Någon här som lider av hälsoångest hypokondri?

Ok, skriver inte det här för att skrämma dig. Men jag var som dig förutom att jag inte gick till läkare. Jag inbillade mig konstant, hade ångest, kände allt, hade massa symtom. Och allt var det värsta, cancer, ALS etc

Det blev mycket bättre med samtalshjälp och livet blev bättre. Lättare. Jag slutade orka vara sjuk hela tiden. Orkade låta lämna livet till sitt öde och släppa kontrollen. Jag blev bra.

Sen hände det... Jag fick cancer på riktigt. Ironiskt va! När skräcken av hypokondri lagt sig, så blev jag sjuk på riktigt. Men vet du, den ångest jag kände under åren som hypokondriker var tusen, tusen ggr värre än riktig cancer. Jag har klarat av det, fantasin var mycket värre än verkligheten.

Det jag vill ha sagt är; sök hjälp! Lev ditt liv, du kan inte kontrollera allt. Det blir som det blir iallafall. Och du, man klarar mer än man tror när man inte har nåt val.

Jag lider av ungefär samma problem..

Det svåraste är att inte veta vad som är riktiga besvär och vad som jag inbillat mig.

I min värld är ju alla mina symtom riktiga, och det är ännu jobbigare att svensk sjukvård är svår att övertala att man är sjuk..

Sedan jag blev gravid och gjort 2 aborter på ett år rasade min hälsa plötsligt.. Det går inte en dag då jag mår bra, nånstans värkar det, nånstans trycker och klämmer och hugger... Ååhh man vill bara känna sig frisk, eller i alla fall så som en 35+åring ska känna sig, inte som en 80-åring..:/

Det där med att du inte kommer få hjälp sen om du blir sjuk på riktigt om du har en diagnos hypokondri stämmer inte!

Snarare tvärtom. Söker du hjälp för dina besvär och det leder till att du slutar söka läkare för alla symtom högt och lågt kommer man ta dig på MER allvar när du väl söker pga "riktiga" symtom

Jag är likadan. Började för ca 1,5 år sedan. Jag fyller 30 i år.

Jag fick plötsligt tinnitus och hamnade i djup depression. De hittade inga fysiska symptom men jag var/är säker på att det finns en fysik orsak. Därför började jag googla. Hittade massa olika diagnoser. Och sen kunde jag inte sluta. Sedan fick jag opereras 3 ggr för andra saker som gjorde att allt förvärrades ytterligare. Mina tankar är helatiden att -varför skulle jag inte få en dödlig sjukdom, när jag lyckas få allt annat?

Senaste månaderna har varit värst, även haft 2 missfall på 6 månader. Jag äter antidepressiva och ibland sömnmedel, men jag mår likadant ändå.

Just nu tror jag att jag har ms och eller en tumör i axeln/nacken/ryggen.. :(

Jag har gått till en psykolog i 1 år. Har hjälpt mig mycket men inte med hypokondrin. Tror jag behöver börja med KBT.

Hej

Tänkte jag skulle dela med mig lite av min erfarenhet av hypokondri. Jag har lidit av hälsoångest hela mitt vuxna liv. Jag är idag 35 och har två barn. I mitt fall var det som hjälpte att jag kom i kontakt med en KBT terapeut som hjälpte mig med tekniker som jag använder mig av.

Jag äter medicin sedan 5 år tillbaka och tänker göra de resten av livet. Medicinen som funkar för mig är Paroxetin, jag är även diagnostiserad med GAD. Jag precis som alla andra med hälsoångest inledde karriären med att googla symptom så fort något uppträdde i eller på kroppen. Detta gör inte saken bättre utan precis tvärtom. Googlande bidrar i mitt fall med temporär ångestlindring som sedan kommer tillbaka mycket värre. Det blir en tillfällig försäkran om att detta symptomet inte stämmer på mig så det blir lugnt för stunden. Lugnt tills de dyker upp något nytt eller till man tänker på samma symptom igen och googlar på nytt. En ond spiral som verkligen inte hjälper. Jag har precis som er haft alla tänkbara sjukdomar, alltid dom värsta. Det är ju alltid de värst tänkbara man drabbats av. Tänk vilken oflyt vi har.

Ett annat problem jag hade och fortfarande periodvis kan ha är att jag kontrollerar kroppen.

-Hmm den där leverfläcken kanske kliar. Jo gör den inte det? Ja nog fan börjar de om inte annat klia om man är där och petar hela tiden. Konstant kroppskontroll är också en tillfällig försäkran om att man är ok. Tills de dyker upp något annat. Tillfällig ångestlindring, ingen vill må dåligt så man tar till de knep man har. Jag mår ju lite bättre om jag kontrollerar att allt är bra, ja lite bättre, iallafall för stunden. Sen kommer det tillbaka igen och man kontrollerar på nytt, ännu en ond spiral.

Detta har jag fått träna bort. Det är inte kul, det är jobbigt men i mitt fall nödvändigt.

Det händer att jag kommer tillbaka i gamla banor, det funkar ju tillfälligt och ibland vill man ha en snabb må-bra-fix. Försöker påminna mig igen att det är skadligt beteende varpå problemen försvinner sakta men säkert igen.

För mig handlade det om att bryta gamla mönster och sen att förstå att det är hjärnan som försöker spela mig ett spratt. Denna kamp kommer säkert pågå i all evighet men inte så ofta som förr. Det händer numer någon gång per år. Innan var de betydligt oftare och mycket mer intensivt.

