• Livetsgång

    LVU - Tvångsomhändertagande av barn

    Jag är medveten om detta är känsligt ämne!

    Det är givet att man får svara som anonym!

    Hur många av er stackars föräldrar har fått barn omhändertagna under LVU?
    Under vilka grunder?
    Kunde dom ge grund/bevis och hur styrkte dom dessa?



    Jag själv är ett barn som hamnade på barnhem för 22 år sen.
    Vi va en skara av 5 barn.
    3 av 5 av oss barn fick återkomma hem och växa upp i vår familj men 2 sattes under LVU.
    Min mamma stämplades med MbpS - Munchausen by proxy syndrom

    Min näst yngsta bror gick bort i sitt vårdhem pga sitt handikapp 7 år gammal den 18 Feb 2001

    Min yngsta bror omhändertogs på BB av socialen som ryckte bort honom från mammas bröst när han ammades och har inte fått tillbaka honom sen 1995 och är även force adopterad av fosterfamiljen.

    Bakgrunden va att man "trodde" min mamma gjorde min näst yngsta bror sjuk och orsakat hans sepsisattacker som ledde till hjärnskada och infektioner han fick. Trots han separerades blev han sämre i vårdhemmet och han fick nya infektioner. 

    Bakgrunden startade med att man misstänkte immunbrist på min näst yngsta bror då han hade otroligt mycket infektioner kroppsligt men läkaren kunde ej finna orsak och valde att stämpla min mamma som skyldig för att det inte fanns diagnos att sätta på min näst yngste bror. 

    Men anmälan till socialen kom inte direkt utan den inkom efter att min mamma hade gått ut offentligt till radio om att läkaren hade sagt och skrivit i journal att min näst yngste bror inte skulle få livsåtgärder om han blev sämre och att han inte är ett fall för intensivvården då han blivit ett "vårdpaket" så min mor anmälde läkaren ang detta och därefter rykte hon och läkaren ihop och han lämnade då in en anmälan om att min mamma är ett fall för MbpS

    Man kunde styrka underlag att han dog av naturlig sjukdom
    Vi hade styrkt på papper via obduktion, utredning, åklagare som la ner polisanmälan, psykologiska utredningar som inte visade att mamma va sjuk.
    Men tyvärr står/stod socialen över även Regeringsrätten så vi kämpar ännu! 
    Socialen fick därför välja uttlåtande i avgörande och hänvisade till vetenskapen istället till pappersunderlagen vi hade. Så Socialen stödde B.Lundin och R.Meadows vetenskap!

  • Svar på tråden LVU - Tvångsomhändertagande av barn
  • KlunsSmurfen
    Anonym (Familjehemsmamma) skrev 2017-07-25 17:42:00 följande:

    Jag har läst tråden ang lvu och förstår att en del har haft oturen att hamna i familjehem som inte varit bra vilket ju är jättetråkigt. Jag skulle gärna vilja har era synpunkter på vad som gör ett familjehem bra och tvärtom? Jag vill ju göra mitt absolut bästa för att mina placerade ungdomar ska trivas så bra som möjligt. Ni med erfarenhet av att varit familjehemsplacerade sitter ju med många svar som borde användas när man utreder familjehem. Ber om ursäkt om jag kidnappade tråden lite.


    Vissa familjehem är lika eller värre än familjen barnet har tagits ifrån.
    Det måste ju inte bero på att man definierat "bra familjehem" fel någon stans det beror antagligen på otydliga regler, inkompetent personal som har dålig utbildning eller lite erfarenhet, dålig uppföljning och ingen lyssnat på barnet.
    De flesta vet väl vad som är bra men jag tror inte att alla vet vad som är dåligt eller var gränserna går. Har ett barn omhändertagits p.g.a felaktigt beslut beror ju det på samma sak.

    MEN ett bra familjehem ska ju inte bara vara bra för ett "normalt" barn de måste ju också ha kompetensen att ta hand om barn som har problem.

    Någon gång ibland uppmärksammas missförhållanden inom socialtjänsten i media. Vi jurister som jobbar med ärenden som rör tvångsomhändertaganden av barn ser dessa missförhållanden på daglig basis.


    Nyligen uppmärksammades fallet med två pojkar som hade blivit omplacerade 75 gånger i olika familjehem inom loppet av några år. När man tvångsomhändertar barn och placerar dem i samhällsvård förutsätter detta att barnen ska ha det bättre i samhällsvården. Dessa pojkar (unga män idag) har inte haft det bättre i statens vård.


    Tyvärr är inte detta en isolerad händelse. Många barn som tvångsomhändertas tvingas flytta många gånger under sin placering, som många gånger varar hela deras uppväxt. Resultaten vi ser är förödande.


    Barnen har inte haft det bra. Många har, utöver alla flyttar, utsatts för misshandel, psykiska övergrepp, sexuella övergrepp och känner inget människovärde. De lever inget ordnat liv i vuxen ålder. Vissa har tagit livet av sig. Och i vissa fall har barn dött under sin placering i familjehem - som i fallet Donia Hassan.


