Ansökan om enskild vårdnad

Ingen som faktiskt kan svara på frågorna?

När jag ansöker om enskild vårdnad, måste jag då också ange hur jag vill att boendet ska se ut även om jag vill ha det som idag?

Om pappan svarar med anspråk på just boendet, kan jag komplettera med eget önskemål då?

Varför ska det vara så himla svårt att få ensam vårdnad ?Eller är det överdrivet?Barnet har ju fortvarande rätt för båda föräldrarna.Eller tänker man att barnet kan förlora kontakten med ena föräldrer ,om vårdnadshavare flyttar långt bort.

Det finns nog pappor där ute ochså som bara vill ha "makten".Och när pappor får vårdnaden ,kan det bli att styvmammor och barnflickor tar hand om barnen-inte barnets föräldrar.

Jag tycker du har rätt. Att ha olika åsikter om vad som är barnets bästa är inte samarbetssvårigheter. Men när man tycker olika i allt och en förälder inte alls vill prata om saken eller ens lyssna blir det problematiskt för då tas beslut utan att all info finns med. Jämför om du och en kollega skulle fatta ett viktigt jobb-beslut som ni har ett gemensamt ansvar för och kollegan säger att "jag bestämmer och jag är inte ens intresserad av vad du tycker eller vilka argument du har."

Hur menar du med att det beror på vad den andra föräldern vill diskutera? Jag tänker sådant där båda vårdnadshavarna måste bestämma gemensamt. Som skolval, om barnet ska få ett bankkort osv. Som det är nu har pappan veto över både mig och barnet utan att ens prata med mig vilket tar bort mitt inflytande helt och hållet.

Jag är allafall emot det att pappan skulle få egen vårdnad,när det finns en normal,bra mamma med i bilden.Tror inte alls på det där att bara mammor försöker få enskilt vårdnad.Det finns pappor ochså,nästan lika många som försöker detta av fel skäl.

Mammor blir jämt påhoppade när dom vill ha enskilt vårdnad..Det ska ju vara "jämnlikt".Inte som för i tiden när de flesta bodde mest med mamman.Snart föder väl männen barnen ochså..

Ja,det bästa är båda föräldrar,om det fungerar bra.Annars är det inte nödvändigt att känna att man måste ha bästa kontakten med båda,när det inte fungerar bra.Barnet klarar sig bra ändå livet ut och vissa barn/vuxna vill inte ha kontakt med ena föräldrern.Det måste man liksom respektera,vi har ju rätt att må bra.

Jag håller med om att det är mycket bättre nu när barnen oftare har tillgång till båda sina föräldrar. Det ska vara grunden. Dock verkar det lite har gått över på andra hållet, att en förälder ska stå ut med hur mycket som helst bara den andra föräldern har umgänge till exempel. I mitt fall så blir jag psykiskt misshandlad i kontakterna med pappan. Uppenbart falska anklagelser, han skriker på mig, har hindrat mig från att köra iväg med barnet vid överlämning tills han har skrikit klart osv. Har försökt minimera kontakt men att bli påhoppad via nätet är också en påfrestning, att inte veta om det står nåt relevant i mailet eller ett nytt påhopp. Han är även otrevlig mot mig i öppna sammanhang bland folk och som mamma vill man så klart gå på sina barns uppvisningar och skolgrejer till exempel. Men jag måste ändå kommunicera med pappan vilket jag faktiskt tycker är fel. Där tycker jag att samhället skulle kunna gå in och säga att antingen beter du dig respektfullt mot dina barns mamma (eller pappa givetvis) eller så behöver hon inte ha kontakt med dig.

Oavsett vårdnad och så länge han har umgänge kommer ni ha kontakt. Så en förändring av vårdnaden kommer inte stoppa honom att bete sig illa.