Imorgon ska vi på första ultraljudet, är då i v 12+2. Är så sjukt nervös, känns som det kommer va nåt som är fel. Är det nån annan som känt såhär utan uppenbar anledning?
Det är en app nån skulle fixa, ultraljud via din smartphone haha
Nu har jag varit där och allting såg bra ut, tack och lov! Känner mig lugnare nu.
På tal om det jag sa förut ang. att man fick välja ultraljud i v 12 eller 18, så var det precis så som jag hade uppfattat från början, dvs. att man fick välja ett av dom. Nu pratade jag med hon som gjorde ul, och eftersom jag kom dit nu pga oro så fixade hon ändå ett extra ultraljud till mig i slutet av juli. Men det var alltså så att man bara fick välja det ena eller det andra egentligen.
Jag hade inskrivning i v.10 och kub i v.13 sen har jag nästa bm tid nu på torsdag i v.16 (15+2) då ska jag även träffa läkaren. Jag hade blodtryck på gränsen redan från början så hon ville hålla koll på mig och ha läkaren inkopplad från direkt. Efter det har jag rul 17/7 i v.20 och nästa bm-tid efter rul bestäms efter Torsdag när vi ser hur mitt blodtryck är, skulle det vara dåligt kan jag ev. få ytterligare en tid imellan det och rul. Vi får se, hade känts väldigt långt att vänta till v.25 med nästa besök efter inskrivningen... Jag hoppas hon kommer lyssna på hjärtljud på Torsdag, skulle vara skönt att få höra dem
Just nu vet jag varken ut eller in, 12 fulla veckor igår och inatt vaknade jag och kände att de va något som inte stämde. Reser mig upp ut sängen och känner då att de rinner längs benen på mig. När jag väl kommer till toaletten inser jag att de är blod. Paniken, ångesten....
nu väntar jag på telefontid till gynakuten ska öppna. Känner mig helt tom. Sköterskan på 1177 försökte lugna mig inatt och sa att de behöver inte vara missfall, men något i min kropp säger att de är de. Tårarna bara rinner just nu, jag bara ber att jag har fel och att allt har gått bra.
Känner mig väldigt nöjd med mig själv, vägde mig inför bm besöket imorn (min bm låter mig väga mig sj och bara meddela vikt där då jag tycker det är jobbigt inför folk) och jag har gått ner 1,5kg!
OBS jag bantar INTE jag bär på övervikt innan och sen jag blev gravid har min kropp helt enkelt velat ha bra saker, har cravings på typ bigarråer och subwaymackor och kan absolut inte överäta då mår jag illa, jag äter precis vad jag vill (som man får då givetvis.) Det hjälper ju att jag heller inte är sugen på sött efter typ en halv bulle så är jag jättenöjd, och godis, usch det smakar ju bara socker! Man kan ju alltid önska att det håller i sig även efter bebis... haha
Nu känns det faktiskt möjligt att hålla en uppgång på max 6kg vilket jag och bm satte som mål
Jag har också dille på subwaymackor! Vad kul. Jag jobbar dessutom på en liknande kedja men skippar äta på jobbet för att ta en subway påvägen hem:P.
Hoppas det håller i sig för dig och att du klarar de sex kilona:).
Allt var så bra! Jag var så sjukt nervös innan jag fick komma in, så låg där en perfekt liten varelse som sprattlade runt så hon fick svårt att mäta Bad henne kolla könet o hon tittade o tittade o hittade ivf ingen snopp Vilket var bra eftersom bebisen går under arbetsnamnet Sonja.
Jag kommer få göra ett ul till tidigt i höst, bara för att jag känner mig lite orolig, vi har ju förlorat ett barn i v 28. De är så avslappnade här i Visby, verkligen inga köer ell stress.