    Man utreder inte familjehem noggrant. Man påstår att man gör det, men ändå blir många barn utsatta för hemska saker i dessa utredda hem.


    När man som ombud önskar få ut familjehemsutredningar får man ett nej. Man får då överklaga beslutet och i vissa fall får man ut utredningarna men då är den mesta informationen sekretessbelagd.


    Jag anser att familjer som har som uppdrag att ta hand om tvångsomhändertagna barn ska granskas. De tar emot många gånger stora summor pengar för detta uppdrag och då anser jag att det är befogat med en granskning av familjen. När man då sekretessbelägger information ställer jag mig direkt frågan vad det är man vill dölja.


    Ett annat problem jag ser är att kompetensen inom socialtjänsten runt om i landet är mycket låg. Många gånger kan socialsekreterarna inte de grundläggande rutinerna utifrån det regelverk som finns. Då blir det fel. Detta kombinerat med den enorma makt som den enskilda handläggaren har, leder många gånger till katastrofala följder. Den enskilda handläggarens tyckande läggs ofta till grund för ett ingripande beslut som ett tvångsomhändertagande.


    Det säger sig självt att ett system där socialtjänsten både ska vara den myndighet som hjälper familjer, men samtidigt också ska besluta om tvångsåtgärder och frånskilja barn och föräldrar, inte kommer att fungera. Det blir dubbla roller som strider mot varandra. Min uppfattning är att det borde vara två helt separata myndigheter som var och en har sitt uppdrag.


    Det krävs stora reformer av det system som vi har. Annars ser framtiden inte särskilt ljus ut. Staten har misslyckats tidigare med samhällsvården. Vi som jobbar med tvångsomhändertaganden ser att det inte har blivit bättre. Tvärtom ser det mycket mörkt ut.


    Det finns uppenbara fall där barn måste frånskiljas från sina föräldrar. Dessa barn förtjänar dock att samhället tar hand om de och att de inte har de lika dåligt eller sämre än vad de hade de i sina familjer som ansågs brista i omsorgen.


    Men det finns också många fall, där man kan hjälpa familjer komma tillrätta med problem i hemmet, utan ett frånskiljande. Man tar tyvärr inte i beaktande de skador som uppstår hos barnet vid ett frånskiljande. Jag anser att man måste väga de eventuella riskerna i hemmiljön mot de skador som följer av att man frånskiljer ett barn från sitt biologiska nätverk.


    Barnen är vår framtid. Vi måste ge dem de bästa förutsättningar som vi kan. De facit vi har i hand, visar att samhällsvården inte har lyckats. Det måste ske en förändring.

    www.dagensjuridik.se/2015/09/da-far-socialsekreterarnas-makt-och-bristande-kunskap-om-reglerna-katastrofala-foljder



  • Livetsgång
    KlunsSmurfen skrev 2017-07-24 19:23:05 följande:

    Anonym (jo) skrev 2017-07-21 22:02:46 följande:

    Utredning om misstänkt barnmisshandel Den 20 april 1995 berättar barnläkaren B att han misstänker att modern tillfört bakterierna i blodbanan och på så sätt orsakat pojkens sjukdom. Det skulle röra sig om ett fall av Munchausen syndrome by proxy. Han konstaterar att modern inte reagerar adekvat när han framför anklagelsen. Hon anmäls till socialförvaltningen för misstänkt barnmisshandel. Hon anmäls också till polismyndigheten. Vårdnaden om alla hennes barn tas ifrån henne, men hon återfår inom kort vårdnaden av de tre äldsta barnen

    F påpekar också att Stenotrophomonas maltophilia i stort sett enbart förekommer hos intensivvårdade personer som behandlats med stort antal antibiotika, ofta imipenem som pojken hade fått [2-5]. Den växte i nässvalget några dagar innan den odlades fram i blodet. Detta talar starkt för en naturlig infektion hos en intensivvårdad person. F framhåller vidare att barnet med sina kräkningar, diarréer och buksmärtor hade tecken på buksjukdom. Antibiotika- associerad kolit kan ha varit ett led i sjukdomen. Ultraljud visade trombos av vena portae. Denna kan ha uppkommit genom tarmskada och kan i sin tur ha underlättat uppkomsten av sepsis genom störd blodcirkulation i tarmväggen. Obduktionen vid dödsfallet flera år senare visade resttillstånd efter tidigare genomgången pankreatit. Denna kan ha ägt rum vid samma tillfälle. Dessa kliniska fynd talar för naturlig sjukdom.

    Rättspsykiaterns undersökning
    Rättspsykiater G undersöker modern men finner inga hållpunkter misstänka att Munchausen syndrome by proxy föreligger. Socialstyrelsen fann att det inte förelåg tydliga psykiatriska hinder för att modern skulle få vårdnaden av sina barn. När det gäller den medicinska bedömningen anslöt sig Socialstyrelsen däremot till infektionsspecialisten C och mikrobiologen D, dvs att det troligen rörde sig om Munchausen syndrome by proxy.

