Jag tänker begära enskild vårdnad. Barnet bor hos mig och är hos pappan varannan helg men det finns inga skriftliga avtal.
När jag ansöker om enskild vårdnad, måste jag då också ange hur jag vill att boendet ska se ut även om jag vill ha det som idag?
Om pappan svarar med anspråk på just boendet, kan jag komplettera med eget önskemål då?
Det var inte det jag frågade.
För det första - är det någon här som påstått att det bara är mammor som försöker få egen vårdnad?
För det andra - är du enbart emot att pappor får egen vårdnad när det finns en bra mamma med i bilden. Eller går det åt andra hållet också?
Sedan - ingen har väl hoppat på TS här tex? Hon är en mamma som vill ha enskild vårdnad. Hon har ställt frågor om det och fått svar. Men inga påhopp.
Ja. Förr i tiden bodde de flesta barn med separkerade föräldrar bara god manman. Det är fortfarande så men det börjar bli bättre. Och då menar jag bättre för barnen - vilka behöver BÅDA sina föräldrar.
Min erfarenhet är att separationer är för det mesta psykiskt påfrestande för alla inblandade. Därmed fattar man ofta förhastade beslut utifrån sina egna värderingar och önskemål, snarare än andras (inklusive sina barn).
Vi bör se till att minska kvinnors rätt till missbruk av vårdnad till förmån för allas bästa och sträva efter en jämlik rätt till sina barn.
Jag håller med om att det är mycket bättre nu när barnen oftare har tillgång till båda sina föräldrar. Det ska vara grunden. Dock verkar det lite har gått över på andra hållet, att en förälder ska stå ut med hur mycket som helst bara den andra föräldern har umgänge till exempel. I mitt fall så blir jag psykiskt misshandlad i kontakterna med pappan. Uppenbart falska anklagelser, han skriker på mig, har hindrat mig från att köra iväg med barnet vid överlämning tills han har skrikit klart osv. Har försökt minimera kontakt men att bli påhoppad via nätet är också en påfrestning, att inte veta om det står nåt relevant i mailet eller ett nytt påhopp. Han är även otrevlig mot mig i öppna sammanhang bland folk och som mamma vill man så klart gå på sina barns uppvisningar och skolgrejer till exempel. Men jag måste ändå kommunicera med pappan vilket jag faktiskt tycker är fel. Där tycker jag att samhället skulle kunna gå in och säga att antingen beter du dig respektfullt mot dina barns mamma (eller pappa givetvis) eller så behöver hon inte ha kontakt med dig.
Jag håller med om att det är mycket bättre nu när barnen oftare har tillgång till båda sina föräldrar. Det ska vara grunden. Dock verkar det lite har gått över på andra hållet, att en förälder ska stå ut med hur mycket som helst bara den andra föräldern har umgänge till exempel. I mitt fall så blir jag psykiskt misshandlad i kontakterna med pappan. Uppenbart falska anklagelser, han skriker på mig, har hindrat mig från att köra iväg med barnet vid överlämning tills han har skrikit klart osv. Har försökt minimera kontakt men att bli påhoppad via nätet är också en påfrestning, att inte veta om det står nåt relevant i mailet eller ett nytt påhopp. Han är även otrevlig mot mig i öppna sammanhang bland folk och som mamma vill man så klart gå på sina barns uppvisningar och skolgrejer till exempel. Men jag måste ändå kommunicera med pappan vilket jag faktiskt tycker är fel. Där tycker jag att samhället skulle kunna gå in och säga att antingen beter du dig respektfullt mot dina barns mamma (eller pappa givetvis) eller så behöver hon inte ha kontakt med dig.
Oavsett vårdnad och så länge han har umgänge kommer ni ha kontakt. Så en förändring av vårdnaden kommer inte stoppa honom att bete sig illa.