Jag blev förresten framflyttad ytterligare konstigt nog, jag som sex ggr blivit bakåtflyttad. Nu är jag plötsligt beräknad 21 november, enligt sista mensen så är det bf 5 december
. Så nu 17+ 0
Suddig profilbild o rumpbild medföljer
En av mina värsta dagar i mitt liv har just passerat. Även om jag nu är lycklig att allt gått bra och lilla pyret lever!! Men dagen har varit en hemsk upplevelse som jag inte skulle önska min värsta fiende. Efter nästan 2 timmar och försöka komma in i kön för telefontid med gynakuten slutade med att jag grinande ringde tillbaka 1177 och bönade om att få hjälp. De hänvisade då till min barnmorskemottagning. Sköterskan där var en ängel som sa att de klart du måste få hjälp och se vad som hänt! Jag ringer till dem åt dig. Jag har nog aldrig varit så tacksam i hela mitt liv. Sagt och gjort fixade hon en tid till mig. Så på eftermiddagen var de dags, jag kunde knappt stå upp när vi kom fram och jag bara grinade och huperventilerade om vartannat. Läkaren tog med mig till ett rum och försökte lunga mig innan de va dags att gå till undersökningsrummet. Jag grät och orkade inte titta på skärmen. Jag var så rädd. Men hon kollade så att allt "på mig" såg bra ut och sedan sa hon "där är bebisen och där är hjärtat och de slår så fint" "kolla!" Då grät jag ännu mer, men nu av glädje. Lilla pyret lever och allt såg normalt ut och blödningen hade slutat helt. Läkaren tror att jag fått en "mensblödning" och att de tydligen va vanligt denna period men kunde inte för mitt liv tro att de kunde vara sådana mängder. Men vi mår bra jag och Lilla pyret och i morgon får vi återvända och göra KUB, vilket känns jätte skönt och få se en gång till att allt gick bra! Tack för er som tagit er tid att skriva och tänkt på oss idag. Oerhört tacksam för de<3 kram!
Har tänkt på dig hela dagen, jag vet precis hur det känns den bottenlösa förtvivlan och när man ser det där hjärtat ticka, alltså glädjen, får tårar i ögonen nu, grattis! Hoppas av hela mitt hjärta att du slipper mer nu, jag fick ju dras med mina färgade flytningar sedan i tre veckor efteråt, men verkar slutat nu tack gode Gud. <3
Hej på er!
Efter att ha följt den här tråden ett tag så skulle jag känna mig svinig om jag skulle fortsätta läsa i smyg och inte berätta om min närvaro och delta i tråden. ;)
Jag är 26 år och väntar första barnet tillsammans med den mest fantastiska jag någonsin träffat och har för första gången känt att jag både vill ha barn och är redo.
Besökte min BM senast i förrgår för att göra ett NIPT-test och även om vi berätta direkt för familj och våra närmsta vänner så var det egentligen först nu då vi gjorde ett UL och fick se ett piggt litet pyre och ett tickande hjärta som det börjar kännas verkligt på riktigt. (Har fått bekräftat under graviditeten att jag visst är mer skeptiskt än jag trodde och inte vill ta något förgivet förrän det är bekräftat.)
Beräknad till 27 december och inväntar nu med spänning provresultaten som bör dyka upp i slutet på nästa vecka!
Kram på er! <3
Hoppas ni får fint nipt resultat också, håller tummarna!
Fick en stjärna i kanten av min bm idag Dels för att jag hållit vikten och hade bra blodtryck (vilket var orsaken till xtra besöket) jättebra järnvärde och även jättebra järndepåer så hon trodde kanske jag skulle slippa ta järntabletter om jag sköter kosten
Läkaren (som jag också träffade idag) har satt mig på extra koll under hela graviditeten, för att de ska fånga upp mig direkt om mitt blodtryck skulle bli högt, så nu i början ska jag gå en gång i månaden, efter v.25 blir det varannan vecka och sedan minst en gång i veckan efter v.35 till bebis är född.
Jag kommer få 2st tul för att hålla koll på att bebis växer som hen ska, tydligen kan högt blodtryck, på gränsen tryck, vara tillväxthämmande så man vill ha stenkoll på det också. Känner mig så väl omhändertagen, tänk om mottagandet i vården alltid varit så här