Kan inte förlåta mig själv- mitt fel att Mamma dog som hon gjorde.

Du är inte tränad i medicin och sjukvård som personalen var, och hade inget mandat att bestämma vad de skulle göra, och hon dog för att kroppen inte orkade mer.

Varför skulle nåt varit ditt fel?

Tack Anonym(X) , nej det är sant, jag har inte mandat och är inte utbildad, men har varit expert på att tolka min Mammas uttryck då hon inte kunde prata de sista 15 åren. Jag såg ju där och då att hon inte ville, ändå sa jag inte stopp till sjuksköterskan.
Jag kan bara anta att jag var i förnekelse över att nu var min mor döende som varit sjuk såå länge, det gick inte att begripa.. och min vana trogen försökte jag kanske mota bort döden, ta ansvar som jag alltid gjort.
Försöka rädda Mamma, som jag alltid försökt.

Arma människa. Så bra att du får och får hjälp, för du behöver det. Dina tankar har ingen förankring i verkligheten, och den skuld du känner är inte rimlig.

Du beskriver din mamma som en sedan tidigare mycket sjuk person, med flertalet strokes och levandes sitt liv i en rullstol. När hon inte kunde äta själv så satte man en PEG. Till sist fick hon en lunginflammation som kroppen inte orkade stå emot, så den infektionen tog hennes liv. Precis sådär slutar livet för många av våra äldre - i sin säng, med vak eller anhöriga på plats som ser till att de ligger skönt, inte fryser eller är ensamma, pratat lite med dem och håller handen. Sjuksköterskan ger mediciner som behövs för att lindra smärta och ångest. Så somnar de in, lugnt och fridfullt.

Vad du eller din bror än hade sagt till läkare och sjuksköterska så hade det slutat på samma sätt. Livet var slut, det fanns inget kvar att rädda. Du bär ingen skuld alls. Du kan inte veta vad din mamma signalerade mot slutet, hon yrade kanske av feber och mediciner. Du gjorde det du kunde och var där.

Din mamma hade dött i alla fall.

Du skriver sen att ni tycker ni borde fått läkarna att känpa mer för att förlänga hennes liv, medan du här har dåligt samvete för att hon fick medicinsk hjälp: du skulle må dåligt och ha dålig samvete vad som än hänt.

Det är naturligt att ha dåligt samvete med alla "om/inte..." vid dödsfall, men det är egentligen ytterst sällan vi kunnat påverka förloppet vid sjukdom eller ålder.

Försök tillåta dig att sörja och vara ledsen, men försök också tänka på det fina ni haft.

Jag förstår att det var hemskt att förlora sin mor, men varför lägger du skulden på dig själv? Hon var svag och sjuk, och du gjorde vad du kunde för att hjälpa henne.

Man vet aldrig när någon ska dö. Att du inte tog ett ordentligt förväl är inget som på något sätt är ditt fel. Hur skulle du veta att det var just den natten det skulle ske? Min svärfar är gammal och har sagt förväl till oss flera gånger, men överlevt ändå. Nästa gång kanske han inte gör det. Man vet helt enkelt inte!

Du satt hos henne flera timmar, så hon visste att du älskade henne och brydde dig om henne.

Det är såpass små doser morfin man får i terminalstadiet ( 2.5mg-5mg, vilket inte ens är 1ml). Stesolid brukar var runt 5-10mg. Det är inte man dör av även om man fått två doser av varje med kort mellanrum. Din mamma dog för att kroppen inte orkade mera och hon var smärtfri när hon dog. Att hon dog bär du inte var där kan vara för att hon inte ville dö när du såg på. Finns många människor som vill dö själva eller utan anhöriga.

Tack ska ni ha<3

Jag försöker ta till mig era ord. Hon fick 7.5 mg morfin o 5 mg stesolid i första sprutan, det vet jag för det stod i journalen men den andra sprutan vet jag inte för dom har inte skrivit in den. Så det är solklart för mig att det begåtts ett fel och hon fick för mycket.

Ts, jag tycker det låter som att din mamma var svårt sjuk så länge att du blev "medberoende" i hennes sjukdom. Du gjorde allt för att hålla henne vid liv, så mycket att du kanske glömde bort dig själv? Nu kan du inte släppa det. Det är hemskt att förlora en närstående, men som flera redan har skrivit: Din mamma hade dött i alla fall. Hon fick medicinen för att slippa lida. Det hade varit värre utan den. Du har inte gjort något fel.

Beklagar sorgen :(

Min mormor dog på ett liknande sätt , efter att ha fått morfin när hon var väldigt sjuk i lungcancer. Vet inte vem som bestämde att hon skulle få så mycket men det var efter att hon hade fått jätteont i magen när hennes syster hade varit där med en äppelkaka (tror hon var känslig för äpplen) , men det var så klart inte med flit av systern , fick jag höra iallafall. Jag var bara 6 år då och min yngsta bror var 1. Hon bodde långt ifrån oss och vi åkte ner från Stockholm men vi kom precis när hon dog eller hade dött , minns inte riktigt .. vet att min mamma var mådde dåligt och kände att hon inte hade behövt dö än och att det var pga morfinet .. och hon var inte så gammal heller .

Men hon var så sjuk och ingen av lungorna funkade så hon skulle dött väldigt snart efter ändå.. så vet inte om det hade varit någon mening att hon hade levt några dagar eller veckor längre eftersom hon led så mycket :( så tänker min mamma nu också tror jag..

Kanske var samma med din mamma <3 Du behöver inte ha skuldkänslor för du gjorde vad du kunde och du ville bara din mammas bästa hela tiden.. kram och hoppas det blir bättre!