Jag håller med om att det är mycket bättre nu när barnen oftare har tillgång till båda sina föräldrar. Det ska vara grunden. Dock verkar det lite har gått över på andra hållet, att en förälder ska stå ut med hur mycket som helst bara den andra föräldern har umgänge till exempel. I mitt fall så blir jag psykiskt misshandlad i kontakterna med pappan. Uppenbart falska anklagelser, han skriker på mig, har hindrat mig från att köra iväg med barnet vid överlämning tills han har skrikit klart osv. Har försökt minimera kontakt men att bli påhoppad via nätet är också en påfrestning, att inte veta om det står nåt relevant i mailet eller ett nytt påhopp. Han är även otrevlig mot mig i öppna sammanhang bland folk och som mamma vill man så klart gå på sina barns uppvisningar och skolgrejer till exempel. Men jag måste ändå kommunicera med pappan vilket jag faktiskt tycker är fel. Där tycker jag att samhället skulle kunna gå in och säga att antingen beter du dig respektfullt mot dina barns mamma (eller pappa givetvis) eller så behöver hon inte ha kontakt med dig.
Oavsett vårdnad och så länge han har umgänge kommer ni ha kontakt. Så en förändring av vårdnaden kommer inte stoppa honom att bete sig illa.
Jag håller med.
Det han verkar köra mot dig är inte alls ok. Och så skall man naturligtvis inte behöva ha det.
Du sparar alla mail? Om det skulle komma upp vid en eventuell rättegång?
Har varit med om liknande situation (mannen och hans barn). Hans fru fick enskild vårdnad och bestämmer skola, passansökan.. När hon ansökte passade hon på att ge rätten ett schema (dvs en helg i månaden). Eftersom mannen och hon är som katt och råtta fick hon vårdnaden. Han har nu fått vh då barnet bett om det.. Men ja, var förberedd på att bli ombedd att föreslå boendet osv.
Har varit med om liknande situation (mannen och hans barn). Hans fru fick enskild vårdnad och bestämmer skola, passansökan.. När hon ansökte passade hon på att ge rätten ett schema (dvs en helg i månaden). Eftersom mannen och hon är som katt och råtta fick hon vårdnaden. Han har nu fått vh då barnet bett om det.. Men ja, var förberedd på att bli ombedd att föreslå boendet osv.
Som sagt var de som katt och råtta. Ingen bättre än den andra skulle jag vilja påstå. Dock borde barnet redan hos henne för det mesta och hennes argument var att hon ändå bestämde det mesta men att det skulle innebära stora problem för barnet om min man hade möjlighet att styra och ställa när han hade lust. Sedan uppenbarades det ganska tydligt att det hade noll samarbetsförmåga så de köpte hennes argument. Min man tog av den anledningen det smidiga spåret att gå med på hennes absurda schema då han inte ville infria hennes bild av honom. Detta pågick i 5 år men under dessa år träffade han barnet oftare ändå vilket gjorde att barnet ville träffa honom oftare. Exet tyckte nog att det var för slitsamt att bara ha en helg för sig själv i månaden.
Som sagt var de som katt och råtta. Ingen bättre än den andra skulle jag vilja påstå. Dock borde barnet redan hos henne för det mesta och hennes argument var att hon ändå bestämde det mesta men att det skulle innebära stora problem för barnet om min man hade möjlighet att styra och ställa när han hade lust. Sedan uppenbarades det ganska tydligt att det hade noll samarbetsförmåga så de köpte hennes argument. Min man tog av den anledningen det smidiga spåret att gå med på hennes absurda schema då han inte ville infria hennes bild av honom. Detta pågick i 5 år men under dessa år träffade han barnet oftare ändå vilket gjorde att barnet ville träffa honom oftare. Exet tyckte nog att det var för slitsamt att bara ha en helg för sig själv i månaden.
Frivilligt är nog inte det rätta uttrycket men han bråkade inte om det heller. Han ville inte alls ge upp vårdnaden då han var nervös att barnet skulle tas ifrån honom men barnet har ju fortfarande umgängesrätt även om det finns enskild vårdnad. Det gjorde rätten väldigt klart för mamman. Barnet var 4 år. Inte optimalt att en 4-åring träffar sin pappa så lite men barnet var inte planerat. Dom "gifte" sig (vet inte om det ens var formellt) för enkelhetens skull men separerade då barnet var 1 år. Mamman hade ett mycket enklare livspussel och "tog" barnet medan min man träffade henne då och då. Han var nog rätt naiv och trodde att det skulle bli varannan vecka utan problem. Så kan det gå.. Så mitt tips är att du säger precis som det är och spelar dina kort rätt. Men spela ett rent spel, det lönar sig i längden.