10+3
Nu har jag flera gånger känt svagt svagt fladder där livmodern är. Påminner om svaga fosterörelser. Tänker att det kan vara tarmarna men där brukar det aldrig bubbla på mig..får se om det blir starkare kommande vecka! Är det inbillning så är det mysig inbillning iaf! ;D
Min syster fick reda på kön via KUB då de tog blodprov :)
När jag var på tidigt ul i förra veckan mätte de fostret till en hel v yngre. Jag hade förstått det fullkomligt om jag hade haft min vanliga långa cykel, men faktum är att jag vet exakt när ÄL var och det stämmmer exakt med två v efter mens, dvs med standarduträkninhen som bm gör. Kan fostret verkligen vara en hel v efter i utvecklingen? Startar inte utveckingen så snart befruktningen skett? Och den måste ju inträffa inom ett dygn efter ÄL. Eller börjar utvecklingen först när ägget fäst? Jag håller på med hårklyverier nu gissar jag... blev lite orolig och fundersam bara.
Tjejer. Om ni hade sett ett hjärta slå i vecka 8-9 och ni inte hade blött någonting. Hade ni varit lite lugna och kunnat hoppas på att allt kommer gå vägen fram tills kuben i vecka 13-14?
Nu hoppar jag in och svarar i denna tråd fast jag inte ens hör hit. Men vad skulle de kunna bli för skillnad tror du? Det är ditt tredje barn, klart huden får det jobbigare och jobbigare att dra ihop sig men de hade den fått oavsett förlossnings sätt. Däremot kanske du kan uppleva ett litet veck precis vid snittet, vet inte hur jag Ska förklara riktigt men låt säga att det ser lite ut som att snittet är fastsytt i vävnad hela vägen innifrån och går ju inte ner i vikt kan de nog uppfattas som att det hänger över lite. Även om du inte har trosor som klämmer åt så de hänger över kommer de se ut som du har de om du står naken i profil. Hänger du med?
Åh, idag är jag så himla orolig! Inga ömmande bröst, knappt något illamående. Känner mig sjukt ogravid helt enkelt. Igår spydde jag 2 gånger och mådde konstant illa hela dagen. Hur kan det vara förändra sig så där pang bom över en natt? Är i 8+2 idag och såg ett litet hjärta och normal hinnsäck och storlek för en vecka sedan...inga blödningar...men kan inte släppa oron...någon som känner igen sig?
Ja, Jag har också läst om massor där det har gått bra trots symtom som varierar i styrka och varierar över tiden. Men man blir ju ändå orolig såklart...man kan ju ha otur att vara dom där få procenten som sett ett hjärta men ändå förlorat graviditeten...har ett ma i bagaget också där symtomen försvann men där jag även blödde under flera veckor och aldrig såg något hjärta. Suck..denna oro kan ta kål på vem som helst.
Ja, må det gå väl den här gången. Gravidsymptomen hopar sig i alla fall.
Tack för ditt svar!
Då kan jag räkna med att jag behöver vara ledig hela dagen, då jag kanske kan hinna tillbaka till jobbet när jag har typ 30 min kvar av dagen, och den stressen för 30 min jobb tar jag inte.
Är i vecka 10 och mitt illamående har ändrat karaktär =(
Innan så har det varit irriterande dovt hela tiden.. Från morgon till kväll... Inget hjälpt, bara mått illa heeeela tiden, illamående som är som innan man blir magsjuk.
Nu har det ändrats att det går i vågor flera ggr per dag, och det är med kraft.... Att jag är nära att kräkas. Det liksom tar över hela min kropp Och det hjälper inte att äta.
Någon mer som upplever att illamåendet ändrats med att veckorna stiger?
Hej!
Jag kliver ur här nu.. I lördags fick vi akut åka in till sjukhuset då jag fick en hemsk smärta i magen så jag klarade inte av någonting. Jag hade utomkvedshavandeskap och äggledaren brast i magen och över 1 liter blod fanns i magen så jag akutopererades. Fostret hade klarat sig alla 11 veckor och det lilla livet hade ett litet tickande hjärta. Detta är fruktansvärt tungt för mig eftersom jag genomgick ett missfall i december. Vet inte om jag någonsin vågar bli gravid igen. Lycka till alla ni andra och jag önskar att ingen av er behöver genomgå det jag just nu genomgår <3
Jag ringde bm (fast jag inte är inskriven) förra veckan och bad om lergigan comp, hon skrev ut det direkt... Har tagit dom över en vecka nu men kan inte säga att dom hjälper mig värst mycket =(
Hoppas dom hjälper dig mera!
Mår mest sängliggande! :( Yr illamående orkeslös. Sammandragningar pga uvi o tar antibiotika sen igår. Sover dåligt. Stressad över det som inte orkar med
Då ligger vi nästan på samma nivå, jag har dock inte uvi :-/
Ligger också bara. Dåligt samvete mot barn, sambo, hem och jobb.
