• Anonym (hur förlåta sig själv?)

    Kan inte förlåta mig själv- mitt fel att Mamma dog som hon gjorde.

    Det har gått 4 1/2 år sedan min älskade Mamma gick bort.
    Hon hade varit sjuk i 30 år, de senaste 15 åren bodde hon på ett äldreboende förlamad i rullstol efter flera strokes.

    När hon låg för döden, i lunginflammation, fick hon sista natten två doser morfin och stesolid med kort intervall och dog av det och det var mitt fel.
    Det var jag som i panik ringde på nattsköterskan 30 min efter den första dosen, jag trodde att det inte hjälpt, men förstod senare att morfinet och stesoliden skulle göra Mammas upplevelse lättare, inte "bota" hennes andning som var väldigt snabb och hade varit så de senaste 7 timmarna.

    När sköterskan kom med den andra dosen såg jag att Mamma signalerade till mig att hon inte ville ha den, men jag tog inte detta på allvar:(
    Jag tänkte att om sköterskan sa att hon kunde klara en liten dos till så skulle hon det..
    Min Mamma har också sett sån ut vid många tillfällen, när hon inte velat äta och jag försökt mata henne, när hon inte ville få en peg och vi ändå bestämde att hon skulle få det för annars skulle hon svultit ihjäl osv..

    Nu såg jag att det blev jobbigare efter den andra dosen, tvärtom vad min intention var.
    Jag förstår inte mitt eget beteende här, vaket kom in och frågade om hon skulle byta av mig och jag sa ja, orkade inte sitta där längre och tänkte att jag går och sover och byter av om 4 tim igen.
    Min Mamma dog 1 tim efter jag gått och lagt mig.Hon försökte säga farväl när jag gick men jag förstod inte.
    Och min bror var inte där, han hade gått hem på kvällen, så hon fick aldrig säga farväl till honom..

    Jag kommer inte över detta, mitt liv är som en mardröm, har gått i terapi i omgångar och terapeuterna säger att det inte är normalt att känna sån stor skuld som jag gör, men jag kan inte komma över det och har börjat fundera på om jag undermedvetet
    hjälpte henne att dö??

    Min bror ville att vi skulle övertala sjuksköterska och läkare att försöka "rädda" Mamma, vi tyckte dom gav upp för lätt, vi var i förnekelse antar jag..
    När jag satt vid hennes sida sista natten kände jag, att nej, det är inte rätt mot min Mamma att försöka få henne att leva längre, hon lider varje dag, jag orkar inte mer..
    Var det detta som spelade in trots att jag då inte var medveten om det då?
    Jag vet inte..vad jag vet är att jag plågar mig själv med detta varje dag, mitt liv är förstört och varje morgon vaknar jag med tankar på att jag dödat min Mamma, att det är mitt fel att min bror och Mammi inte hann säga farväl, att hon skulle velat att vi barn var där osv..

    Jag undrar om det finns nån som känner på liknande sätt, eller har upplevt nåt liknande?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-12-08 19:41
    Jag har läst så mycket i efterhand om hur morfin i kombo med stesolid hämmar andningen, Mammas snabba andning var nog för att blåsa ut koldioxid, morfinet och stesoliden lurade hennes kropp att sluta andas.Förtvivlad..HUR är det möjligt att sköterskan inte hade denna kunskap?

  • Svar på tråden Kan inte förlåta mig själv- mitt fel att Mamma dog som hon gjorde.
  • Anonym (Ssk)
    Anonym (hur förlåta sig själv?) skrev 2017-12-03 20:57:45 följande:

    Tack. Jag har känt hennes närvaro vid ett par gånger när jag haft det svårt med detta. Och jag vet att hon förlåtit mig.

    Men det hjälper liksom inte, jag har sårat henne och gjort nåt som inte går att göras ogjort och jag kan inte förlåta mig själv.

    Är också det att vi inte fick ett avslut efter en så lång sjukdomsperiod, vi kunde inte ta till oss att hon skulle dö och det visste hon.

    Stackars Mamma.