    Rättsliga åtgärder
    När det gällde frågan om brott ansågs misstanken om Munchausen syndrome by proxy vara alldeles för vag för att modern skulle kunna fällas för barnmisshandel. Förundersökningen lades därför ner eftersom brott inte kunde styrkas. När det gällde omvårdnaden av pojken A finner domstolarna det anmärkningsvärt att modern inte visade adekvat reaktion då hon informerades om misstankarna angående barnmisshandel. Själv menade hon att hon reagerat kraftigt genom att gråta och kräkas vid hemfärden.

    Regeringsrätten tog också fasta på specialisten D, som hävdade att risken för fortsatt misshandel är stor om förövaren inte erkänt. I detta fall har modern hela tiden förklarat sig oskyldig och därför inte erhållit behandling, vilket sålunda hindrade henne från att nu få omvårdnaden om sitt barn. I domen förklarar Regeringsrätten med tre röster mot två att modern inte kunde anförtros omvårdnaden av sonen A. Hur dömer läsaren?

    (Cronbergs fallbeskrivning med dess tydliga (avsedda?) vinkling och starka affekt ger ej läsaren möjlighet att se om helhetshandläggningen ? med dess olika aspekter ? genomförts på ett sätt som svarar mot den kunskap som idag finns om hur man bör utreda och möta dessa svåra ärenden.)

    www.lakartidningen.se/OldArticlePdf/


    Artiklen du hänvisar till handlar om min mamma 
  • KlunsSmurfen
    Livetsgång skrev 2017-07-26 05:49:18 följande:
    Artiklen du hänvisar till handlar om min mamma 
    Jag vet.
    Jag tvivlar på att C & D har rätt kompetens.
    Han konstaterar att modern inte reagerar adekvat när han framför anklagelsen.

    När det gäller den medicinska bedömningen anslöt sig Socialstyrelsen däremot till infektionsspecialisten C och mikrobiologen D, dvs att det troligen rörde sig om Munchausen syndrome by proxy.

    Regeringsrätten tog också fasta på specialisten D, som hävdade att risken för fortsatt misshandel är stor om förövaren inte erkänt. I detta fall har modern hela tiden förklarat sig oskyldig och därför inte erhållit behandling, vilket sålunda hindrade henne från att nu få omvårdnaden om sitt barn.
    Forskarna varnar för att omgivningen subjektivt kan börja "bygga upp bevis" när frågan om Münchhausen by proxy har väckts. Då kan beteenden hos mamman som lika gärna skulle kunna tolkas som positiva, tolkas som ett stöd för diagnosen - till exempel att mamman lär sig många medicinska termer kring barnets sjukdom, att hon är mycket engagerad i vården, ovanligt bunden till barnet, ovanligt vänlig mot personalen eller ovanligt krävande. Allt det har beskrivits som kännetecken vid syndromet, men kan lika väl passa in på en förälder som anpassar sig ovanligt bra till situationen. "Det är subjektiva och ospecifika beskrivningar som inte möter grundkriterierna för Münchhausen by proxy", säger Marc Feldman och Deidre Rand.

    Att använda diagnosen som en beskrivning av förövarens personlighetsdrag ökar risken för felbedömning, säger forskarna. Termen ska bara användas om den speciella form av barnmisshandel som begreppet handlar om, inte om förövaren.

    Psykologen Eric Mart, också han amerikan och specialiserad på Münchhausen by proxy, håller med om att användandet av "vaga, allmänna och kanske felaktiga, psykologiska profildata" är ett problem. Eftersom syndromet är så ovanligt, medan de personlighetsdrag och liknande som beskrivs är så vanliga, är det tveksamt att över huvud taget ha med sådana i diagnostiken, tycker han. Dessutom är de beskrivna dragen ofta motsägelsefulla: man talar om en förälder som är "ovanligt lugn trots allvarlig sjukdom hos barnet, men uppmuntrande gentemot läkaren" eller om en mamma som är "arg, nedvärderar personalen och kräver mer åtgärder och så vidare". Eric Mart tycker att psykologiska bedömningar av mamman inte bör göras innan man bedömt om det verkligen handlar om den ovanliga misshandeln, eftersom det inte finns någonting som tillförlitligt kan skilja Münchhausen by proxy-mammor från andra mammor.

