LVU - Tvångsomhändertagande av barn

Jag vill själv kalla mig för maskrosbarn, växte upp med mamma med psykiska besvär tillräckligt svåra för att inte kunna ge mig en bra start i livet. Min pappa var kuvad under mamma han ville inte ha konflikter. Så småningom ledde det till att jag hamna på barnhem men kom hem lugnt några år innan det var dags igen. Blev tillslut LVU placerad i ett familjehem som skulle vara så bra Men kort sagt det var det inte, de värsta fyra åren i mitt liv och det påverkar mig än idag tyvärr med posttraumatisk stress. Vem brydde sig? Ingen.

Ja fy fasen det är ingen dans på rosor. Jag hade det verkligen inte bra i familjelivet. Jag tror inte att man kan ha det värre än vad jag hade tyvärr. Hemma i min biologiska familj var d3t så mycket bättre förutom att det var tufft att bli vuxen som 4 åring. Var 16 när jag kom till familjehemmet. Lider av svåra mardrömmar och Flashbacks från hur jag hade det där och ångest stundvis och jobbig seperationsångest och dålig självkänsla då jag blev nedtryckt av både familjehem och socialtjänst. Men jag står här idag själv med liten son, sambo om än något oförstående ibland vid min sida och en kär hund. Har skaffat mig en relativt hög utbildning på senare år och är idag 30 år. Så jag tycker det här gått rätt bra ändå. Vilket jag fick höra att det aldrig skulle göra.

Glömde krämen

Haha inte kräm utan kram

Hmm jag har absolut ingen positiv erfarenhet från soc. Klart ni ska göra det jobb men gör det verkligen då. Uppföljning ska ju ske efter en viss tid i familjehem tex men mig följde ingen up. De var så övertygade om att det hemmet jag bodde k var det bästa hem jag någonsin kunde ha. Eller hur. Socialen måste lyssna på barnen mer det finns en sanning i det dom säger det är inte bara påhitt som jag fick höra. Så många ggr jag åkte desperat till socialkontoret för jag var så förtvivlad och för så illa i familjehemmet. De trodde på mig där och då men sen fick jag nobben ändå direkt efter de pratat med hemmet som påstod jag överdrev eller ljög och blev straffad tusenfalt efter soc Lilla besök.

Ja ungefär samma var det för mig. När dom kom på besök var det för att jag var helt förtvivlad och då dukade "mamman" upp för kalas och soc var sååå imponerade. Hur blåögda får de bli? Sen släppte dom direkt det jag hade kommit dit för. Man blev aldrig bekräftad och tagen på allvar. Usch säger jag bara!