    Vad är det du tror du gjort som har sårat henne?

    Du satt ju till henne innan hon dog, då har du ju fått ett avsked.
  • Anonym (hur förlåta sig själv?)

    Nej, det gjorde jag inte.Jag gick och lade mig, minns att jag tänkte nu gör jag nåt konstigt, men jag kunde inte vara kvar..lämnade över till vaket, sa godnatt lilla Mamma och gick och lade mig i ett gästrum på boendet:(
    Sen sårade jag henne genom att beröva henne farvälet av min bror.

  • Anonym (Ssk)
    Anonym (hur förlåta sig själv?) skrev 2017-12-03 23:03:19 följande:

    Nej, det gjorde jag inte.Jag gick och lade mig, minns att jag tänkte nu gör jag nåt konstigt, men jag kunde inte vara kvar..lämnade över till vaket, sa godnatt lilla Mamma och gick och lade mig i ett gästrum på boendet:(

    Sen sårade jag henne genom att beröva henne farvälet av min bror.


    Kam vara så att hon valde att somna in efter ty du gått just för att hon själv ville.
  • Anonym (Hej Ts)

    Hej Ts Det är rätt vanligt att personer går bort när de som de älskar har lämnat rummet. Det står en del om det på engelska på nätet. Att se någon man älskar gå bort är en väldigt omtumlande upplevelse som inte alla orkar vara med om. Kanske ville din mamma bespara er det. Hon visste och vet att ni älskar henne. För vidare allt positivt du har lärt från henne och lev ditt liv på bästa sätt. Kärleken mellan er finns alltid kvar. Varmt lycka till.

  • Anonym (hur förlåta sig själv?)

    Tack snälla ni<3 jag ska försöka, det är så många bitar i detta som gick fel bara..

  • Anonym (Inte ditt fel.)

    Det är inte ditt fel.

    Men vården borde förklara mer för oss anhöriga vad de gör. Alldeles för mycket går över huvudet på oss. Min mans pappa fick morfin på slutet och min man förstod nog inte riktigt att det tog livet av honom fortare samtidigt som det hjälpte mot besvären.

    Min anhöriga dog av vården. Hennes sänkbara säng hemma hade krånglat så hon hade haft dålig sömn ett par dagar. Hon lade då på sig vatten för att hjärtat blev krångligt av sömnproblemen (hon hade iofs hjärtproblem innan men det var stabilt). Hon ramlade av sängen och hamnade då på en allmängeriatrisk avdelning. Fick där en infektion. De bytte läkare, som var nonchalant och inte var snäll och som tvingade i henne alldeles för starka vätskedrivande mot hennes vilja under hot om utskrivning (de bytte alltså från en svagare som funkade mot en snabbare). Kroppen lade av på en vecka. Infektionen vände sista dygnet men kroppen orkade inte. Min bedömning är att hon blev nedvårdad.

  • Anonym (Ssk)
    Anonym (Inte ditt fel.) skrev 2017-12-04 10:30:52 följande:

    Det är inte ditt fel.

    Men vården borde förklara mer för oss anhöriga vad de gör. Alldeles för mycket går över huvudet på oss. Min mans pappa fick morfin på slutet och min man förstod nog inte riktigt att det tog livet av honom fortare samtidigt som det hjälpte mot besvären.

    Min anhöriga dog av vården. Hennes sänkbara säng hemma hade krånglat så hon hade haft dålig sömn ett par dagar. Hon lade då på sig vatten för att hjärtat blev krångligt av sömnproblemen (hon hade iofs hjärtproblem innan men det var stabilt). Hon ramlade av sängen och hamnade då på en allmängeriatrisk avdelning. Fick där en infektion. De bytte läkare, som var nonchalant och inte var snäll och som tvingade i henne alldeles för starka vätskedrivande mot hennes vilja under hot om utskrivning (de bytte alltså från en svagare som funkade mot en snabbare). Kroppen lade av på en vecka. Infektionen vände sista dygnet men kroppen orkade inte. Min bedömning är att hon blev nedvårdad.