På detta sätt har jag tampats med min hälsoläget genom åren. Jag är fortfarande en orolig själ och kommer säkert alltid att vara det men inte i närheten av vad jag var innan.

Sluta googla. Sluta kontrollera. Händer det så händer det. Blir jag sjuk så kommer det antagligen att märkas och då får jag ta tag i det då.

Ta hand om er

Har också varit där, och googlat och varit rädd i många år. Förra året hamnade jag hos en neurolog som misstänkte ms, min värld rasade och jag gick in i väggen. Jag sökte då upp en KBT terapeut då jag var i riktigt dåligt skick, 10000kr la jag på henne under ett halvår men det var värt varenda krona. Idag är jag inte rädd, jag googlar inte och detta trots att jag fortfarande står under utredning för ms. Du kan ta dig ur detta och jag hoppas du söker hjälp, det tar så mycket energi att oroa sig. Det finns bra hjälp, leta tills du hittar rätt person att samtala med och även om det är svårt så sluta googla. Prova att inte googla på 1 månad och se om du mår bättre.

Tjena! Ver inte riktigt hur gammal den här tråden är men jag skriver endå. Tänkte dela med mig lite av mina egna erfarenheter av extrem hälsoångest. 

kag ramlade över kanten exakt 6 månader efter att jag vårdat min döende mamma i hemmet. (hon gick bort i cancer 2016). Då började en helvete som tillviss del pågår än idag 2024. 

allt började med att jag fick svår yrsel och tappade känseln i ansikte och armar. Tänkte faktiskt inte så mkt på det under några dagar, tills jag fick den briljanta ideen att googla. självklart kom MS, ALS, cancer och alla livsfarliga sjukdomar upp. Det här var början på ett rent helvete av TIMMARS googling varje dag för bokstavligen minsta symptom. Jag har ?överlevt? alla cancer du/ni kan tänka er. MS ALS, ja allt. 

klipp till sommaren 2024, vilket var en av de mörkaste perioder i mitt liv. Gick runt med en konstant rädsla för cancer i mage, tarm, bukspott och lever. (Hade på riktigt alla symptom). Det gick så långt att när jag planerade så tänkte jag. Joo om jag lever då vill säga. 

till slut fick jag nog. Bokade en tid hos läkaren och bröt ihop på kontoret. Bokstavligen ful grät med rinnande snor och hela fadderullan 😊. Fick hjälp och blev kopplad till psyk och blev satt på medicin (SSRI) som funkat galant i kombination med EN sak som var en livräddare för
mig. Nämligen respons precention. Dvs, att
inte svara på symtomen. Det jag lärde var att varje gpng du googlar, klämmer, känner eller pillar så intalar du kroppen och hjärnan att nåt livsfarligt är på gång. Vilket trigger ännu mer ångest och symtom. Sen rullar det på. 

Så mitt tips, är SSRI, och samtal, med jätte mkt folus på respons prevention. 

Har också hypokondri. Den har lugnat sig lite nu men var som värst efter att jag hade blivit utbränd på jobbet. Är mest rädd för muskulära och neurologiska sjukdomar. Typ MS eller ALS. Värst för mig är inte döden utan ha en sjukdom som utesluter mig från samhälle, jobb, aktiviteter. Är även rädd för sjukdomar som ska förstöra mitt utseende och göra det svårt för mig att hitta en partner. 

Min hypokondri grundar sig mestadels i mitt enorma kontrollbehov. Och den tar olika form. Så när jag inte har hypokondri så lider jag av andra saker. Ätstörningar, överdriven svartsjuka etc. Jag försöker jobba på att släppa kontrollen och få ner mina stressnivåer. Jag strävar alltid på att 100% säker på saker i livet. 100% säker på att jag är frisk, 100% säker på att min pojkvän inte är otrogen. Min största skräck är att leva i ovetskap. Men livet har ju inga garantier.

En sån jobbig diagnos att ha. För mig kom det efter att barnen föddes, katastroftanken blev att dö ifrån mina barn. För mig går hypokondrin i perioder, är jag stressad eller orolig över annat i livet kommer hälsoångesten som ett brev på posten.

Kbt är bra. Och att bli medveten om att överdrivet fokus på kroppen SKAPAR symtom. Jag hade så många besvär som "inte kunde vara inbillning", domningar, balansproblem, svagheter, ryckningar. När jag mådde bättre psykiskt försvann allt. Så mitt bästa tips, vilket kan vara lättare sagt än gjort, är att flytta sitt fokus till något annat. 

Jag har också hälsoångest som jag gått i terapi för. Min terapeut uppmuntrade faktiskt mig att söka vård emellanåt, bara för att kunna utelsuta. T ex test för könssjukdom, kolla upp leverfläckar, blodvärden. Att tänka "jag får inte söka hjälp, då kommer läkarna till slut inte ta mig på allvar" gör bara saken värre. Det är lika mycket läkarnas uppgift att kontrollera att man är frisk som att ställa diagnos. Sen får det såklart inte gå till överdrift, men det är en annan femma.

Mina vänner och släktingar berättar ibland om de som kommer in till akuten med jämna mellanrum och har uppenbarligen fabricerat en historia om att de är sjuka, och det märks att de egentligen bara är ensamma och behöver någon som bryr sig. Men det är annorlunda med någon som uppenbarligen har ångest över symptom de upplever, detta ska tas på allvar.