erijon skrev 2017-10-09 12:28:15 följande:
Jag snittades akut, med båda barnen. Förra gången gick allt väldigt bra.
Denna gång med en del komplikationer.
Kunde inte ens komma upp i sängen utan att gråta första två dagarna. Jag hade INTE fixat något utan min sambo. Att gå upp på toa och byta blöja nattetid, ur sängen var bara att glömma!
Kunde inte ens sätta mig och amma utan att väcka sambon så han fick hjälpa mig sätta mig eller vända mig.
De större barnen klarar sig själva, men imorgon ska jag som inte får bära (har inget ont nu alls! Allt funkar bra nu.) skjutsa den ena till skolan, andra till dagis. I och ut med bebis.. hur? Sen till sjukhuset på kontroll av såret (blev infekterat. Vart mer på sjukhuset än hemma. Sådana här infektioner är ovanliga men det händer ibland vid akutsnitt). Med bebis..? Babybjörn är typ enda som kan gå. Men han är ju så liten och skör.
All tid detta kommer ta, när ska bebis få äta? Jag? Gud vad jag inte ser fram emot detta. Hade jag bara fått bära bilstolen eller vagnen ur bilen hade det underlättat massor.
Ja alltså det är ju inte alls en smidig lösning att välja snitt. Så mycket enklare med vaginalt om man inte spricker hiskeligt mycket. När sonen föddes med snitt -13 v var de andra barnen 2år, 3,5år, 5år och 11år. Jag var tvungen att bära bilstolen och lyfta vagnen, hade ju inte gått annars. Ibland bära 2 åringen oxå.
Och som du skriver, det där med att få till maten är heller inte så lätt i början. Pappan borde få fler än 10 dagar vid snitt.
