Äggdonation 2017

Hej! Hoppar in här för jag har så många funderingar kring ÄD som vore skönt att ventilera.

Mrs W- vad härligt stt ni äntligen är på gång! Förstår precis vad ni har gått igenom med er IVF-resa.

Jag och min man funderar också på ÄD i höst, privat. Vi har 2 barn sedan tidigare, som är våra genetiska och kom till efter 6 långa år av IVF- försök. Efter det var jag så trött på ivf-svängen och så glad och tänkte att jag var klar som hade fått mina barn. Men nu efter 4 år har jag börjar längta så efter ett syskon till dem. Vi har inga embryom kvar i frysen och min ålder är ett faktum ( 44 år) Så ska det bli en bebis till så måste vi försöka med ÄD. Vi har varit i kontakt med flera kliniker bl.a. Riga och st Petersburg och de har ingen kö så det är bara att "sätta igång" enligt dem. Men hos mig snurrar tusen tankar. Orkar kag detta igen? om vi lyckas, kommer jag känna annorlunda än när jag fick mina första barn? Är jag för gammal för att bli mamma igen? Jag vet att jag har haft fantastisk tur och att detta kan ses som lyxproblem, men jag hoppas att alla funderingar är välkomna här????.

Berätta gärna mer hur dina tankar går Mrs W?

För oss är det också ett faktum att IVF inte fungerar. Och det är ett tag tills jag kommer överväga äd ordentligt men jag vill ändå ställa frågan-

Hur mycket får man reda på om donatorn? I alla år när jag exempelvis besök läkare så ställer de frågan om hur en medicinska bakgrund ser ut i familjen. Hur hanterar man en sådan fråga med äd?

Vid adoption av barn ifrån ett land som inte alls liknar mig så kan man lätt räkna ut att jag inte är bio-mamma. Men vid äd?

Vill inte trampa någon på tårna men det är verkligen tankar jag slåss med.

Jag har precis börjat sätta mig in i ÄD så det är säkert någon annan som kan svara mer utförligt, men den kliniken som jag varit mest kontakt med AVA i St Petersburg får man reda väldigt mycket om donatorn om du väljer deras premium-program.  Bild på henne som barn samt medicinsk historik, närsynthet och sådana saker samt hennes föräldrars och morföräldrars medicinska historik och utbildning på mamma, pappa, syskon etc. Även beskrivet hur hennes genetiska barn ser ut ( de måste ha fött barn) med hårfärg, ögonfärg och när de började gå etc.

vad jag har förstått är Ryssland unika i Europa med att ha denna info, därför väljer många denna trots att de är dyra (dyrast?)

Om du vill ha en donator med helt öppen donator med namn och bild är det USA som gäller. En enorm marknad där är donatorn får bra betalt för att donera. Men så kostar det också runt 250 000 exkl. resa och uppehälle.

Man får önska vad man vill!! Men om det är en realistisk önskan eller bara förmätet och girigt, det funderar jag på.... Att ha två fina friska barn och ändå önska ett till. Jag var var väldigt ledsen förra sommaren då jag faktiskt insåg att det inte skulle bli fler barn. Vi pratade mycket om det, jag och min man och han försökte trösta mig med att det är OK, att vi ska vara nöjda ( han är också väldigt nöjd som det är) Men när jag lyfte ÄD-frågan nu i somras så kan han tänka sig det, även om han säger att han tycker det känns lite konstigt. Han vill ju se MIG i barnen också, och det skulle ju jag också vilja, men det går ju inte. Så då är ju frågan om det är viktigare att bara få ett barn via ÄD, eller nöja sig. Så där är vi. Men det är jag som driver detta, absolut. 

Vi har inte råd att åka till USA där möjligheterna är oändliga ( känns det som när man googlar i alla fall - har inte varit i personlig kontakt) så i så fall får det bli Ryssland. även om jag verkligen skulle önska en helt öppen donator som man vet mycket om och som man får se bild på. 

Vad säger din man, kan han ändå tänka sig ÄD? Har ni varit i kontakt med någon klinik?