Möjliga regeringsalternativ efter valet 2018

Tror faktiskt M och S kan komma överens att ge SD vad de vill ha. Du har väl inte missat Maggans utspel?

Av just denna anledning är ett ensamt M i regering genialt. Genom att regera själva skapar de en trovärdighet kring att inte gå de liberala till mötes i frågan om massinvandring.

De skulle kunna regera i en perfekt storm där de blir nedröstade i vissa frågor där de bara har stöd av SD. I gengäld skulle de få stöd i budgetförhandlingarna och kunna driva den bästa ekonomiska politiken för Sverige.

I vissa frågor tror jag definitivt att M, S och SD har storaförutsättningar att komma överens. Det är ju det som är fördelen med en svag regering. Man kan söka olika majoriteter i olika frågor. Så länge man klarar budgeten är ju allt frid och fröd vilket senaste mandatperiod visar.

C, L och MP är inte tillrckligt stora för att få igenom sin invandringspolitik.

Jag tycker det är märkligt att såga M som regeringsalternativ samtidigt som man sväljer mittenalternativet. Klart ologiskt.

C och L har aviserat att de ser en möjlighet till blocköverskridande samarbeten om alliansen inte är större än de rödgröna. Vad detta blocköverskridande samarbete egentligen är vet vi inte ännu. Det vi vet är att M inte är intresserade. 

Det är alltså en splittrad allians som går till val, var det landar vet vi kanske inte förrän efter valet. Min förhoppning är att vi får en majoritetsregering där SD som har en väldigt smalt program ställs helt och hållet utanför. 

Slutsats: Vill man ha en vänsterregering kan man rösta på C eller L. Med tanke på opinionssiffrorna just nu tror jag framförallt L kommer vara försitiga med att torgföra sina planer på att lägga sig platt för S.

För kom igen, S och L står långt ifrån varandra i de viktiga ekonomiska frågorna. Ingen tror väl på allvar att L skulle få genomslag för sin politik i ett S-samarbete.

Rspekt till de som är tydliga. Tror det gynnar M i opinionen att de vet vad de vill.

Eftersom vi inte har ett en- eller tvåpartisystem i Sverige och inte ett dominerande parti så handlar all regeringsbildning om kompromisser och överenskommelser. Snacket om att lägga sig platt eller vara knähund är inte relevant. Det finns inga heliga vallöften och svekdebatter är kontraproduktiva i fråga om att skapa breda hållbara långsiktiga lösningar som Sverige behöver. Polarisering gynnar SD.

Om man ändå vill tro och hävda att C och L måste lägga sig platt för S så gäller faktiskt detsamma för C och L i förhållande till M. 

Jag tror tvärt om att både C och L's idéer kan få nytt liv  - i en lyckad förhandling mellan fler parter kommer varje part att vara vinnare. I en misslyckad förhandling kommer en part att vinna och den andra förlora - det är ingen framgångsrik modell för någon part att förhandlingarna inte leder till långsiktiga relationer och det vet alla som förhandlar och lyckas.

Om det enda målet är en bred hållbar lösning kan vi lika gärna strunta i att ha val.

Om inga vallöften ska hållas, varför du arrangera val?

C och L har en politik som i stora drag är densamma som M-politik.

Jag tror L riskerar sin riksdagsplats om de öppet deklararerar att de blivit ett vänsterparti.

Det där resonemanget kan vändas också. Liberalerna håller på att åka ur riksdagen efter ett 13 år långt samarbete med Alliansen. Inte en enda gång har Liberalerna (FP) ökat under Alliansens tid.

2002: 13,4%
2006: 7,5%
2010: 7%
2014: 5,4%

Det underskattas, just när det gäller Liberalerna, att de har en hel del väljare som just är socialliberala. Birgitta Ohlsson företrädde just den linjen och fick inget gehör för det av partiet. Jag tror att det kommer visa sig opinionen, eller det visar sig redan rättare sagt. 

Att säga att deras politik är densamma som M är inte sant. Och inte minst när det gäller invandringspolitiken. Då är de totalt motsatser av varandra. Centerpartiet är dessutom tydligt miljöprofilerat och de vill kraftigt höja skatterna på sådant som kan anses vara miljöskadlig konsumtion. 

Precis som C och L hade fått kompromiss om sina förslag med S så får de göra med M. Jag ser inte att de på ett mycket tydligt sätt skulle vara mycket närmre det ena eller andra. Men man får såklart den uppfattningen om det ska baseras på den image de måste ge sken av officiellt med tanke på att de ingår i ett samarbete. Annie Lööf har sagt följande "Centerpartiet kommer inte förhandla med eller sätta sig i en regering som kräver stöd av Sverigedemorkaterna". En enpartiregering med Ulf som statsminister kräver således stöd av Socialdemokraterna om de inte ska vara beroende av SD. Och det tror jag knappast är troligt. Och skulle det inte finnas något alternativ och positionerna blir låsta tror jag på nyval istället.

Håller med om en hel del. Men vi skulle ju inte diskutera politik.

Jag är övertygad om att otydlighet är dåligt. Jag tror få vill rösta på ett parti som inte vet vilket block det tillhör.

Då det är fler partier som krävs för att bilda regering kommer det att vara oundvikligt att partier får kompromissa om sina mål, det är trots allt många som röstar och på olika alternativ. Min SO-lärare i grundskolan sa en bra sak, demokrati kräver att majoriteten tar hänsyn till minoriteten, i en demokrati kan inte majoriteten härska oinskränkt över minoriteten.

Det parlamentariska läget i nästa val kommer säkerligen att likna läget efter senaste valet i mycket. SD står i en möjlig vågmästarroll men de övriga partierna inte vill ge dem den makten. Lösningen att SD skall - som du säger det - agera knähund åt M är det ingen som tror på utom M (och DI's Pm Nilsson då ) 

C och L är parlamentariskt mogna partier som förstår att det krävs ett givande och tagande, beviset för det är att de annars inte skulle sitta i Allianssamarbetet .

SD's inställning till förhandling (läs utpressning) är politiskt omogen, det är en vulgärpolitisk inställning som polariserar åsikten och undergräver demokratins skydd mot maktfullkomlighet och ignorerande av stora delar av de röstandes önskningar. Hela debatten om vallöften som bryts då partier får lov att förhandla med andra partier är politiskt omogen, det är en vulgärpolitisk debatt som inte hör hemma i en modern stat där fler olika partier regerar tillsammans.   

Ulf Kristersson gav beskedet igår att Moderaterna tar avstånd från SD.

Han sa såhär i intervjun: "Jag ser inga förutsättningar för att budgetförhandla, samregera eller samarbeta med SD, för att jag inte delar deras grundläggande värderingar."

Det känns ändå som ett ganska tydligt besked om vilken väg Ulf Kristersson tar med M. Två av Alliansens partier, C och L, tänker inte på något sätt försöka bilda regering som är beroende av SDs stöd. Moderaterna kan tänka sig att regera med ett stöd från SD men tänker överhuvudtaget inte "ge något tillbaka". Är det en realistisk tanke?

För mig verkar det som att Alliansen efter nästa val kommer bli ett dött projekt om valresultatet blir som dagens opinionssiffror förutspår. Eller? Finns det någon annan utgång?