    Eric Mart anser att det finns särskilt stora risker för överdiagnostik för just Münchhausens syndrom by proxy. Bristen på empirisk forskning är en anledning, säger han. Många vetenskapliga artiklar har publicerats, men de bygger mer på kliniska erfarenheter och fallbeskrivningar än på välgjorda studier med väldefinierade kriterier, och nästan alla artiklar har en och samma huvudkälla. Det är också svårt att veta när diagnosen varit korrekt eller inte. I vissa fall finns bevis, i andra saknas sådana. Det kan leda till systematiska fel i framtida forskning och även leda till fler feldiagnoser.

    www.dn.se/arkiv/insidan/farliga-foraldrar-risken-for-felaktiga-diagnoser-ar-stor/
    Begreppet medicinsk barnmisshandel har nu slagit igenom så att det används i svenska domstolar som argument för att omhänderta barn [3, 4], trots att det saknar vetenskaplig grund och riskerar vårdskada genom grundlösa påståenden om misshandel. I stället måste vi läkare göra följande bedömningar när vi möter missnöjda och krävande föräldrar:

        Föräldrarna, som står närmast barnet, kan ha rätt och märka något som vi missat: en annan sjukdom eller att behandlingen inte fungerar.
        Det kan handla om en sjukdom som ännu inte är beskriven.
        Det kan röra sig om en associerad rädsla, till exempel att en förälder förlorat ett syskon i en sjukdom.
        Det kan finnas kommunikationssvårigheter i patient/förälder?läkarrelationen.
        En dålig vårdorganisation kan förvirra och skrämma föräldrarna.

    www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2016/03/Medicinsk-barnmisshandel-saknar-vetenskaplig-grund/
    Bakgrunden till svårigheterna att i det svenska samhället möta kraven på skyddsbehov i de fall där barnmisshandel av olika typ förekommer bottnar i att tre inkompatibla "kunskapskulturer" ska samsas på en gemensam mötesyta. Där ska ett sansat förnuft råda i beslut grundade på saklig analys. Det handlar om att integrera tre olika sorters ämneskunskaper, härledda från medicin, juridik och politik. Metoden för balansering av dessa ingredienser heter kunskapsintegration - men dess epistemologi synes okänd i förvaltningar som tillerkänts avgörande maktbefogenheter. Medicinsk kunskap grundas på att med vetenskap och klinisk empiri pröva och ompröva vad som gäller i verkligheten tills en samstämmighet nås; juridik kräver korrekt administrativ procedur på basis av formell boklig bildning om gällande social consensus (lag). Politik är dock främst skiftande agendor för åsikter och partsintressen hos olika aktörer som i värsta fall är kunskapsmässigt omyndiga.

    Nils-Göran Areskoug, bitr professor, docent, läkare, Are Akademi vid Open Lab KTH
    www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2016/03/Medicinsk-barnmisshandel-saknar-vetenskaplig-grund/
    Om en mamma sjunkit så lågt att hon medvetet skadar sitt barn så det blir allvarligt sjukt så är det inte ett beteende man kan slå på och av, det kommer att vara något skumt med hennes personlighet.
  • Livetsgång
    KlunsSmurfen skrev 2017-07-26 11:24:44 följande:

    Jag vet.Jag tvivlar på att C & D har rätt kompetens.Om en mamma sjunkit så lågt att hon medvetet skadar sitt barn så det blir allvarligt sjukt så är det inte ett beteende man kan slå på och av, det kommer att vara något skumt med hennes personlighet.


    C och D har heller aldrig träffat eller utrett mamma och heller aldrig ens hört hennes röst.

    Papperna jag har hemma så ser jag vilka socialen plockade ut ur det medicinska och utelämnade det viktigaste som styrkte immunbristsjukdom m.m redan som bebis.

    Hade turen att få ut över tusen pappersjournaler om min avlidna bror detta året plus obduktion.

    Hade någon annan läst dom hade dom tappat hakan för i många anteckningar pumpade dom i han mediciner på prov utan familjens vetskap
  • Anonym (anonym)
    Livetsgång skrev 2017-07-27 01:08:21 följande:
    C och D har heller aldrig träffat eller utrett mamma och heller aldrig ens hört hennes röst.

    Papperna jag har hemma så ser jag vilka socialen plockade ut ur det medicinska och utelämnade det viktigaste som styrkte immunbristsjukdom m.m redan som bebis.

    Hade turen att få ut över tusen pappersjournaler om min avlidna bror detta året plus obduktion.

    Hade någon annan läst dom hade dom tappat hakan för i många anteckningar pumpade dom i han mediciner på prov utan familjens vetskap
    Du är medveten om att det vid kraftiga infektioner provar man i stort sett alla typer av antibiotika som finns, man börjar med de med smalt spektra för att senare övergå till bredspektra dessutom kompletterar man ofta med mediciner som ska skydda magslemhinnan och i många fall använder man även kortison för att dämpa inflammationer. En person med svår infektion får inte sällan även smärtstillande, kramplösande samt lugnande för att kroppen ska få vila.
  • KlunsSmurfen
    Anonym (anonym) skrev 2017-07-28 20:34:51 följande:
    Du är medveten om att det vid kraftiga infektioner provar man i stort sett alla typer av antibiotika som finns, man börjar med de med smalt spektra för att senare övergå till bredspektra dessutom kompletterar man ofta med mediciner som ska skydda magslemhinnan och i många fall använder man även kortison för att dämpa inflammationer. En person med svår infektion får inte sällan även smärtstillande, kramplösande samt lugnande för att kroppen ska få vila.

