höjden av socialism och marxism. Det hejdar kreativiteten och försoffar människor. Det gör människor lata resonerar de. Fredrik Reinfeldt skrev ju bland annat boken om det "sovande folket". I boken har han redogjort för sina tankar om att krossa välfärdssystemet och socialförsäkringen genom att överbelasta det.
Här är en kort intervju av den tidigare M-ledaren Bo Lundgren där han bekräftar precis detta.
">
Lundgren säger också att det skulle få negativa statsfinansiella konsekvenser med hög invandring om man inte samtidigt avvecklar välfärdssystemet och sänker minimilönerna.
Det hela följer också en logik eftersom det är tankar som allt oftare förs fram av såväl Centerpartiet som Liberalerna. De föredrar emellertid att kalla det för sänkta "ingångslöner" och de vill gärna se uppluckringar i arbetsrätten. Vad gäller Moderaterna däremot har det väl skett viss kursändring inom det partiet sedan Reinfeldt klev åt sidan, även om säkert denna "hata välfärdssystemet"-falangen lever och frodas på sina håll. Alla fattar förstås att man inte kan sänka golvet på arbetsmarknaden utan att det får konsekvenser för hela marknaden. Det hela är en skala. Arbetsmarknaden inkl löner är ett kluster som hänger ihop. Tar du bort en nivå längst ned, halkar hela marknaden ned ett eller flera snäpp. Det här är något som Socialdemokraterna och LO har fattat och säger tvärt nej. Det tycker jag är bra.
Jag tror nämligen att det är förbaskat bra att vi har ett välfärdssystem värt namnet. Det ska inte vara föräldrarnas inkomst som avgör om barnen får en skola värd namnet. Det ska inte vara inkomsten som avgör om vi får sjukvård. Blir man arbetslös eller sjuk ska man kunna klara både tak över huvudet och mat. Speciellt givet det höga skattetryck som vi har. Har man arbetat i 40 år ska man kunna leva på sin pension även om man bara arbetat som undersköterska eller vårdbiträde. Börjar man tumma på de här principerna är vi illa ute. Är det något som skapar kriminalitet och otrygghet så är det fattigdom och misär. Droger och våld drabbar främst de fattiga.
Då kan man å andra sidan fundera på varför i hela friden Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill överbelasta välfärdssystemet? Alla borde förstå att vi inte kan ställa portarna till det svenska välfärdssystemet på vid gavel för stora delar av världens befolkning. Varför är det så attraktivt att fly från ett land på andra sidan jordklotet och fly just till Sverige tror ni? Förutom möjligheterna till politisk asyl stavas det förstås vårt svenska välfärdssystem. Tror man något annat måste man vara synnerligen naiv.
Jag personligen tror att bevekelsegrunden från vänsterhåll till en hög invandring är någon form av missriktad solidaritet. Vissa svänger sig med begrepp som världsmedborgare och tror på allvar att det skulle gå att sudda ut nationsgränser m.m. Man bortser då helt från kulturella, religiösa och utbildningsmässiga olikheter. Likaså att vi talar olika språk. Man kan utan omsvep tala om en stor portion naivitet. Hörde en intervju på TV igår med en företrädare för Danmarks "venstre" och där gick tongångarna mer som jag beskrivit här ovan. Det finns en medvetenhet.
De dimensioner jag tar upp ovan tycker jag ofta saknas i flyktingdebatten som mest tycks gå ut på att svartmåla SD. Det är tragiskt på ett sätt. Sedan finns det säkert mycket annat som är tragiskt med SD, men det platser i annan tråd.
Jag är förvånad över att svenska väljare inte genomskådat den här dimensionen i flyktingdebatten och måste säga att jag förfasas över hur etablerade politiker har hanterat den här frågan sedan årtionden tillbaka i Sverige. Har förstått att man i många västländer numera tar upp Sverige som ett avskräckande exempel. Både vad som händer vid en stark åsiktskorridor och den räddhågsenhet det finns att diskutera de här frågorna.
Hur känner ni andra inför det jag tagit upp? Har ni funderat i de här banorna? Är ni bekanta med historiken? Det känns som att väldigt många här i Sverige inte är upplysta inom vad som försiggår inom de olika partierna och hur agendan ser ut.
