Tjolahejtjolahopp skrev 2017-05-12 13:29:07 följande:
Jag har precis fått prata med en jättekunnig läkare på Neonatalavd.. Hon har berättat för mig att om de inte hade sett någon chans alls så hade jag inte ens fått komma hit. Det var hon som sa att de hade plats för mig så jag fick komma hit. Nu kommer de verkligen göra allt för den här bebisen precis som jag har gjort och hon tyckte jag gjorde rätt val att ge bebisen en chans oavsett vad som händer sen. De kommer ha kvar mig här förhoppningsvis ändå tills bebisen föds, och när man ser att den bara klarar sig med cpap efter några dagar så kan vi bli flyttade hem igen.
Hon sa att man vet ju inte hur mycket bebisens lungor har utvecklats förrän den kommer ut, det har även betydelse i dessa veckor att den utvecklar lungorna i takt med växten och hon nämnde att man kan ju överväga att sätta igång pga att lungorna inte ska bli för små i förhållande till kroppen , men gärna att man väntar ändå och hoppas att de utvecklas så bebisen hinner växa på sig eftersom nu är varje dag värdefull för dess överlevnad och gärna minst vecka 26 sen hoppas man på 28, sen brukar det inte vara vanligt att gå längre. Vill man slippa kejsarsnitt så ska man gå helst 34 veckor, eller att bebisen inte ska väga mindre än 2500gram. Man har egentligen ingen forskning på vad det är som gör att vissa utvecklar lungorna ändå, hon sa också att de kan växa lite även utan vatten.
När det är tecken på att allt sätter igång så kommer man göra ett ultraljud på mig för att se om bebisen är tvungen att förlösas med kejsarsnitt eller inte. Det har hänt att några bebisar har vänt på sig även utan vatten. Då sa hon också att föder man vanligt så kan det vara så att bebisen kommer ut i fostersäcken när det inte finns vatten, vilket faktiskt är någonting positivt om den följer med för då är det mindre risk för skador.
Jag själv skulle säga att då borde man ju kunna få med sig navelsträngen när de för bort bebisen, eller hur ? ;) bara en idé jag fick. Glömde fråga om det.
Kan vara så som jag sa till henne, att eftersom jag läcker som en skjuts med vatten när jag ligger på vänster sida på natten, så kan hålet ha flyttat sig lite så de tyckte absolut det var en bra idé av mig att prova bara ligga på höger sida och ryggen för att se om det gör någon skillnad. Varenda droppe är värdefull sa dem.
Hon berättade mycket om vad de gör på Neonatalavd, några exempel med bebisen var: intubering av lungorna till att börja med, man ger nåt ämne som finns i tvättmedel och diskmedel för att ytspänningen på vattnet i lungorna ska försvinna så bebisen inte får lika svårt att andas, blodprover och näring via navelsträngen, och gärna så lite stick som möjligt i kroppen pga infektionsrisken. Något ämne som även finns i Ipren som gör att en stor pulsåder från hjärtat ska stängas om det behövs och inte stänger sig självt (vilket är vanligt att det inte gör i så tidiga veckor) De ger antibiotikan på en gång när den föds till de märker att den inte har någon infektion. Den får k-vitamin för att blodet ska levra sig normalt så att risken för hjärnblödning minskar. Hjärnblödning var dock inte så allvarlig egentligen på en nyfödd då de är under utveckling av hjärnan, så även en större hjärnblödning behöver inte betyda några men , även om det finns fall då det KAN hända. Alla små nyfödda är väldigt känsliga för minsta lilla infektion då de inte har något immunförsvar alls. De tar all bröstmjölk från mamman som går och sen tar de även donerad bröstmjölk. Bröstmjölken är pastöriseras som vanlig mjölk. Den droppar de gärna direkt i barnets mun så de får känna smaken. Sen vill man så fort som möjligt bli av med alla apparater så barnet själv kan komma igång med amningen.
Det är otroligt ovanligt med min situation sa hon. Så man vet inte mycket alls. De kommer iaf ha koll på mig nu, onödigt annars om jag skulle ligga här. De kommer göra tillväxtkontroll om två veckor igen, flödet kommer de kolla en gång i veckan , om inte ctgn skulle visa något onormalt , då skulle de kolla flödet varje dag.
Nu ska jag ner och få se på avdelningen på neonatalen.
Wow! Känns otroligt hoppfullt nu:)
Jag är själv i v. 33 nu och kommer donera så mycket modersmjölk jag kan sen. De är de minsta jag kan göra för de som behöver det.
Jag blir så rörd av din story och häpen över din styrka<3
