Vi som börjar med IVF hösten 2017

Hej! :) samma här. Ska påbörja ivf i september. Första besöket 29e augusti! Hoppas verkligen att det ska funka! Har dom hittat nåt fel på er eller är ni oförklarligt barnlösa? Vi är det.. hoppas det ska gå :/
Lycka till :D

Hej!

Hakar på här :) Jag väntar på att få göra FET när kliniken öppnar upp efter semestern :) Skulle gissa att det blir efter min nästa mens så någon gång i september.

Vad menar du med 18 misslyckade försök stellanocte?

Vad har ni då testat?

Hej! :) en FET är det frysåterföring eller blandar jag ihop det? Är så många ord å hålla reda på ;)
Jag tror ts menade att de försökt själva 18 ggr innan de fått hjälp nu å ska göra ivf.

Hur gör ni förresten med jobbet? Det är något som oroar mig då jag har rätt svårt å ta ledigt bara några dagar innan i förväg.. tänker på ägguttaget när man måste va hemma sen... har ni pratat med er chef? Vet inte om jag vill det... hm mycket och fundera på!

Ja precis, en frysåterföring (frozen embryo transfer). Vi gjorde vår första ivf med äggplock och återföring i slutet på april. Det gick inte vägen (fick plus på TD men blödde mycket så förstod att det inte var bra, blev ett tidigt MF) och sen hann dom stänga för semestern innan vi hann med ett frysförsök. Vi fick 4 st till frysen som jag nu hoppas klarar upptining så vi får göra fet :)

Vi har inte berättat för någon ännu. Jag hade tur att ägguttaget blev på en dag jag var ledig. Andra besök såsom VUL osv inför äggplocket hittade jag på att jag var på läkarbesök av annan anledning. Skulle ju verkligen underlätta att berätta för chefen i alla fall men jag känner mig inte redo för det.

Vet du om ni kommer göra långa eller korta metoden? :)

Hej! Hoppar in här. Kommer att göra IVF privat så snart kliniken öppnar efter sommarstängningen. Har en dotter sedan tidigare som blev till genom Pergotime och har försökt med Pergo och Letrozol hittills. Har väl försökt i ca 2,5 år snart med ett MA under denna tid. Har AMH 0,5 och ska fylla 41 i höst så jag har inte jättehöga förväntningar. Me hoppet är det sista som överger människan, sägs det ju. Får se hur många försök jag orkar med, men kliniken vill bara ta ett försök i taget, dvs vi får inte köpa "trepack" pga att mitt MH är under 1.

Någon mer här som är över 40?

Ja visst är de spännande! Ja den är gjord, killen har väldigt få spermier så de bedömde chansen till att bli gravida som omöjlig utan ivf och då med cisi för att fåna upp någon liten superspermie. Önskar i efterhand att vi hade sökt hjälp mkt tidigare men bättre sent än aldrig.

Idag fick vi ett fantastiskt brev på posten, de har blivit ett avhopp från någon och vi får kortvarsel besök redan i om 10 dagar! Såååå sjukt peppad och nervös och glad, känslorna är överallt. Å så har jag världens lugnaste kille som inte jagar upp sig alls verkar de som - lite skönt att skriva av sig här istället

Under utredning märkte dom att min ena äggledare va stopp i och blev vätskefylld (alltså inget flöde genom den, spermierna kommer aldrig fram till äggen) .. blev remiss till operation och sen tog jag bort den. Under operationen såg dom att jag har massor av vävnad och påväxter i livmoder, lever, nedre delen av buken och även runt den andra äggledaren, men den tog dom aldrig bort trotts att den är obrukbar.

Så, jag kan aldrig bli gravid på naturlig väg. Fast det var det ingen som ville säga i vården. Alla sa att "de går bra för vissa ibland, och man ska aldrig ge upp" osv.. Men när vi hade första mötet hos ivf kliniken så de första dom sa var just "du kommer aldrig bli gravid på naturlig väg, det är tyvärr bara att konstatera".. det var ledsamt men ändå skönt att fsktist få någon som sa det för att dom ville hjälpa. Om du förstår :)

Vi ska börja vår första IVF behandling nu (började på måndag med synarela nässpray), med hopp om äggplockning första veckan i september. Vi har kämpat sedan 2014, utan resultat. Man känner sig så otroligt ensam, även fast man vet att många många andra kämpar om samma.

Jag håller tummar och tår att lyckan ska nå er!

Kämpa på!

Kram från Finland!

Hoppar gärna in här! Just vart på besök på fertilitetskliniken för info samtal inför IVF. Ska till Linnékliniken, går annars i Gävle. Skulle sätta igång vid nästa mens, synd att jag nyss hade mens :(. Har gjort Letrozolbehandling sen okt förra året utan något plus. Kollar upp när nästa mens ska komma för att planera in starten. Så typiskt, har en utlandsresa inbokad i okt och återförandet krockar med resan :( Så less. Vill ju bara köra igång direkt. Tålamodet blir mindre ju närmare (förhoppningsvis) "slutet" vi kommer.

Då är vi på samma procedur, var också och tog sådana prover i torsdags, och även min sambo. Så förväntansfull!

Hej! God fortsättning!usch vad sorgligt med missfall. När man väl nåt till det där plusset så kommer nästa käftsmäll. Hopps ni ändå får sätta igång snart och att ni inte behöver vänta för länge!

Jag har gjort mitt första FET för 1 vecka sedan och väntar nu på att ta ett gravtest. Har haft Molvärk av och till så har inte så höga förhoppningar! Men men det är bara att köra på, någon gång ska vi alla lyckas!!

Vi har bara påbörjat vår första behandling så har inte tvingats uppleva samma förtvivlan ännu, men lite därför valde vi också att inte berätta för någon om vår ivf. I början kändes det rätt, vi resonerade att om det inte kommer att fungera för oss så slipper vi göra våra föräldrar besvikna osv. Men nu, mitt i behandlingen (jag har sprayat i två veckor och sprutat i två dagar) så håller jag på att bli tokig av att inte kunna ventilera detta med folk omkring mig. 

Hur gör ni andra? Har ni varit öppna från början? Jag tänker att om jag också drabbas av tex ett missfall eller MA så blir det ju extra jobbigt att försöka dölja det, och onödigt.

Igen, så otroligt ledsen av att höra era berättelser om plus på stickan som sen inte har gått hela vägen. Tusen kramar till er!