• Livetsgång

    LVU - Tvångsomhändertagande av barn

    Jag är medveten om detta är känsligt ämne!

    Det är givet att man får svara som anonym!

    Hur många av er stackars föräldrar har fått barn omhändertagna under LVU?
    Under vilka grunder?
    Kunde dom ge grund/bevis och hur styrkte dom dessa?



    Jag själv är ett barn som hamnade på barnhem för 22 år sen.
    Vi va en skara av 5 barn.
    3 av 5 av oss barn fick återkomma hem och växa upp i vår familj men 2 sattes under LVU.
    Min mamma stämplades med MbpS - Munchausen by proxy syndrom

    Min näst yngsta bror gick bort i sitt vårdhem pga sitt handikapp 7 år gammal den 18 Feb 2001

    Min yngsta bror omhändertogs på BB av socialen som ryckte bort honom från mammas bröst när han ammades och har inte fått tillbaka honom sen 1995 och är även force adopterad av fosterfamiljen.

    Bakgrunden va att man "trodde" min mamma gjorde min näst yngsta bror sjuk och orsakat hans sepsisattacker som ledde till hjärnskada och infektioner han fick. Trots han separerades blev han sämre i vårdhemmet och han fick nya infektioner. 

    Bakgrunden startade med att man misstänkte immunbrist på min näst yngsta bror då han hade otroligt mycket infektioner kroppsligt men läkaren kunde ej finna orsak och valde att stämpla min mamma som skyldig för att det inte fanns diagnos att sätta på min näst yngste bror. 

    Men anmälan till socialen kom inte direkt utan den inkom efter att min mamma hade gått ut offentligt till radio om att läkaren hade sagt och skrivit i journal att min näst yngste bror inte skulle få livsåtgärder om han blev sämre och att han inte är ett fall för intensivvården då han blivit ett "vårdpaket" så min mor anmälde läkaren ang detta och därefter rykte hon och läkaren ihop och han lämnade då in en anmälan om att min mamma är ett fall för MbpS

    Man kunde styrka underlag att han dog av naturlig sjukdom
    Vi hade styrkt på papper via obduktion, utredning, åklagare som la ner polisanmälan, psykologiska utredningar som inte visade att mamma va sjuk.
    Men tyvärr står/stod socialen över även Regeringsrätten så vi kämpar ännu! 
    Socialen fick därför välja uttlåtande i avgörande och hänvisade till vetenskapen istället till pappersunderlagen vi hade. Så Socialen stödde B.Lundin och R.Meadows vetenskap!

  • Svar på tråden LVU - Tvångsomhändertagande av barn
  • Anonym (anonym)
    Livetsgång skrev 2017-07-19 11:15:14 följande:

    Vårt fall är mer ologiskt.


     


    Är det ens lagligt att läkare kan ge "misstanke" om diagnos där denne inte ens vet vem mamma är, träffat henne eller ens pratat?

    Är det rätt att socialtjänsten håller sammanträden med läkare som är emot oss och samtidigt anser att min bror inte ska ha rätten att få livsåtgärder för sin hjärnskada som inte ens vi i familj får ta del av?

    Är det rätt att storma en familj klockan 22:00 en Fredagsnatt utan underlag med tre beväpnade poliser och bära ut barn mellan 4 - 11 år gamla direkt ur sängarna när man sover 

    Vart finns logiken att LVU upphörde på 3 av oss barn medans 1 barn fortfarande hålls under LVU 


    Är det ens hälsosamt att rycka ett 10 timmar gammalt barn från mammas bröst där 3 socialtanter stormar BB medans en läkare står och hånflinar vid dörröppningen och som inte ens jobbar på avdelningen? 


     


    Socialen ansåg att det bara fanns risk för 2 av 5 barn.


    Vi 3 barn som fick återkomma hem har fått växa upp utan anmärkning någonstans men det skapade dock trauman för oss psykologiskt som sedan social vände mot oss istället. 


    Här sitter vi 3 barn idag dock med tack vare mamma och pappa och har egna boenden, arbeten, utbildning och välmående


    Medans mina 2 syskon som togs under LVU vård där en dog under samhällets vård och blev sjukare i sitt vårdhem och den yngsta diagnostiserades med grov ADHD i fosterhem, misskötte hela skolan, inte har utbildning, springer runt och super sig redlös och är otroligt omogen för sin ålder.


    Inte heller gjordes uppföljningar enligt lag var 6:e månad och inte heller etablerade socialen sig till att ha stödjande och möten för att återförena oss då socialen ansåg att det kunde vara skadligt för hans ADHD och inte heller gick man enligt lagen om att placeras hos nära anhörig d.v.s släkten så med andra ord dömdes alla mina 13 mostrar och morbrödrar ut som ej lämpliga.


