Vi som börjar med IVF hösten 2017
Måste bara skriva av mig lite...
Väntar ju på att remis till ivf ska skickas, bli godkänt och få hjälp. Har varit tillsammans med en underbar man i två år och vi verkligen längtar efter barn. Vi vart gravida i början av året som va ett mirakel men det slutade ma v.11 sen dess har inte hänt mycket och väntan börjar tära verkligen på en men försöker tänka positivt och inte deppa ihop såklart.
Nu till det som gör mig faktiskt ledsen är att en nära vän till mig, som visste om graviditet och ma säger varje gång man hörs att det kanske är inte meningen att vi ska få barn :( blir så himla ledsen och kan i svag stund tänka, ja kanske det är så då... skulle dock hellre behöva höra pepp ord än att vi ska lägga ner och låta ödet bestämma. Min man lider av retrograd ejakulation och det kommer ingen sperma ut pga hans diabetes, ska vi då skita i allt och låta Gud eller vad det nu är som bestämt att nej ni ska inte få barn tillsammans :( så less på kompisens kommentarer och såklart försöker ju inte ta åt mig men lättare sagt än gjort. Upplever också att det är ingen i ens vänskapskrets som stöttar, eller ger dem uppmuntrande kommentarer som man så gärna vill höra ibland... känns så ensamt, tråkigt :(
Klagomuren här :D