Jag tänker begära enskild vårdnad. Barnet bor hos mig och är hos pappan varannan helg men det finns inga skriftliga avtal.
När jag ansöker om enskild vårdnad, måste jag då också ange hur jag vill att boendet ska se ut även om jag vill ha det som idag?
Om pappan svarar med anspråk på just boendet, kan jag komplettera med eget önskemål då?
Varför ska det vara så himla svårt att få ensam vårdnad ?Eller är det överdrivet?Barnet har ju fortvarande rätt för båda föräldrarna.Eller tänker man att barnet kan förlora kontakten med ena föräldrer ,om vårdnadshavare flyttar långt bort.
Att ha två vårdnadshavare är ju för att skydda barnet. Det finns - oftast - två personer som tänker på barnets bästa. Och ja, även i de tillfällen den andra vårdnadshavarens inte anser.. Men man kanske har olika åsikter om vad barnets bästa är..
Sedan har vi den rent praktiska biten om vårdnadshavaren dör. Då får den andra föräldern inte automatiskt vårdnad utan en utredning skall göras. En utredning som kan vara jobbig för barnen att gå igenom när de precis förlorat sin förälder.
Självklart bör det vara svårt att f0 ensam vårdnad. VEM har "med rätt" tex? Om du anser att du skall ha ensam vårdnad men pappan anser samma sak - vem av er ska ha rätt att få vårdnaden? Om en förälder söker ensam vårdnad för att hon/han anser att hon/han "vet bäst" z skall hon/han automatiskt få den då?
Jag tycker det är väldigt tur att det är så svårt att få ensam vårdnad som det är. Vet några mammor som anser de är den enda föräldern barnet behöver och hade gjort en del val som kanske inte varit i barnets bästa intresse om de haft ensam vårdnad. Men själva tycker de såklart att systemet motarbetar dem, att pappan inte "samarbetar" osv...
Det finns nog pappor där ute ochså som bara vill ha "makten".Och när pappor får vårdnaden ,kan det bli att styvmammor och barnflickor tar hand om barnen-inte barnets föräldrar.
Hur umgänget är och hur det går till påverkas marginellt av vårdnaden. Så problemet med styvmamman finns kvar oavsett vårdnaden.
Och avsett vem som har makten så funkar inte samarbetet är det en anledning att det blir enskilt.
Vet två fall där barnen bor långt borta från mamma(av olika skäl)och papporna jobbar mycket och är sällan hemma,så dom har varken ork eller kunskap ta hand om tonårings döttrar,så styvmammor gör det.Riktiga mammor träffar dom inte ofta eftersom pappan flyttade långt bort.Så antar att gemensam vårdnad är skydd för barnen och deras mammor ochså.!
Det finns nog pappor där ute ochså som bara vill ha "makten".Och när pappor får vårdnaden ,kan det bli att styvmammor och barnflickor tar hand om barnen-inte barnets föräldrar.
Att ha två vårdnadshavare är ju för att skydda barnet. Det finns - oftast - två personer som tänker på barnets bästa. Och ja, även i de tillfällen den andra vårdnadshavarens inte anser.. Men man kanske har olika åsikter om vad barnets bästa är..
Sedan har vi den rent praktiska biten om vårdnadshavaren dör. Då får den andra föräldern inte automatiskt vårdnad utan en utredning skall göras. En utredning som kan vara jobbig för barnen att gå igenom när de precis förlorat sin förälder.
Självklart bör det vara svårt att f0 ensam vårdnad. VEM har "med rätt" tex? Om du anser att du skall ha ensam vårdnad men pappan anser samma sak - vem av er ska ha rätt att få vårdnaden? Om en förälder söker ensam vårdnad för att hon/han anser att hon/han "vet bäst" z skall hon/han automatiskt få den då?
Jag tycker det är väldigt tur att det är så svårt att få ensam vårdnad som det är. Vet några mammor som anser de är den enda föräldern barnet behöver och hade gjort en del val som kanske inte varit i barnets bästa intresse om de haft ensam vårdnad. Men själva tycker de såklart att systemet motarbetar dem, att pappan inte "samarbetar" osv...
Jag tycker du har rätt. Att ha olika åsikter om vad som är barnets bästa är inte samarbetssvårigheter. Men när man tycker olika i allt och en förälder inte alls vill prata om saken eller ens lyssna blir det problematiskt för då tas beslut utan att all info finns med. Jämför om du och en kollega skulle fatta ett viktigt jobb-beslut som ni har ett gemensamt ansvar för och kollegan säger att "jag bestämmer och jag är inte ens intresserad av vad du tycker eller vilka argument du har."
Jo, sedan beror det ju på vad den andra föräldern anser att man behöver diskutera.
Min man har gemensam vårdnad om sin dotter. Däremot har vi bara vh pga att mamman flyttade när barnet var litet.
Så skolor, förskolor osv lägger han sig inte i (var hon skall gå menar jag då, i övrigt är han med på föräldramöten, gör läxor osv samt utveckling klingssamtal i den mån han kan. Oftast går dock jag och manman) då det är manman som påverkas av VAR skolan ligger.
Bonus valde att byta skola för några år sedan, min man fick helt enkelt hem papper att skriva på men då var bytet redan klart.