Kan inte förlåta mig själv- mitt fel att Mamma dog som hon gjorde.

Så jobbigt du har det, TS.

Medicinerna är alltid på vårdpersonalens ansvar och de ger inte mer än vad som är bra bara för att en anhörig vill det. 

Du reagerade inte konstigt som gick och lade dig. Att vaka vid någon som är så svårt sjuk tar på och man måste få sova själv också, man kan inte vaka hur länge som helst, då är man heller inte till stor glädje och hjälp för den som är döende. Din mamma blev inte heller lämnad ensam, utan där satt en vårdare. Hade man kunnat se att din mamma skulle dö så snabbt, då hade du inte blivit föreslagen att gå iväg utan några ord om det. Om de som jobbar med gamla och ofta upplever döden inte ser att den skulle komma så snart, är det då rimligt att tänka att du borde ha sett och förstått? Nej, det är det inte.  

TS, du har inte gjort din mamma illa. Tvärtom har du värnat och vårdat och älskat henne så mycket och länge. Det kan inte ha undgått henne, tvärtom. Om hon kan se dig nu, tror du hon känner sig sårad, ledsen för hur du agerat eller irriterad på dig? Det är jag helt säker på att hon inte gör. Snarare ledsen för att du helt "i onödan" beskyller dig själv och plågar dig själv. Med i onödan menar jag inte att du gör det så att säga frivilligt, men i onödan på så sätt att det inte finns grund för den skuld du känner. 

Brukar du läsa här på Familjeliv? Då vet du att åsikterna brukar vara väldigt olika. Men här  i tråden är alla samstämmiga: du har ingen orsak att känna skuld. 

Bra att du sökt hjälpt. Trist att det inte hjälpt, men fortsätt söka hjälp så du kan få mediciner och/eller terapi som kan hjälpa dig att släppa det här, sörja din mamma vanligt och leva vidare. 

Varm kram till dig.