Kan inte förlåta mig själv- mitt fel att Mamma dog som hon gjorde.

Nej, du gjorde det inte undermedvetet! Du var trött och du ville din mamma väl och du försökte hjälpa henne. Det är klart att du skulle lita på sjuksköterskan. Snälla, känn inte så här. Du gjorde allt du kunde. Vart man än tar vägen när man dör, så vet din mamma att du ville henne väl, och hon vill inte att du ska tänka på detta längre. Du har ingen skuld i det här. 

Och du hade ju helt rätt i dina tankar. Det var för svårt för henne att leva vidare. Det var bäst som skedde, men det var ingen som gjorde det undermedvetet. Det var ett ärligt misstag och hon hade klarat det om hon inte varit döende redan. 

Du berövade henne inte farvälet till din bror. Hon hade sagt farväl många gånger. De flesta dör utan att det liksom är planerat. Hon visste inte att det skulle ske just denna natt, det är bara som du tänker. Man brukar heller inte ha chans att säga adjö. Så det är helt normalt att inte säga adjö. Alla är ju ensamma i döden. Jag vill hellre dö medan mina älskade är någon annan stans. Måste de se på när jag dör? Helst ska de bara sova tryggt medan jag dör. Det vill jag. Det tror jag att din mamma ville också.