    Den andre infektionsspecialisten
    Infektionsspecialisten F har vid sitt universitetssjukhus funnit väsentligen samma frekvens av olika arter som mikrobiologen D på dennes. F finner emellertid att det råder stor skillnad mellan barn i åldern 0?4 år och vuxna. Vid blododling hos vuxna finner man växt av bakterier som vanligen betraktas som förorening i en tredjedel av fallen, medan vid blododling hos barn fem fynd av sex tillhör arter som vanligen är kontaminanter. Detta beror på att blododling hos barn ofta tas från inneliggande kateter. Viridansstreptokocker, koagulasnegativa stafylokocker, Flavobacterium, laktobaciller, Bacillus species och jästsvampar är sådana mikroorganismer som vanligen betraktas som föroreningar och som växte hos R. Totalt företogs 27 blododlingar. Möjligheterna till att några av dem skall ha blivit förorenade är stor, särskilt som barnet kräkts, haft diarréer och varit svårt att tvätta och hålla rent. F påpekar också att Stenotrophomonas maltophilia i stort sett enbart förekommer hos intensivvårdade personer som behandlats med stort antal antibiotika, ofta imipenem som pojken hade fått . Den växte i nässvalget några dagar innan den odlades fram i blodet. Detta talar starkt för en naturlig infektion hos en intensivvårdad person. F framhåller vidare att barnet med sina kräkningar, diarréer och buksmärtor hade tecken på buksjukdom. Antibiotika- associerad kolit kan ha varit ett led i sjukdomen. Ultraljud visade trombos av vena portae. Denna kan ha uppkommit genom tarmskada och kan i sin tur ha underlättat uppkomsten av sepsis genom störd blodcirkulation i tarmväggen. Obduktionen vid dödsfallet flera år senare visade resttillstånd efter tidigare genomgången pankreatit. Denna kan ha ägt rum vid samma tillfälle. Dessa kliniska fynd talar för naturlig sjukdom.

  • Anonym (En stolt förälder som kämpar för sin dotter)

    Min dotter på ett är och snart sex månader har blivit föremål för en konstruktion som bestod av LVU i hemmet, detta med avsikt att skapa enskild vårdnad till mitt ex. då Socialsekreteraren insett att det inte skulle fungera att få enskild vårdnad via Tingsrätten pga. att denna förälder upprepat och dokumenterat skadat min dotter.

    Läs min historia på: goo.gl/Bmu6SR


    #Stat_i_staten

  • Livetsgång

    Efter en lång tid hade jag tappar bort min inloggning till kontot på familjeliv men nu återfunnit det igen :)


     


    Men under denna tid är jag nu även verksam i en förening som heter Barnets bästa och moderator för deras FB grupp. 

    Föreningen deltog bl a på Almedalsveckan och nu försöker bli inbjudna på riksnivå för att vinna mot rättsosäkra utredningar. 

  • Anonym (En stolt förälder som kämpar för sin dotter)

    Barrnetsbästa gör ett utmärkt jobb, all heder åt alla de som bidrar till en mer rättssäker socialtjänst

    Det finns mig veterligen inte någon annan yrkes kategori som har fler skadade och döda barn på sitt samvete

  • Anonym (Anonymn)

    Soc tar många barn på falska grunder!

  • Anonym (Fel, fel, fel)
    Anonym (Konsult) skrev 2017-07-18 21:20:37 följande:
    Det är inte samma socialsekreterare som utför omhändertaganden (utredare) som de som följer upp. Nu för tiden ska barnet ha en egen socialsekreterare, kallad "barnsekreterare". Så utredaren kan inte gotta sig i sitt omhändertagande. För övrigt är det politikerna i den aktuella kommunen (socialnämnd) samt Förvaltningsrätten som beslutar om LVU. Utredaren har bara mandat att föreslå utifrån det som framkommit under utredningen.
    Ja, det ska finnas en barnsekreterare. Men de ursprungliga handläggarna har fortsatt kontakt med föräldrarna. Dessutom är handläggarna läskunniga och allt dokumenteras, såvida det inte är något som är till föräldrarnas fördel och/eller fosterfamiljens nackdel så klart -sådant har en tendens att "försvinna".

    Det gamla vanliga, värdelösa och i realiteten felaktiga "utredarna fattar inte beslutet om omhändertagande, de är heeeelt oskyldiga"-argumentet...
    Utredarna är de som genomför utredningar och ofta ljuger, överdriver och utelämnar vissa saker för att få mer tyngd åt sina argument. Det är de som plågar biologiska föräldrar i månader, tvingar iväg dem på "utredningshem" o.s.v. Det är de som knäcker biologiska föräldrar psykiskt. Det är de som rekommenderar omhändertaganden. 

