Hej,
Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!
Usch så tråkigt att det är dålig stämning mellan er :( relationen sätts verkligen på prov i allt detta! Hur länge har ni varit tillsammans?
Jag testar också bidrottninggele denna månad! Kör även med progesterall. Ska bli lite spännande att se om det händer något denna månad. Får ofta äl en vecka efter sista mensdagen och nu har det gått 14 dagar så hoppas ägget/äggen har hunnit blivit riktigt fina och bra så jag blir gravid nån gång! Inne på försök 20.
Lite mer än 3 år och sambo typ 1 år. Känns bara som jag engagerar mig i allt d här.. hur länge har nivarit ett par?
Lite mer än tre år, flyttade ihop ganska snabbt och har varit gifta i en månad nu.
Kände som dig förut, men har insett nu att han är minst lika engagerad, men han bearbetar allt detta på sitt sätt. Jag vill prata och läsa på och lyssna på poddar om ivf och barnlöshet men det är inte alls hans grej. Han är iallafall alltid med när det är läkarbesök osv, det missar han aldrig. Har bett honom läsa på mer nu, tycker att han faktiskt kan göra det för min skull med tanke på allt vi kvinnor går igenom fysiskt i allt detta.
Var det något speciellt som gjorde att det blev tråkig stämning mellan er nu?
Ja egentligen är det ju så. Känns som killarna inte visar lika mycket o därmed tror man dom är helt ointresserade. Min sambo läser inte på om något. Eller frågar något eller ens undrar vad som är nästa steg. Jag drar i alla trådar, mejlar alla mejl, ringer alla samtal, googlar ihjäl mig osv o könns bara som att han skiter i vilket. Vilket säkert inte är sant men han visar allt annat än det. Idag har jag ringt en klinik o ställt en del frågor samt mejlat gyn (där man får autosvar att han är borta i flera dagar varje gång) o känns bara pissigt att han inte frågar något. Plus mens på det. Könns bara hopplöst. Sorry för depp :/
Förstår att det blir tufft då :( det är en sån oerhört stor påfrestning allt detta vi befinner oss i, så man behöver verkligen stöd från sin partner! Kanske din sambo är tacksam för att du tar största ansvaret för allt för att han tycker att det är väldigt tungt och svårt?
På något vis verkar det som att det allt som oftast faller på oss kvinnor att styra och ställa i detta, i alla poddar jag lyssnat på är det samma visa. Kanske för att det är vår kropp som kommer gå igenom den tuffaste och största utmaningen, medan killarna inte kan bidra med så mycket mer än ett provrör.
Det blir alltid så mycket tyngre när mensen kommer. Det där mörkret som faller över en är inte lätt att se igenom, och det blir svårare för varje misslyckat försök. Men håll huvudet uppe, snart är vi där! Min målbild som jag fokuserar på är när jag ska få berätta för min man att jag är gravid. Det fokuserar jag på när det känns som tuffast. Någon gång ska jag nå dit. Längre än så (barnet föds, blir äldre osv) kan jag inte riktigt se än, det känns så otroligt avlägset ännu.
Går btw fortfarande och väntar på den där jäkla mensen som är 3 dagar sen. Tror att hysteroskopin ställde till något. Suck.
Hej! Hoppar in lite igen. Är inte lika långt fram som er när de kommer till ivf. Vi ska börja efter sommaruppehållet. Men ville bara säga hur mkt jag känner igen mig.
Jag ser bara målet att få ett plus. Jag ser ingen mage växa, ingen födsel eller livet som småbarnsförälder. De är bara ett plus jag vill ha. Jag vill bara gå övet bim dagen och ett par dagar till. Så jag vet, att min kropp kan.
Hej! Hoppar in lite igen. Är inte lika långt fram som er när de kommer till ivf. Vi ska börja efter sommaruppehållet. Men ville bara säga hur mkt jag känner igen mig.
Jag ser bara målet att få ett plus. Jag ser ingen mage växa, ingen födsel eller livet som småbarnsförälder. De är bara ett plus jag vill ha. Jag vill bara gå övet bim dagen och ett par dagar till. Så jag vet, att min kropp kan.
Hej! Hoppar in lite igen. Är inte lika långt fram som er när de kommer till ivf. Vi ska börja efter sommaruppehållet. Men ville bara säga hur mkt jag känner igen mig.
Jag ser bara målet att få ett plus. Jag ser ingen mage växa, ingen födsel eller livet som småbarnsförälder. De är bara ett plus jag vill ha. Jag vill bara gå övet bim dagen och ett par dagar till. Så jag vet, att min kropp kan.
Dag 7 med sprutor är avklarade. Imorgon dags för gynundersökning igen å se om äggen blivit fler och större.. äggplock troligtvis i slutet på veckan. Hoppas hoppas hoppas att allt går vägen.
Man är sååå orolig för allt.... finns så mycket som ska klaffa och gå rätt... jag håller alla tummar å tår jag kan och försöker fördriva väntan så det går lite snabbare....
Jag har stått ut förvänatnsvärt bra med sprutorna. Klarar av att ta dom själv till och med. Och gynstolen känns knappt obekväm längre.. man växer som fan på denna resa... what doesnt kill you makes you stronger!
Dag 7 med sprutor är avklarade. Imorgon dags för gynundersökning igen å se om äggen blivit fler och större.. äggplock troligtvis i slutet på veckan. Hoppas hoppas hoppas att allt går vägen.
Man är sååå orolig för allt.... finns så mycket som ska klaffa och gå rätt... jag håller alla tummar å tår jag kan och försöker fördriva väntan så det går lite snabbare....
Jag har stått ut förvänatnsvärt bra med sprutorna. Klarar av att ta dom själv till och med. Och gynstolen känns knappt obekväm längre.. man växer som fan på denna resa... what doesnt kill you makes you stronger!