     


    Samtidigt så finns inget till ställt på min familj och inte på mamma som pekades ut heller. Det enda som finns av de som aldrig träffat henne under processen som är anlitade av socialnämnden är att det bara skrivs att hon är misstänkt för att vara misstänkt... Hur är man misstänkt för att vara misstänkt är min fråga Förvånad


     


     


     


     


    Det är inget konstigt med att föräldrar kan anses vara tillräckligt bra för vissa av sina barn men inte för vissa av barnen. Föräldrar kan vara tillräckligt bra för barn utan funktionshinder men inte för barn med funktionshinder, föräldrar kan anses hjälpligt klara av 2-3 barn men inte räcka till för 5 barn, vissa föräldrar klarar av bebisar men har inte förmåga att klara av barn när de blir större och det inte räcker med rutinmässiga saker som att ge mat och sköta hygien, somliga klarar av att vara föräldrar till äldre barn som själva kan säga till vad det behöver...
  • Anonym (Fel, fel, fel)
    Anonym (Soc) skrev 2017-07-19 16:49:42 följande:
    Ja det stämmer. Vi splittrar familjer med ett leende ibland. När evi placerar ett blåslaget spädbarn till exempel eller när en pojke är så rädd för sin mamma att han skriker i panik bara vi nämner hennes namn för att hon har utsatt honom för så myket våld och elakheter. Då ler jag när jag ser barnet komma till en ny familj där det får slappna av och ta det lugnt oh inte behöva oroa sig för att få stryk varje dag. Föräldrarna nekar såklart till hundra procent och hävdar att der är vi som förstört deras liv.
    Jävla skitsnack, rent ut sagt. Hur ofta omhändertar ni inte barn på grund av inkompetenta utredningshem och annan skit ni utsätter familjer för?

    "Blåslagna bebisar", ja det väcker nog sympati ´hos de sovande idioterna. Men inte hos oss som kommer göra er arbetslösa.
  • Anonym (jo)

    Jobbar på IVA och har sett fall med Münchhausens by proxy. Dessa föräldrar orsakar sina barn OERHÖRT allvarliga skador men det går inte att bevisa. Det är fruktansvärt och ja - vanligare än vi alla tror.

  • Vixen90
    Anonym (jo) skrev 2017-07-21 22:02:46 följande:

    Jobbar på IVA och har sett fall med Münchhausens by proxy. Dessa föräldrar orsakar sina barn OERHÖRT allvarliga skador men det går inte att bevisa. Det är fruktansvärt och ja - vanligare än vi alla tror.


    Frågar detta helt utan att kritisera/ifrågasätta, så missuppfatta inte - hur vet ni om det inte finns bevis? Är det sådant ni ser, men som inte går att ta på? Som inte finns på papper? Eller vad är det som gör att ni vet?

    Det måste vara väldigt hopplöst att bevittna det utan att kunna ingripa. Stackars hjälplösa barn som far illa.
  • Anonym (Ledsen)

    Blev omhändertagen som 12-åring trots att mina föräldrar verkade helt "normala", ingen förstod någonting och inte heller mina föräldrar. För mig blev det en räddning från att ta livet av mig (hade redan försökt vid 11-års ålder) men tyvärr placerade soc mig hem igen när jag var 16. Det var verkligen förödande.

  • Anonym (Familjehem är inte alltid räddningen)

    Jag vill själv kalla mig för maskrosbarn, växte upp med mamma med psykiska besvär tillräckligt svåra för att inte kunna ge mig en bra start i livet. Min pappa var kuvad under mamma han ville inte ha konflikter. Så småningom ledde det till att jag hamna på barnhem men kom hem lugnt några år innan det var dags igen. Blev tillslut LVU placerad i ett familjehem som skulle vara så bra Men kort sagt det var det inte, de värsta fyra åren i mitt liv och det påverkar mig än idag tyvärr med posttraumatisk stress. Vem brydde sig? Ingen.

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Familjehem är inte alltid räddningen) skrev 2017-07-22 02:21:05 följande:

    Jag vill själv kalla mig för maskrosbarn, växte upp med mamma med psykiska besvär tillräckligt svåra för att inte kunna ge mig en bra start i livet. Min pappa var kuvad under mamma han ville inte ha konflikter. Så småningom ledde det till att jag hamna på barnhem men kom hem lugnt några år innan det var dags igen. Blev tillslut LVU placerad i ett familjehem som skulle vara så bra Men kort sagt det var det inte, de värsta fyra åren i mitt liv och det påverkar mig än idag tyvärr med posttraumatisk stress. Vem brydde sig? Ingen.


    Så olika det kan vara. Jag har upplevt exakt samma men ändå motsatsen. Önskar jag hade fått vara kvar hos mitt familjehem. Är så ledsen för att du hamnade hos ett dåligt hem, det är tyvärr inte ovanligt.

    Kände med dig, särskilt med dina sista meningar. Ingen bryr sig. Har också ptsd :( hoppas du lyckas få bra vård. Kramar.
  • Anonym (Familjehem är inte alltid räddningen)

    Ja fy fasen det är ingen dans på rosor. Jag hade det verkligen inte bra i familjelivet. Jag tror inte att man kan ha det värre än vad jag hade tyvärr. Hemma i min biologiska familj var d3t så mycket bättre förutom att det var tufft att bli vuxen som 4 åring. Var 16 när jag kom till familjehemmet. Lider av svåra mardrömmar och Flashbacks från hur jag hade det där och ångest stundvis och jobbig seperationsångest och dålig självkänsla då jag blev nedtryckt av både familjehem och socialtjänst. Men jag står här idag själv med liten son, sambo om än något oförstående ibland vid min sida och en kär hund. Har skaffat mig en relativt hög utbildning på senare år och är idag 30 år. Så jag tycker det här gått rätt bra ändå. Vilket jag fick höra att det aldrig skulle göra.

  • Anonym (Familjehem är inte alltid räddningen)

    Glömde krämen

  • Anonym (Familjehem är inte alltid räddningen)

    Haha inte kräm utan kram

Svar på tråden LVU - Tvångsomhändertagande av barn