    Det är såpass små doser morfin man får (även om man får det ofta) så det tar inte livet av någon! Sluta skräm upp folk!

    Nervårdad? På vilket sätt? För att de bytte mot en annan sorts vanndrivande som fungerade bättre? Hon dock för att kroppen inte orkade mera. Är.vädlogt vanligt vid hjärtsvikt. Däremot kan jag hålla med om att läkaren inte betedde sig så bra.
  • Amak

    Nej, du gjorde det inte undermedvetet! Du var trött och du ville din mamma väl och du försökte hjälpa henne. Det är klart att du skulle lita på sjuksköterskan. Snälla, känn inte så här. Du gjorde allt du kunde. Vart man än tar vägen när man dör, så vet din mamma att du ville henne väl, och hon vill inte att du ska tänka på detta längre. Du har ingen skuld i det här. 

    Och du hade ju helt rätt i dina tankar. Det var för svårt för henne att leva vidare. Det var bäst som skedde, men det var ingen som gjorde det undermedvetet. Det var ett ärligt misstag och hon hade klarat det om hon inte varit döende redan. 

  • Amak
    Anonym (hur förlåta sig själv?) skrev 2017-12-03 23:03:19 följande:

    Nej, det gjorde jag inte.Jag gick och lade mig, minns att jag tänkte nu gör jag nåt konstigt, men jag kunde inte vara kvar..lämnade över till vaket, sa godnatt lilla Mamma och gick och lade mig i ett gästrum på boendet:(
    Sen sårade jag henne genom att beröva henne farvälet av min bror.


    Du berövade henne inte farvälet till din bror. Hon hade sagt farväl många gånger. De flesta dör utan att det liksom är planerat. Hon visste inte att det skulle ske just denna natt, det är bara som du tänker. Man brukar heller inte ha chans att säga adjö. Så det är helt normalt att inte säga adjö. Alla är ju ensamma i döden. Jag vill hellre dö medan mina älskade är någon annan stans. Måste de se på när jag dör? Helst ska de bara sova tryggt medan jag dör. Det vill jag. Det tror jag att din mamma ville också. 
  • Anonya

    Så jobbigt du har det, TS.


    Medicinerna är alltid på vårdpersonalens ansvar och de ger inte mer än vad som är bra bara för att en anhörig vill det. 


    Du reagerade inte konstigt som gick och lade dig. Att vaka vid någon som är så svårt sjuk tar på och man måste få sova själv också, man kan inte vaka hur länge som helst, då är man heller inte till stor glädje och hjälp för den som är döende. Din mamma blev inte heller lämnad ensam, utan där satt en vårdare. Hade man kunnat se att din mamma skulle dö så snabbt, då hade du inte blivit föreslagen att gå iväg utan några ord om det. Om de som jobbar med gamla och ofta upplever döden inte ser att den skulle komma så snart, är det då rimligt att tänka att du borde ha sett och förstått? Nej, det är det inte.  


    TS, du har inte gjort din mamma illa. Tvärtom har du värnat och vårdat och älskat henne så mycket och länge. Det kan inte ha undgått henne, tvärtom. Om hon kan se dig nu, tror du hon känner sig sårad, ledsen för hur du agerat eller irriterad på dig? Det är jag helt säker på att hon inte gör. Snarare ledsen för att du helt "i onödan" beskyller dig själv och plågar dig själv. Med i onödan menar jag inte att du gör det så att säga frivilligt, men i onödan på så sätt att det inte finns grund för den skuld du känner. 


    Brukar du läsa här på Familjeliv? Då vet du att åsikterna brukar vara väldigt olika. Men här  i tråden är alla samstämmiga: du har ingen orsak att känna skuld. 


    Bra att du sökt hjälpt. Trist att det inte hjälpt, men fortsätt söka hjälp så du kan få mediciner och/eller terapi som kan hjälpa dig att släppa det här, sörja din mamma vanligt och leva vidare. 


    Varm kram till dig.

Svar på tråden Kan inte förlåta mig själv- mitt fel att Mamma dog som hon gjorde.