    För att dra till med en; måhända drastisk, liknelse:
    Ponera att jag är skitförbannad på en person, vi kan kalla honom Arvid. Jag vill lära Arvid en läxa, men är lite för klen och feg för att göra det själv så jag ber min biffige bror Bertil göra det. Jag ger Bertil en lista med instruktioner om hur han ska göra. Han fullföljer uppdraget, men klantar sig och åker fast. Polisen hittar min lista, och jag blir också haffad. Men jag klådde ju inte upp Arvid, jag sade bara åt Bertil att göra det. Således borde väl jag vara helt oskyldig?
    Anonym (anonym) skrev 2017-07-18 23:40:32 följande:
    De klarar sig sämre för att de har fått en sämre start än andra barn och fått uppleva uppbrott ibland gång på gång eftersom många barn får flytta hem och omhändertas flera gånger om. I andra länder blir barn adopterade innan de fyllt 7 år om de varit placerade några år och där det inte finns några tecken på att föräldrarna kommer att klara av att vara föräldrar inom snar framtid.
     Hur förklarar du att de som omhändertogs som spädbarn, och alltså inte varit i biologiska föräldrarnas vård alls eller kanske bara en kort tid, klarar sig sämre än barn som inte placerats?

    Jag har hört nu vuxna säga att "Visst, det var inte bra hos mamma och pappa, men jag hade hellre bott med dem än i fosterhem." Många fosterhem är mycket värre än "biohemmen", men det bryr sig soc inte om.

    Du kanske inte litar på vad en random människa på nätet säger, men kanske kan du lita på vad Kunskapsguiden säger?

    "Barn och unga som växer upp i samhällsvård har sämre fysisk och psykisk hälsa än genomsnittet. Trots att placerade barn och unga har samma rätt till skola, utbildning, sjukvård och tandvård som övriga barn, får de inte tillgång till dessa instanser i samma utsträckning. Därför har dessa barn och unga sämre hälsa och sämre förutsättningar att komma ut i arbetslivet när de blir vuxna. Att genomföra skolgången upp till och med gymnasium är idag oftast en förutsättning för att komma in på arbetsmarknaden."

    Källa: www.kunskapsguiden.se/barn-och-unga/Teman/yrkesintro-hvb-barn/Sidor/Skolgang-och-halsa.aspx

    Eller vad sägs om vad en tidigare chef för Socialstyrelsen, Lars-Erik Holm, säger?

    "De omhändertagna barnen mår sämre än andra i samma ålder i Sverige. Oftare än andra barn kan de till exempel skära sig själva eller skada sig på andra sätt. De äter också oftare än andra mediciner för att de känner sig så ledsna inuti, och tar sömnmedel för att komma till ro. De omhändertagna barnen dör också oftare i unga år, än andra i samma ålder. Det visar socialstyrelsens undersökning."

    Källa: sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=5465828


    Det finns även ett flertal barnläkare och -psykologer, advokater, nämndemän samt till och med socionomer som jobbar med familjevård som säger samma sak: Placerade barn mår ofta sämre än andra barn och klarar sig ofta sämre som vuxna. Att lägga skulden på de biologiska föräldrarna, som i praktiken är de enda i sammanhanget (förutom barnen såklart) är oskyldiga är inte bara felaktigt och absurt, utan även ett hån mot dem.

    Observera att jag nu talar om de fall där det rör sig om felaktiga omhändertaganden!

  • Anonym (anonym)
    Anonym (Fel, fel, fel) skrev 2019-10-02 08:02:38 följande:
    Ja, det ska finnas en barnsekreterare. Men de ursprungliga handläggarna har fortsatt kontakt med föräldrarna. Dessutom är handläggarna läskunniga och allt dokumenteras, såvida det inte är något som är till föräldrarnas fördel och/eller fosterfamiljens nackdel så klart -sådant har en tendens att "försvinna".

    Det gamla vanliga, värdelösa och i realiteten felaktiga "utredarna fattar inte beslutet om omhändertagande, de är heeeelt oskyldiga"-argumentet...
    Utredarna är de som genomför utredningar och ofta ljuger, överdriver och utelämnar vissa saker för att få mer tyngd åt sina argument. Det är de som plågar biologiska föräldrar i månader, tvingar iväg dem på "utredningshem" o.s.v. Det är de som knäcker biologiska föräldrar psykiskt. Det är de som rekommenderar omhändertaganden. 

    För att dra till med en; måhända drastisk, liknelse:
    Ponera att jag är skitförbannad på en person, vi kan kalla honom Arvid. Jag vill lära Arvid en läxa, men är lite för klen och feg för att göra det själv så jag ber min biffige bror Bertil göra det. Jag ger Bertil en lista med instruktioner om hur han ska göra. Han fullföljer uppdraget, men klantar sig och åker fast. Polisen hittar min lista, och jag blir också haffad. Men jag klådde ju inte upp Arvid, jag sade bara åt Bertil att göra det. Således borde väl jag vara helt oskyldig?

     Hur förklarar du att de som omhändertogs som spädbarn, och alltså inte varit i biologiska föräldrarnas vård alls eller kanske bara en kort tid, klarar sig sämre än barn som inte placerats?

