Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Du är emellertid inte ensam. Jag har förstått att Anders Ygeman gör samma tolkningen av vad Ulf skriver som du..

30% av moderatväljarna lämnade partiet när AKB lanserade den SD vänliga linjen och idag har moderaterna reducerats till ett 15% parti. Du hänvisar till en enkät där bara 70% av moderaterna idag är positiva till ett närmande till SD (resten är negativa eller tveksamma). Det innebär att moderaterna riskerar att bli ett 10% parti om partiet fortsätter planerna om att närma sig SD..

Det är ju iofs goda nyheter

Det är väldigt tydligt att den enkät som du hänvisar till är gjord bland de de väljare som idag sympatiserar med moderaterna ( dvs ca 15% av väljarkåren).

Resultatet borde avskräcka moderata samlingspartiet (i synnerhet den nya partiledaren) från varje form av samarbete med SD. Det lär nämligen inte finnas någon förståelse från moderatledningen för fler opinionstapp.

Hmm han representerar sunkiga åsikter den där Ulf..

Ulf Kristersson: "Den svenska modellen är som apartheid"

www.dagensarena.se/innehall/ulf-kristersson-den-svenska-modellen-ar-som-apartheid/

Ulf Kristersson och listor är en bra kombo! Denna lista med viktiga uttalanden och ageranden i Ulf Kristerssons politiska värv publicerades redan 2014 på Dagens Arena. I artikeln kan man läsa mer om respektive punkt.

1) Den svenska modellen är som apartheid.
2) Ulf Kristerssons beskrivning av 40-talister: Homo bidragus.
3) Ulf Kristerssons tips till utslitna arbetarkvinnor: Håll er i trim!
4) Kinaresa med frun var tredje månad för skattebetalarnas pengar: Inga problem!
5) Städhjälp? Det tar vi svart!
6) Hur känns det att bo i en lägenhet som är vikt åt svårt sjuka och hemlösa? Inga kommentarer!
7) Lägenhetsaffär 2.
8) Ulf Kristersson till psykiskt sjuka: Gå till jobbet.
9) 2,4 miljarder trollades bort.
10) Historierevisionism.

www.dagensarena.se/redaktionen/best-of-ulf-kristersson/

Under de senaste 20-30 åren (år med mer hög svensk invandring) har den svenska statsskulden minskat kraftigt och BNP per capita har ökat mer i Sverige än vad den gjort för många länder i Sveriges närhet.

Danmark med mycket mer restriktiv invandring än i Sverige har dessutom högre skattetryck än Sverige.

Du har inte tänkt på att pengars värde förändras över tid?

Alla som kan lite grann om ekonomi vet att Sveriges statsskuld är mycket mindre idag än 1987. 1987 var Sveriges statsskuld mkt hög idag är statsskulden låg.

Mikael Odenberg skriver som vanligt intressant. Detta inlägg publicerade han på sin egen Facebooksida:

www.facebook.com/mikael.odenberg/posts/10155891404073706

"Det är bra att Ulf Kristersson igår klev ut på banan och gav samma besked som jag har givit dvs. att han är beredd att ta på sig uppgiften som partiledare om valberedningen finner brett stöd för att föra fram hans namn till stämman. Det är rimligt att länsförbunden får veta vilka som står till förfogande. Det är naturligtvis ingen statshemlighet att Ulf i den fortsatta processen rimligen kommer att få ett brett stöd från partiets länsförbund. Allt annat vore mycket märkligt, även om många tecken tyder på att opinionsbilden i väljarkåren skiljer sig en hel del från den i partiapparaten. Jag känner sympati för Ulfs resonerande sätt. Jag har heller inga problem att tycka att den "programförklaring" han igår levererade på Facebook innehöll många bra och kloka synpunkter. Vi borde naturligtvis prata mer politik och mindre spelteori. Men givet den förvirring som rått kring moderaternas syn på samarbete med SD och oklarheterna i regeringsfrågan blir det ofrånkomligt att medias frågor mest handlar om detta.

Ulf vill i sin programförklaring maximera alliansens politiska inflytande. Mitt mål är att maximera moderaternas politiska inflytande. Och mitt medel är samarbete med C, L och KD i syfte att kunna bilda en alliansregering efter valet 2018.

Eftersom det inte är realistiskt för alliansen att nå en egen majoritet så har jag satt som målsättning att alliansen ska bli större än de rödgröna. Då vill jag bilda en minoritetsregering, såsom alliansen gjorde 2010 ? 2014.

Alliansens statsministerkandidat kan säkert komma att röstas ner i en första omröstning. Men givet att alliansen håller samman så finns inga andra möjliga regeringsalternativ. Då blir det meningslöst för S att framhärda i att blockera en alliansregering och svårt för SD att göra det om man nu så gärna vill få bort Löfven. Det här parlamentariska läget kommer att ge indirekt inflytande till främst SD och S. Dagens Industri har gått så långt som till att påstå att en sådan regering skulle kräva "någon slags variant av DÖ". Men så är inte alls fallet!

Regeringen kommer förvisso för sin överlevnad att vara beroende av att SD och S inte förenar sig om gemensamma motförslag i viktiga frågor. Inte helt lätt att hantera för regeringen men fullt möjligt med lyhördhet och tillräcklig parlamentarisk fingertoppskänsla.

