Blev inlagd för igångsättning i torsdags. Fick ta cytotec hela dagen, på fredagen fick jag gå med ballong i ett dygn. Denna trillade aldrig ut men när dom tog bort den på lördagen så var jag öppen 4 cm o lilla tappen som var kvar var väldigt mjuk. Då bebisen, som de visste låg lite högre upp, inte hade åkt ner kunde de ej ta hål på hinnorna med risk för att navelsträngen skulle klämmas av hans huvud isf. Så hela lördagen fick jag sitta med värkstimulerande dropp i hopp om att han skulle fatta vinken och sjunka ner. Funkade inte och hinnorna kunde ej spräckas. Blev dessutom panikslagen av värkarna med droppet och satt bara och grät och tänkte att det kommer inte gå, om och om igen i huvudet. Kunde inte andas. Var som att vara tillbaka på förlossning nr 2, det som var anledningen till min stora rädsla och varför jag via aurorakliniken skulle göra en igångsättning. Allt skulle liksom ske under lugna former o epidural kunna läggas i god tid, inte riskera att förlossningen drog igång själv hemma osv. Och jag skulle när som helst kunna avbryta om jag ville o då få kejsarsnitt. Försökte som sagt igångsättningen men den funkade inte och då ville dom skicka hem mig i lördags kväll, 4 cm öppen, med värkar, för att komma tillbaka på onsdag för att se om han åkt ner nåt, annars vänta ännu ner. Dessutom med instruktionen att slänga mig på marken om vattnet går för annars kunde navelsträngen fastna i hålet och babyn få syrebrist. Vägrade åka hem och fick på nåder ligga kvar till idag. Idag hade huvudet sjunkit lite så risken för att navelsträngen fastnar ska inte finnas. Vet inte hur jag vågar lita på det. Men de vill ändå att jag ska vänta, vänta på att kroppen ska sätta igång själv. Just det som skulle undvikas enligt dealen med aurora kliniken. När jag gråtandes, har i princip gråtit inför hela förlossningens personal i två dagar nu, sagt att jag verkligen inte tror att jag klarar det här, fick ju sån panik av droppet och börjar gråta av tanken på förlossning nu utan vill ha kejsarsnitt så satt i princip alla bara o viftade bort det. Ja jag har det avtalet kunde de säga, för att sen inte vilja höra talas on det o istället bara sitta o säga att jag klarar det här, det kommer bli så bra så, nu åker jag hem till de mina i några dagar och sansar mig (!!?) och så kommer jag tillbaka för att se om vi kan spräcka hinnorna. Är så ledsen och arg för hur de bemött mig de senaste två dagarna. Idag blev jag i princip utslängd med orden om hur bra det kommer gå och hur stark jag är, medans jag var helt förstörd av oro och bara satt och grät. Hade så kraftiga värkar att jag inte kunde gå mer än tre steg och sen vila. Ringde dit mannen, som länge velat komma men som ju behövdes med barnen. Han följde med mig in, vi sa till läkaren att jag behöver kejsarsnittet, de tog ctg mm och undersökte mig. Sa att kejsarsnitt förmodligen ej går att få förrän på fredag när de har tider för planerade snitt. Hade då haft kraftiga värkar i tre timmar men ej öppnat mig mer så de menade att det var pinvärkar bara. Skickades hem med massa citodon, instruktion att vila och med en tid imorrn till läkaren jag gjorde denna deal med via Aurora kliniken, för att vi imorrn 13.30 ska göra en plan. En plan. Vad fan betyder det?! Vill bara ha en tid till kejsarsnitt. Och långt före fredag. Blir värkarna värre ska jag åka in till förlossningen. Dom som inte lyssnar på mig och som jag inte har något förtroende för alls längre. Känner mig så sviken och livrädd för att det ska dra igång.
