BF September 2018

Hej!

Jag är 31 och väntar mitt första barn. Borde vara vecka 7+4 idag. Jag har följt den här tråden sedan jag plussade för ca 2 veckor sedan men hade ett mf i våras så ville inte skriva för tidigt här...är väl lite vidskeplig av mig. Till saken hör också att jag har blivit diagnostiserad med tidigt klimakterie så att jag blivit gravid på naturlig väg är ett mirakel. Hade precis satt igång äggdonationskarusellen innan jag plussade. Är därför helt sjukt orolig för ma/mf. Men imorgon är det VUL!

Överlag mår jag rätt så ok. Molvärk som är som stark mensvärk då och då, ömma bröst (går lite upp och ner) och illamående med kräkningar på kvällarna. Det jobbigaste är dock tarmarna! Jag har rätt så mycket problem med tarmarna i vanliga fall och nu jag inte kunnat göra nummer 2 sedan i lördags. Någon med samma problem? Jag känner mig väldigt uppblåst men har inte ont. Vad gör man åt saken? Ska man gå till apoteket och köpa någon receptfritt eller ska man köra på de vanliga kostråden som katrinplommon, kiwi, mörkt bröd etc? Grönsaker blir jag illamående av så fort jag tänker på så just nu är det inget alternativ. Någon med erfarenhet?

Åh, då ska jag kolla upp sådana droppar! Lycka till med ultraljudet idag!

Åh wow grattis!!!

Idag fick jag se ett litet pickande hjärta. Lyckan är total

Åh, idag är jag så himla orolig! Inga ömmande bröst, knappt något illamående. Känner mig sjukt ogravid helt enkelt. Igår spydde jag 2 gånger och mådde konstant illa hela dagen. Hur kan det vara förändra sig så där pang bom över en natt? Är i 8+2 idag och såg ett litet hjärta och normal hinnsäck och storlek för en vecka sedan...inga blödningar...men kan inte släppa oron...någon som känner igen sig?

Ja, Jag har också läst om massor där det har gått bra trots symtom som varierar i styrka och varierar över tiden. Men man blir ju ändå orolig såklart...man kan ju ha otur att vara dom där få procenten som sett ett hjärta men ändå förlorat graviditeten...har ett ma i bagaget också där symtomen försvann men där jag även blödde under flera veckor och aldrig såg något hjärta. Suck..denna oro kan ta kål på vem som helst.

Ok 8 stycken, stackare! Och jag som tyckte synd om mig själv med mitt enda...skönt att det verkar gå bra för dig i den här graviditeten iaf! Jag hållare tummar och tår för dig den här gången! Du verkar ju ha lätt för att bli gravid och det kanske är något att trösta sig med. Jag fick diagnosen "tidigt klimakterium" i somras så att jag blev gravid nu är ett mirakel. Nog därför som jag är så orolig...

Jag hade ett missfall för ett år sedan ca. Var då i vecka 8 men fostret hade dött i vecka 6) Började med bruna flytningar som höll på i kanske 10 dagar samtidigt som jag hade ganska ont i ryggen stundtals. Efter att ha haft några dagars uppehåll i blödandet (misfallet konstaterades medan jag hade bruna flytningar) så började jag blöda riktigt ordentligt. Klarade mig dock hela tiden med nattbindor som jag bytte var 4:e timme ca. Medan jag blödde ordentligt hade jag stark mensvärk (fast det har jag även under mens ska tilläggas). Valde då att stanna hemma från jobbet ett par dagar plus att jag fick Citodon utskrivet, vilket hjälpte jättemycket. Jag upplevde dock aldrig att det kom ut något foster men fostret dog ju i vecka 6 och då är det ju inte så stort. Blödde i totalt 4 veckor inklusive bruna flytningar i början och i slutet.

Min sambo var hemma med mig under de värsta dagarna så vi bara mös ner oss i soffan med film och onyttigheter.

Hoppas det inte blir så utdraget för dig! Många styrkekramar!

Var gör man av denna ständiga oro?! Jag såg vårt lilla gryn med perfekt storlek och pickande hjärta i vecka 7+1. Idag är jag i 9+5 men kan inte släppa tanken på att jag kanske går och bär på ett dött foster. Illamåendet finns där, brösten är ömma på kvällarna och har växtvärk som tar kol på min ländrygg och inga blödningar än så länge. Ska göra KUB ul den 6/3 och är så himla orolig för att dom inte ska se något levande foster där...

Hur gör ni andra för att avleda tankarna?

Jag upplever också att min syn har blivit sämre, dimmig på något vis. Jag har dock redan glasögon men det är precis som att dom inte fungerar lika bra längre som innan. Jag blev dock jätteorolig för jag läste att dålig syn kan bero på havandeskapsförgiftning men mitt urinprov såg bra ut och blodtrycket var normalt så min bm försäkrade mig att allt är i sin ordning. Försämrad syn kan bero på hormonförändringar. Går i i vecka 11 idag.