Den riktigt svåra politiska situationen uppkommer istället om målet inte kan nås dvs. om de rödgröna fortsatt blir större än alliansen. Här upprepar Ulf den tidigare partiledningens besked att det ska bildas en alliansregering och läggas gemensamt budgetförslag helt oavsett de parlamentariska styrkeförhållandena. Det är enligt min mening inte realistiskt och heller inte kompatibelt med att eftersträva en gemensam alliansfront.

All min parlamentariska erfarenhet säger mig att en alliansregering är omöjlig i detta läge. Den uppfattningen delas uppenbarligen också av C och FP. Och skälet är mycket enkelt. Det parlamentariska underlaget blir för svagt.

Så fort SD gör vad övriga partier annars brukar uppmana dem dvs. lägger ner sina röster när deras eget förslag fallit så förlorar regeringens förslag i omröstningar mot den rödgröna huvudmotståndaren.

Regeringen skulle behöva aktivt stöd av SD i varje votering, stor som liten. Det går förmodligen att förhandla sig fram till en sådan överenskommelse. Men det skulle då kräva ett organiserat samarbete med ett parti vars värderingar inget alliansparti delar och det står därför inte på dagordningen för något av dem.

Det är i det här läget jag förutspår att ett samarbete över blockgränsen kommer att framtvingas. Jag har inte sagt att jag vill bilda en regering med M och S men däremot att ett särskilt ansvar åvilar dessa partier, givet deras självbild av att vara "statsbärande" partier.

Vilka partier som skulle kunna tänkas ingå i ett blocköverskridande samarbete och vem som skulle leda det är fullständigt omöjligt att säga eller ens spekulera om. Det beror på vilka partier som kommer in i riksdagen, deras inbördes storleksförhållanden och hur de har positionerat sig i valrörelsen. Men det är så parlamentarismen fungerar när man inte vill manipulera den med DÖ-överenskommelser.

Moderaternas agerande i regeringsförhandlingar efter ett sådant valutslag bör bara styras av en sak, nämligen av hur man får mesta möjliga genomslag för moderat politik. Det är raka motsatsen till regeringsbildningen 2014 där partiet reducerade sig självt till en passiv åskådare av processen.

Moderata Ungdomsförbundet (MUF) har en begåvad, klok och vältalig förbundsordförande i Benjamin Dousa. Därför blev jag väldigt besviken på Benjamin när han i Ekots lördagsintervju hävdade att jag i två års tid p.g.a. onda intentioner "skjutit på partiledningen nästan oavsett vad den har gjort".

Ni som följt mig här på FB vet sanningen. Jag har varit kritisk mot Fredriks sätt att avgå på valnatten, jag har från första dagen sågat DÖ, jag har ansett att partiet misskött oppositionsrollen genom att inte delta i budgetarbetet och jag har ansett dess hantering av institutet misstroendeförklaring ansvarslös. Jag har varit konsekvent och ihärdig i min kritik men också stött partiledningen när jag ansett att den handlat rätt. Senast gällde det försvarsuppgörelsen nyligen.

Det ironiska är att Benjamin Dousas kritik mot partiet i hög grad sammanfaller med min. Men bevekelsegrunderna skiljer oss tydligen åt. Benjamins kritik har berott på att han "alltid velat värderingarna, idéerna och partiet väl" medan jag i stället haft helt andra intentioner och en dold agenda. Jag skulle tro att Benjamin har förutsättningar att gå långt i politiken. För att underlätta det vill jag ge honom tre tips; 1) skilj alltid på sak och person, 2) debattera frimodigt, öppet och ärligt och 3) ifrågasätt varken Dina politiska motståndares eller partivänners ärliga uppsåt."

Jag vill tipsa dig om att räkna upp statsskulden med inflationen.

För att förstå hur mycket statsskulden 1987 motsvarar i dagens penningvärde så kan du använda dig av denna mycket enkla räknesnurra som Näringslivets ekonomifakta (Svenskt Näringsliv): http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Finansiell-utveckling/Rakna-pa-inflationen/

Om du gör det så ser du att den statsskuld som Sverige hade år 1987 idag (år 2016) skulle värderas till 1 176 Mdr vilket innebär att statsskulden i  kronor i princip har legat still sedan 1987. Samtidigt så har Sverige BNP ökat från drygt 1 000 Mdr till drygt 4 000 mdr vilket är dubbelt så mycket som inflationen. Sammantaget har detta inneburit att statsskuldens andel av BNP (det vedertagna sättet att mäta storleken på en statsskuld) har minskat från 55 % år 1987 till 31 % år 2016. Sveriges statsskuld i relation till BNP tillhör de lägre i världen och bedöms av Ekonomistyrningsverket dessutom minska ordentligt de närmaste åren. 

Jag tycker att det är typiskt att när du blivit överbevisad när det gäller statsskulden så försöker du flytta fokus till andra frågor.

Jag håller med om att det krävs stora satsningar inom vård och omsorg, skola, rättsväsende och försvar och ska vi ha råd med detta så är en socialdemokratiskt ledd regering den bästa garanten för detta.

Jag vill tipsa dig om att jämföra alliansregeringens satsningar på vård och omsorg, skola, rättsväsende och försvar under perioden 2007 till 2014 (8 år) med de satsningar som den rödgröna regeringen har gjort på vård och omsorg, skola, rättsväsende och försvar under åren 2015 till 2017 (3 år). Den rödgröna regeringens satsningar på dessa områden har varit mycket större än de alliansens. Jag tror att de flesta förstå att alliansens skattesänkarpolitik inte är vad Sverige behöver när det krävs mer satsningar på vård och omsorg, skola, rättsväsende och försvar.