    Jag har hört nu vuxna säga att "Visst, det var inte bra hos mamma och pappa, men jag hade hellre bott med dem än i fosterhem." Många fosterhem är mycket värre än "biohemmen", men det bryr sig soc inte om.

    Du kanske inte litar på vad en random människa på nätet säger, men kanske kan du lita på vad Kunskapsguiden säger?

    "Barn och unga som växer upp i samhällsvård har sämre fysisk och psykisk hälsa än genomsnittet. Trots att placerade barn och unga har samma rätt till skola, utbildning, sjukvård och tandvård som övriga barn, får de inte tillgång till dessa instanser i samma utsträckning. Därför har dessa barn och unga sämre hälsa och sämre förutsättningar att komma ut i arbetslivet när de blir vuxna. Att genomföra skolgången upp till och med gymnasium är idag oftast en förutsättning för att komma in på arbetsmarknaden."

    Källa: www.kunskapsguiden.se/barn-och-unga /Teman/yrkesintro-hvb-barn/Sidor/Skolgang-och-hals a.aspx

    Eller vad sägs om vad en tidigare chef för Socialstyrelsen, Lars-Erik Holm, säger?

    "De omhändertagna barnen mår sämre än andra i samma ålder i Sverige. Oftare än andra barn kan de till exempel skära sig själva eller skada sig på andra sätt. De äter också oftare än andra mediciner för att de känner sig så ledsna inuti, och tar sömnmedel för att komma till ro. De omhändertagna barnen dör också oftare i unga år, än andra i samma ålder. Det visar socialstyrelsens undersökning."

    Källa: sverigesradio.se/sida/artikel.aspx? programid=493&artikel=5465828

    Det finns även ett flertal barnläkare och -psykologer, advokater, nämndemän samt till och med socionomer som jobbar med familjevård som säger samma sak: Placerade barn mår ofta sämre än andra barn och klarar sig ofta sämre som vuxna. Att lägga skulden på de biologiska föräldrarna, som i praktiken är de enda i sammanhanget (förutom barnen såklart) är oskyldiga är inte bara felaktigt och absurt, utan även ett hån mot dem.

    Observera att jag nu talar om de fall där det rör sig om felaktiga omhändertaganden!

    Var finns uppgifter om att barn som omhändertas direkt efter födseln mår sämre än andra barn? Att barn som omhändertas i tidig ålder redan blivit skadade i sin anknytningsförmåga och får problem är inte okänt eftersom alla vet att det är ytterst viktigt hur barnet har det under sina första månader i livet.Redan för länge sedan visade man att barn på barnhem som inte fick ordentlig närhet och samspel med personal tynade bort och dog trots att de fick tillräckligt med mat, hölls rena osv. Bebisar som inte får tillräcklig respons vid sina  kontaktförsök stänger ned och får senare i livet svårt att relatera till andra. I de flesta fall där mycket små barn omhändertas framkommer det ofta att dessa bebisar är passiva och uppgivna, inte skriker som andra bebisar när de är hungriga eller vill något annat utan bara väntar eftersom föräldrarna inte klarar av att samspela läsa av och svara på signaler
  • Anonym (Fel, fel, fel)
    Anonym (anonym) skrev 2019-10-03 14:08:29 följande:
    Var finns uppgifter om att barn som omhändertas direkt efter födseln mår sämre än andra barn? Att barn som omhändertas i tidig ålder redan blivit skadade i sin anknytningsförmåga och får problem är inte okänt eftersom alla vet att det är ytterst viktigt hur barnet har det under sina första månader i livet.Redan för länge sedan visade man att barn på barnhem som inte fick ordentlig närhet och samspel med personal tynade bort och dog trots att de fick tillräckligt med mat, hölls rena osv. Bebisar som inte får tillräcklig respons vid sina  kontaktförsök stänger ned och får senare i livet svårt att relatera till andra. I de flesta fall där mycket små barn omhändertas framkommer det ofta att dessa bebisar är passiva och uppgivna, inte skriker som andra bebisar när de är hungriga eller vill något annat utan bara väntar eftersom föräldrarna inte klarar av att samspela läsa av och svara på signaler
    Behöver du bevis på att barn som omhändertas som bebisar också mår sämre för att fatta att omhändertagna barn mår dåligt? Då får du nog leta själv.

    Jaha ja, nu tar du upp barn på barnhem för att bevisa din poäng. Synd bara att du snarare bevisar min.
  • AbbyTheTabby
    Anonym (Anonymn) skrev 2019-09-13 00:12:27 följande:

    Soc tar många barn på falska grunder!


    Ja, det gör de. tyvärr kommer de föräldrar och barn som utsatts för soc övergrepp aldrig få någon förståelse (och än mindre upprättelse) eftersom i princip hela svenska folket är hjärntvättat att tro at soc alltid gör rätt..

