Hej!
Min man och jag står i kö för att starta IVF till hösten. Förhoppningen är att vara i gång i september. Är det någon mer här som ska börja på samma resa? Det vore roligt att följas åt och dela erfarenheter och tankar.
Jag har tappat räkningen på vilket försök vi är på nu men vi har nog cirka 18 misslyckade försök bakom oss. Vi längtar mycket och hoppas att det nu äntligen ska bli ett barn.
Jag började blöda några dagar innan testdag och tänkte att det var kört då. Tog ändå testet på testdagen eftersom kliniken sagt att man skulle testa även om man började blöda. Blev så förvånad när det var ett tydligt plus. Köpte ett digitalt test som visade "gravid 2-3". Men jag förstod ju att det inte var positivt när jag blödde med klumpar :( En vecka efter testdag fick jag "gravid 1-2" på testet och då var det ju definitivt när veckorna minskat på testet. Fick komma in på VUL för att dubbelkolla och då hade jag blött ut allting.
Vad tufft med operation och allt men skönt på ett vis att veta varför det inte går. Men varför hade du fått massa påväxter & vävnader? Det kan dom bara se vid operation eller?
Jag tror att jag kommer få veta på min nästa mens också för hinner nog inte på denna ägglossning. I så fall borde det bli fet någon gång i mitten på sep :)
Jag hade också stopp i min ena äggledare när jag gjorde äggledarspolningen. Det gjordes dock aldrig någon uppföljning på det. Hade gärna velat veta vad det berodde på. Jag misstänker själv att jag har endometrios, av flera orsaker, men det är svårt att bli tagen på allvar av vården. "Det är helt normalt" och "det kan bli så ibland" verkar vara standardsvaret.
Hoppas nu att det ska gå bra för alla i tråden när vi sätter i gång. Håller tummarna för många plus :)
Måste bara skriva av mig lite...
Väntar ju på att remis till ivf ska skickas, bli godkänt och få hjälp. Har varit tillsammans med en underbar man i två år och vi verkligen längtar efter barn. Vi vart gravida i början av året som va ett mirakel men det slutade ma v.11 sen dess har inte hänt mycket och väntan börjar tära verkligen på en men försöker tänka positivt och inte deppa ihop såklart.
Nu till det som gör mig faktiskt ledsen är att en nära vän till mig, som visste om graviditet och ma säger varje gång man hörs att det kanske är inte meningen att vi ska få barn :( blir så himla ledsen och kan i svag stund tänka, ja kanske det är så då... skulle dock hellre behöva höra pepp ord än att vi ska lägga ner och låta ödet bestämma. Min man lider av retrograd ejakulation och det kommer ingen sperma ut pga hans diabetes, ska vi då skita i allt och låta Gud eller vad det nu är som bestämt att nej ni ska inte få barn tillsammans :( så less på kompisens kommentarer och såklart försöker ju inte ta åt mig men lättare sagt än gjort. Upplever också att det är ingen i ens vänskapskrets som stöttar, eller ger dem uppmuntrande kommentarer som man så gärna vill höra ibland... känns så ensamt, tråkigt :(
Klagomuren här :D
Måste bara skriva av mig lite...
Väntar ju på att remis till ivf ska skickas, bli godkänt och få hjälp. Har varit tillsammans med en underbar man i två år och vi verkligen längtar efter barn. Vi vart gravida i början av året som va ett mirakel men det slutade ma v.11 sen dess har inte hänt mycket och väntan börjar tära verkligen på en men försöker tänka positivt och inte deppa ihop såklart.
Nu till det som gör mig faktiskt ledsen är att en nära vän till mig, som visste om graviditet och ma säger varje gång man hörs att det kanske är inte meningen att vi ska få barn :( blir så himla ledsen och kan i svag stund tänka, ja kanske det är så då... skulle dock hellre behöva höra pepp ord än att vi ska lägga ner och låta ödet bestämma. Min man lider av retrograd ejakulation och det kommer ingen sperma ut pga hans diabetes, ska vi då skita i allt och låta Gud eller vad det nu är som bestämt att nej ni ska inte få barn tillsammans :( så less på kompisens kommentarer och såklart försöker ju inte ta åt mig men lättare sagt än gjort. Upplever också att det är ingen i ens vänskapskrets som stöttar, eller ger dem uppmuntrande kommentarer som man så gärna vill höra ibland... känns så ensamt, tråkigt :(
Klagomuren här :D
Tack för dem orden :) och att du orkade läsa. Ibland så brister det bara tyvärr, önskade att va lika cool som min sambo , han tack och lov orkar se det positiva i allting när man själv inte riktigt orkar.
Ja tänk om det va för alla som behöver lite hjälp på vägen, nä men det är nog inte meningen att ni ska ha barn eftersom ni inte blir det själva... först blev ledsen men nu mest känner irritation över kommentaren! Får nog ligga lite lågt med henne tills vet hur allting utvecklar sig.
Sambon har fått utskrivet rinexin för att satsen ska komma ut istället för urinblåsan men det funkade bara den gången i vintras :( det är också en stress moment, att varje månad förbereda sig inför ägglossning då han ska äta medicinen men nu funkar det inte alls... blir sååå skönt att slippa detta sen när vården tagit över och kan koncentrera ligga när man vill och skita i sin Äl!
Hej! Hoppar in här! Jag och min sambo har försökt aktivt att bli gravid i 2 år nu i sep. Efter utredning fick vi veta att det var hos mig det låg, då Jag har pcos. Vi har kört pergotime i 4 månaders tid utan resultat, har alltså inte fått ÄL en enda månad. Pratade med min barnmorska i veckan och hon sa att nästa steg är IVF. Så nu väntar vi på remiss och förhoppningsvis får vi börja här i höst! Ska bli skönt att ha fler i samma sitta att prata med och diskutera saker med!
Hej, hoppar in på denna tråd om det är ok? Jag är 33 år och har PCOS. Har ätit letrozole i några månader utan resultat. Idag va jag och spolade äggledarna och det va stopp i den ena och fint flöde i den andra. Min gyn sa att vi skulle hem och prata ihop oss om hur vi vill gå vidare och vi har bestämt oss för att försöka med ivf. Blev livrädd när jag läste ovan här nu om operationer osv osv. Borde man göra någon mer undersökning av äggledarna??
Tack för dem orden :) och att du orkade läsa. Ibland så brister det bara tyvärr, önskade att va lika cool som min sambo , han tack och lov orkar se det positiva i allting när man själv inte riktigt orkar.
Ja tänk om det va för alla som behöver lite hjälp på vägen, nä men det är nog inte meningen att ni ska ha barn eftersom ni inte blir det själva... först blev ledsen men nu mest känner irritation över kommentaren! Får nog ligga lite lågt med henne tills vet hur allting utvecklar sig.
Sambon har fått utskrivet rinexin för att satsen ska komma ut istället för urinblåsan men det funkade bara den gången i vintras :( det är också en stress moment, att varje månad förbereda sig inför ägglossning då han ska äta medicinen men nu funkar det inte alls... blir sååå skönt att slippa detta sen när vården tagit över och kan koncentrera ligga när man vill och skita i sin Äl!
Jag tror att folk förstår inte riktigt vad man går igenom och allt detta påverkar dem som kämpar med att bli gravida :(
Men så är det nog med det mesta i livet, man vet inte förens man varit där. All ska ha så mycket att tycka om fast man har ingen aning vad man pratar om...
Nån som vet vad anejakulation betyder?
Får upp bara massa tyskt text...