Skön inställning. Jag har verkligen mått så dåligt att jag nästan funderat på abort. Min minsta vill köpa en ny mamma just nu Å då har jag kämpat i tre år för att bli gravid. Men när jag varit gravid med mina barn har jag verkligen inte mått så här kasst!!
10+1 i dag, två veckor kvar till inskrivning och 16 dagar till ul ljud.
Fortfarande extremt trött, halsbränna som står en upp i halsen, vill inte gärna äta efter 17, då mår jag bara illa, äpplen kan gå bra.
Somnar alldeles för tidigt och vaknar alldeles för tidigt 04
Har en sambo som drar ett stort lass just nu och så otroligt underbar och omtänksam <3<3<3
Hjälper även bonusbarnen( mina barn) med cykelfix och annat, är så otroligt tacksam!
Det fanns inget hjärta som slog på ultraljudet idag. Fostret dog för en v sen enligt beräkningarna. Jag är så förtvivlat ledsen och besviken på att behöva gå igenom det här igen. V 10 (9+0 idag.)
Jag är helt förvirrad nu. Och jag hatar att vi måste tillbaka till ruta ett och sätta igång jakten på ägglossning igen. Fast än är jag inte ens på ruta ett. Fan också.
Jag fick inte tid för abort/framtvingat missfall förrän på tisdag. Om det sätter igång själv ska jag ringa gynakuten på Danderyd. Det här var den tidigaste tiden de kunde få fram på KS Huddinge. Jag ville ha en tid idag, men pga sjukdomstider var detta första möjliga. Jag står på väntelista om de får nåt återbud. Jag undrade om de kunde kolla andra sjukhus (Danderyd har också sån avdelning), men de sa att det inte går nu när remissen är skickad och Huddinge äger ärendet. Jag orkade inte tvinga dem att ringa ändå. Och så hävdade de att Danderyd ändå brukar ha längre kö. Fast det vet de ju inte. Hon var inte särskilt stark, sköterskan vi träffade, hon hade inte raka svar på särskilt mycket. Läkaren var så stressad så henne fick vi bara träffa en kort stund när hon kom för att dubbelkolla att hjärtat inte slog. Sköterskan svarade bara ?allt är individuellt? på alla mina frågor. Vad är vanligare - att man väntar ut missfallet eller att man sätter igång det? Hur lång tid brukar det ta innan det sätter igång själv? Vilket är bäst för kroppen? Gör det ena ondare än det andra? Så jag vet inte vad jag vill. Helst skulle jag vilja att det satte igång NU. Av sig själv. Jag är så rädd för de där tabletterna som sätter igång aborten/missfallet. Det gjorde så ont sist att jag svor att kräva att de söver ner mig om jag skulle hamna i samma sits igen. Det måste väl vara mindre smärtsamt om kroppen sköter det själv? Men jag vill ju inte gå runt med ett dött foster i flera veckor och vänta på att naturen har sin gång.
Hej allihopa! Jag hakar på här tänker jag Har alltid velat vara en såkallat ung mamma och började därför försöka bli gravid redan i 20 års ålder, därför har jag och min sambo inte använt något preventivmedel sen dess och jag fyller 23 år snart. Vi hade nästan gett upp, man får hela tiden höra hur fertil man bör vara i ung ålder så man tog för givet att det skulle vara så enkelt. Känns som att det är ödet att det hände just nu, jag har under tiden hunnit skaffa körkort, få en stor fin nybyggd trea, förlovat oss och blir färdig med mina studier om bara en månad. Min sambo har en stabil ekonomi men då jag har studerat, har jag inte hunnit jobba ihop någon föräldrapenning men vi kan bara inte förmå oss med att göra abort nu när det efter så lång tid äntligen verkar ha fungerat, är i vecka 9 - bf 25 september. Självklart skapar det stress från min sida, vill inte att vi ska behöva vara stressade rent ekonomiskt på grund av mig. Nåväl, hur som helst är jag jätteglad att vi äntligen ska få bli föräldrar. Det har varit så viktigt för mig att få en egen familj då jag inte har någon ?egen? så mina föräldrar gått bort. Så äntligen..!
Dagen blev inte alls som planerad.
Vaknade kl 22 i går av världens smärta. Smärtan höll i sig hela natten och vid 01 så har det kommit pytteliten blod. Nu är det kört för det i huvudet.
Det lilla blodet avtog kl 05 men smärtan fortsatte. Ringde gym och fick komma in.
Suttit på akuten hela fm. Alla prover såg bra ut och ul hittade dom inget avvikande. Fostret var i rätt storlek, hjärtat slog. Äggledarna var normala. Inget som förklarade smärtan. Nu är det mest mensvärk. Fick orden att komma in igen om det händer igen.
Misstänker att det är pga alla lyft jag gjort på jobbet. Varit extremt mycket den här veckan.
Nu sova!
Är i v19 idag o har kännt sparkar länge. Men orolig då de inte blivit direkt starkare senaste 3veckorna! Är det normalt tror ni? Har ju varit gravid 3 ggr tidigare men kommer inte ihåg..! ;)