    Självklart gör soc ibland - kanske till och med oftast - rätt när de omhändertar barn. Finns inget tvivel om detta; ofta måste barn tas från sina föräldrar. Det är fallen där det inte alls var nödvändigt som är viktiga. Fallen där det förvisso fanns vissa brister (annars hade ju soc inte blivit inblandade) men där man kunde löst problemen med hjälp och stöd till familjerna. Fallen där folk gjort falska anmälningar. Fallen där "soctanter" bara gått på egna känslor.


    Och när familjerna sökt stöd, vad får de för respons? "Du var nog en dålig förälder!" eller "Soc tar inte barn om det inte är väldigt illa!" eller -min "favorit" - "ingen rök utan eld".

    Är det någon som drabbats av soc och vill prata med någon så hör av er till mig!


    En hund har ägare, en katt har personal.
  • Anonym (anonym)
    Anonym (Fel, fel, fel) skrev 2019-10-05 06:21:45 följande:
    Behöver du bevis på att barn som omhändertas som bebisar också mår sämre för att fatta att omhändertagna barn mår dåligt? Då får du nog leta själv.

    Jaha ja, nu tar du upp barn på barnhem för att bevisa din poäng. Synd bara att du snarare bevisar min.
    Nyfödda som hamnade på barnhem förr tynade bort för att man inte förstod att bebisar  förutom ren basal omvårdnad som mat och hygien behövde närhet och samspel precis det som små barn som omhändertas i många fall inte fått. Läser man utredningar gällande bebisar så är det just brist på samspel, förmåga att avläsa signaler som gjort att barnen inte utvecklats som de ska självfallet är detta något som kan hänga kvar resten av livet. Omhändertagna barn lever dessutom under en press att inte veta hur länge de kommer att leva hos familjehemmet eftersom biologiska familjen år efter år startar nya processer för att få hem dem, där de biologiska familjerna har psykisk ohälsa eller missbruk är det dessutom så att umgänget kan komma att bli oerhört oregelbundet eftersom föräldrarna långa tider inte är i skick för umgänge
  • Anonym (H)
    Anonym (anonym) skrev 2019-10-05 16:43:08 följande:

    Nyfödda som hamnade på barnhem förr tynade bort för att man inte förstod att bebisar  förutom ren basal omvårdnad som mat och hygien behövde närhet och samspel precis det som små barn som omhändertas i många fall inte fått. Läser man utredningar gällande bebisar så är det just brist på samspel, förmåga att avläsa signaler som gjort att barnen inte utvecklats som de ska självfallet är detta något som kan hänga kvar resten av livet. Omhändertagna barn lever dessutom under en press att inte veta hur länge de kommer att leva hos familjehemmet eftersom biologiska familjen år efter år startar nya processer för att få hem dem, där de biologiska familjerna har psykisk ohälsa eller missbruk är det dessutom så att umgänget kan komma att bli oerhört oregelbundet eftersom föräldrarna långa tider inte är i skick för umgänge


    Just därför finns vårdnadsöverflyttning numera vilket gör att de slipper detta problem.
  • Anonym (pappa)

    Jag och min frus barn har blivit omhändertagna enligt LVU. Detta har pågått i ett år och tre månader. Vår äldsta son undgicks att bli placerad för att hans farfar klev in och tog hand om honom och tack vare detta har vi idag tillbaka honom och hans LVU är upphävt. Vår yngsta son har varit ifrån oss under hela tiden och vi får endast se honom en timme i månaden. Jag tror att hans familjehem är snälla mot honom så på det sättet har det väl varit någon tur i hela mardrömmen. Jag och min fru har en historia av inläggningar på psyk och det är väl den främsta orsaken till att dom togs. Men vi har aldrig misskött våra barn, aldrig slagit dom, aldrig varit elaka eller skitit i dom, alltid tagit väl hand om dom och vår äldsta son älskar att vara med oss. Precis som han gjorde innan han blev omhändertagen. Vi har skött allting så bra under den här tiden men vi får ingen chans att få ha en relation med vår yngsta son. Över ett år har gått sedan vi var ?sjuka? dvs att vi hamnade på psyk under en kort period. Ingen av oss äter psykofarma och vi har inget behov av det. Jag instämmer till 100% dom dåliga erfarenheterna och åsikterna om socialen och vi har träffat andra föräldrar som har varit i liknande situation-snälla, engagerade, ansvarsfulla, varma föräldrar som inte får vara med sina barn och inte får ha en relation med dom. Dessa socialanställda har en helt orimligt stor makt och kontroll. Vi som föräldrar har inget som helst att säga till om eller kan göra något. Det är inte i mitt och andras fall en situation om att rädda barnet eller hjälpa barnet eller familjen. Det finns ingen hjälp för oss att få. Det är bara en total totalitär makt som står i grav oproportion till situationen. Barn bortrövas från sina föräldrar och när det väl händer så är den familjen splittrad. Vi kommer aldrig sluta att försöka få tillbaka vårt barn. I värsta fall är det när han är 18 år. Det borde inte vara så svårt som det är, det är helt orimligt så som det är.

Svar på tråden LVU - Tvångsomhändertagande av barn