BF September 2018

Var beräknad 1/9 men vår lilla tjej hade bråttom och kom redan i lördags. <3

Till er som inte får havandeskapspenning hur långt innan bf har ni valt att gå hem från arbetet? Själv ska jag gå hem 2,5 veckor innan (gör sista dagen nästa fredag). Tycker redan det är rätt jobbigt att arbete främst pga förvärkar på nätterna som gör att jag inte får sova samt vild 2,5åring som såklart heller inte direkt låter en vila. Men både bm idag och flera på jobbet har sagt att gud vad skönt för dig att gå hem så långt innan. Tänker ju att bebis faktiskt kan komma lite tidigare eller rent av snart även om jag inte tror det pga gick över två veckor med första

Bebis nummer två är ute!

Tidig vattenavgång ledde till att hon fick födas igår istället i vecka 36+6. Typiskt, hade hon kommit idag 37+0 hade hon räknats som fullgången. Men lyckliga är vi och får förhoppningsvis åka hem i morgon. Jag hade känslan av att det var en augusti bebis i min mage och rätt hade jag!

Hur är det på bb idag, får man fortfarande blöjor och så eller ska man packa ner det i bb väskan? Bor i Stockholm om det hsr betydelse.

Vad ska ni har för smärtlindring?

Jag och min man väntar vårt första barn med BF 21/9 -  2018.

Detta är ju så spännande och det skulle vara roligt om ni delade med er av era resor. 

Exempelvis... :

När har ni BF?

Hur mår ni? Hur är / har graviditeten varit?

Ert första barn?

Berätta gärna era tankar! 

Hej tjejer!

I lördags natt valde vår lille Liam att komma till världen. Hela graviditeten har jag sagt att det ALDRIG går till så som man ser på film; vattnet går, värkarna startar, bebis kommer. Lustigt nog var det exakt det som hände! Allt som allt tog förlossningen fyra timmar. Extremt snabbt och intensivt för att vara första gången men jag lyckades kriga mig igenom på endast lite lustgas.

Det blev lite av en chock att allt gick så fort men allt gick bra och vi båda mådde bra efteråt :) Liam föddes i v 37+3, vägde 3085g och var 48cm lång.

Ni har en fantastisk upplevelse framför er! <3

Jag har så gärna velat ha vaginal förlossning att sökandet på svar har mera varit i att finna trygghet i atr våga genomföra det. Men svar som att bukväggen håller emot ärret känns inte stärkande nog. Då det uppenbarligen inte gjort det för så många som mist sina barn i rupturer. Och om värkarbete sker hemma som inte ärret klarar av och jag har 2 h till närmaste sjukhus, vad kan hinna hända under den tiden? I värsta fall mister bägge livet. Men kan ju också gå hur bra som helst. Hade man kunnat se hur ärret ser ut och veta att det håller hade allt sett annorlunda ut. Men det är inte sytt som min vävnad bör sys. Så risken att det är ännu mer försvagat är stor.

I och med att mitt första barn inte alls sjönk under igångsättningen känns inte oddsen på min sida heller, då det inte var ens i närheten att kunnat gå vägen vaginalt, när akut snittet gjordes.

Ska i alla fall få åka till gyn imorgon och prata igenom detta.

Det är mycket mitt eget fel att det fått så långt med att gå vidare med detta, då jag egentligen inte vill ha snitt och inte velat driva fram det. Utan verkligen försökt finna trygghet i en vaginal förlossning. Men ju närmare vi kommer BF desto större har rädslan blivit för allt som kan gå fel. Och kvar står nu bara den starka önskan om ett levande barn och allt annat blir så litet då. Då är en ryggmärgsbedövning och ett snitt en liten rädsla att möta. Som annars var och är en ganska stor rädsla. Men med nytt perspektiv på allt så förändras hela situationen. Jag kan leva med sorgen att inte fått föda naturligt. Men sorgen att mista ett barn känns otänkbar.

Så nu hoppas jag att bli tagen på allvar och att läkaren har kunskap om EDS.

Tack för omtanken! <3

Jag var på förlossningssamtal igår. Läkaren var jätte bra och lyhörd. Hon kunde inte heller garantera att det går bra. Det kan gå hur bra som helst, men också inte. Mina rädslor var inte tagna från tomma intet.

Jag fick tid för kejsarfödsel 2 dagar innan bf. (var fullbokat veckan innan.)

Skulle kroppen starta tidigare har vi gjort en plan för det. Så det känns säkert.

Med rätt att avbryta och få snitt, och kommer att avbrytas så fort det inte skulle gå smidigt. Absolut ingen igångsättning, inget oxytocin dropp. Tryckmätare inne i livmodern och elektrod i bebisens huvud. Om något är avvikande så avbryta det direkt.

Om bebis mår dåligt, om trycket förändras (och livmodern börjat brista), om bebis inte sjunker, om öppning stannat upp. Då avbryts vaginal förlossning och blir akut snitt. Men inte riskera att komma till ett urakut läge.

Om vi nu kommer till det skedet öht. Annars föds våran bebis med kejsarfödsel istället om 12 dagar. Så nu har jag ett slutdatum. Känner mig trygg. En sådan lättnad att inte gå med hjärtat full med rädsla sista dagarna.

Är inne på förlossningen och ska kolla om första hinnan gått. Bytt 10 trosskydd sen klockan 6.30 imorse. Men det sipprar bara till lite då o då så vi får se. Inga värkar alls. Lite molvärk. Vi får se vart detta bär väg.