Bedragen

Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att skriva. Jag har tagit ledigt från jobb resten av veckan för jag känner nu vid denna tidpunkt att det kommer ikapp mig. Även om jag vetat det tidigare så inser jag att vi är historia. Det ska vara så givetvis men tidigare har det ändå känts som att hon funnits runt hörnet. Vi har som sagt ingen kontakt och det börjar bli påtagligt nu. Inte komma hem genom dörren och mötas efter en arbetsdag, inga helger att spendera tillsammans, gå och handla, inga sms om allt möjligt etc. Jobbigt!

Upplever hon också detta fast det var såhär hon ville ha det? Inga tecken (till mig) som tyder på att hon gjort fel.

Jag var väldigt tydlig med henne att om det är något jag gör fel så vill jag veta det. Om hon funderade på något om oss, om samboskapet så ville jag ha kommunikation just för att jag var rädd om det.

Känns lite som att jag har blivit utnyttjad. Jag gav upp det jag hade tidigare för detta. Nu har jag ingenting. Hon är antagligen redan vidare.

Jag tänker att hon inte sett mig som en trygg punkt i sitt liv. Jag har aldrig hört något som tyder på att hon varit stolt över mig. Lite i början av förhållandet kanske. Hon har gärna "satt dit" mig inför annat folk istället för att "skydda mig" om du förstår hur jag menar. Jag har ofta tolkat detta som kärlek och lite jävlandes sinsemellan men nu tyder jag det klart annorlunda.

Är jag egoistisk som säger att förhållandet inte var dåligt? De har jobbat ihop ett tag, nära inpå varandra, någon har tagit kontakt på ett annat sätt och det har fortsatt trots att jag varit i princip bredvid. Något hände plötsligt och sen var det en utdragen kamp i att hitta fel hos mig. Så känns det.

Jag har tänkt tillbaka till situationer precis innan jag la märke till att han skickade sms och det var inget konstigt och hon hade själv planer för oss.

Hon är kall och orättvis ja. Jag undrar om hon anser sig ha rätt till det eller om det är en försvarsmekanism. Det är som att jag är världens skit och hon tog skydd hos kollegan. Två år och allt vi gjort mot en kollega jag inte hade gett mycket för som betett sig så. Och jag hade önskat att hon insåg det alternativt att någon sa det till henne. "Kära vän, vad är det för kollega du har?!".

Jag kan ha uppfattat henne som stark och hon kan anse det själv men när jag läser ditt svar så håller jag med. Efterspelat men även när jag ställde frågor har bara varit fegt.

Ber om ursäkt för att det är rörigt. Jag är väldigt splittrad.

Hej!

Mycket sorgligt att läsa din historia, denna är tyvärr ganska vanlig!

Din kvinna har med sig ett bagage som du inte varken sett eller förstått,,, så på det sättet instämmer jag att du känner dig lurad!!

Själv har jag stora egna erfarenheter av detta!

Dessa problem är vad jag kallar symptom på något annat!

Ofta saker som hänt under uppväxt där delar av ens personlighet skapas!

Tex om dina föräldrar aldrig tar tag i problem utan sopar dom under mattan, stoppar huvudet i sanden och kör vidare, utan att ta eller lära sitt barn konflikt,gränser osv med allt vad det innebär!!( kärlek,trygghet osv)

Dessa personer går ofta i en relation( även med vänner och sina egna barn) utan att kunna lösa prata, hantera, förmedla konflikter, se egna eller andras behov, vilket resulterar att dom tillslut inte mår bra i relationen och tex kvävs! ( ohållbar)

Att då vara öppen för ny partner är oftast endast en flykt (qvick fix), då de inte är klara med sig själva och sina inersta egna problem!

Svårigheten med dessa personer är att dom kommer sällan till insikt eller kan vara objektiva på sig själv,, därav tar dom sällan hjälp utan dom kör på i liknade mönster och får ofta samma produkt tillbaka i sitt liv gång på gång!

Att få en fungerande relation måste man enskilt må bra,,och det är inte alltid lätt att se bagaget en människa har,, vare sig från uppväxt eller tidigare liv!

Tack för ditt svar!

Väldigt intressant att läsa. Jag har givetvis reflekterat mycket över detta. Vad som finns i bagaget. Ska också sägas att jag försökt närma mig och ta upp detta flertalet gånger men blivit bortviftad med att det inte är något. Har också märkt om jag sagt något lite fel och menat något helt annat så har hon bestämt bildat sin egen uppfattning och mer eller mindre bestämt sig för vad jag menade. Detta klandrar jag mig en del för eftersom jag borde tagit tag i henne och satt mig ner och krävt en diskussion. Dock inte så lätt! Jag har försökt.

Innan vi flyttade ihop så kom också många viktiga diskussioner via sms. Hon kunde bli arg för minsta lilla men väntade med att ta upp det tills det blev läge för henne att skicka sms.

Nu hoppas jag inte att det låter som att hon har världens problem. Hon var världens finaste på alla sätt och vis men då med allt detta i slutet som förstörde precis allt!

Känner så Igen beteendet på min partner som jag misstänker är otrogen.

Vill du dela med dig varför du misstänker det?

Sena utgångar, smusslande med mobil , magkänsla osv..men han nekar, men det gör ju ofta otrogna så det säger inget. Har släppt det för tillfället.

Kan vara att hon anser sig ha gått vidare men långt där inne finns säkert något!! Och hon inser nog att slutet inte sköttes snyggt....

Det låter som att du ville ha dialog men inte hon.... då har du gjort vad du kunnat. Ibland vet man inte vad man har förrän det är borta och hon kanske inser det en dag även om det nu handlar om att visa upp någon form av stolthet!!!!

Även om hon väljer kollegan borde du tänka att hon gjoft sig ett nedköp.... han visste att du fanns och höll på ändå och hon var otrogen. Hur ska de kunna lita på varandra?? Och han som gör så verkar ju inte vara en vettig person....

Alla har sina brister, både du och ditt ex... men det har alla. Så är livet.... hon kommer hitta något hos en ny paftner oclså så småningom!!!!