Någon här som lider av hälsoångest hypokondri?
Hej
Tänkte jag skulle dela med mig lite av min erfarenhet av hypokondri. Jag har lidit av hälsoångest hela mitt vuxna liv. Jag är idag 35 och har två barn. I mitt fall var det som hjälpte att jag kom i kontakt med en KBT terapeut som hjälpte mig med tekniker som jag använder mig av.
Jag äter medicin sedan 5 år tillbaka och tänker göra de resten av livet. Medicinen som funkar för mig är Paroxetin, jag är även diagnostiserad med GAD. Jag precis som alla andra med hälsoångest inledde karriären med att googla symptom så fort något uppträdde i eller på kroppen. Detta gör inte saken bättre utan precis tvärtom. Googlande bidrar i mitt fall med temporär ångestlindring som sedan kommer tillbaka mycket värre. Det blir en tillfällig försäkran om att detta symptomet inte stämmer på mig så det blir lugnt för stunden. Lugnt tills de dyker upp något nytt eller till man tänker på samma symptom igen och googlar på nytt. En ond spiral som verkligen inte hjälper. Jag har precis som er haft alla tänkbara sjukdomar, alltid dom värsta. Det är ju alltid de värst tänkbara man drabbats av. Tänk vilken oflyt vi har.
Ett annat problem jag hade och fortfarande periodvis kan ha är att jag kontrollerar kroppen.
-Hmm den där leverfläcken kanske kliar. Jo gör den inte det? Ja nog fan börjar de om inte annat klia om man är där och petar hela tiden. Konstant kroppskontroll är också en tillfällig försäkran om att man är ok. Tills de dyker upp något annat. Tillfällig ångestlindring, ingen vill må dåligt så man tar till de knep man har. Jag mår ju lite bättre om jag kontrollerar att allt är bra, ja lite bättre, iallafall för stunden. Sen kommer det tillbaka igen och man kontrollerar på nytt, ännu en ond spiral.
Detta har jag fått träna bort. Det är inte kul, det är jobbigt men i mitt fall nödvändigt.
Det händer att jag kommer tillbaka i gamla banor, det funkar ju tillfälligt och ibland vill man ha en snabb må-bra-fix. Försöker påminna mig igen att det är skadligt beteende varpå problemen försvinner sakta men säkert igen.
För mig handlade det om att bryta gamla mönster och sen att förstå att det är hjärnan som försöker spela mig ett spratt. Denna kamp kommer säkert pågå i all evighet men inte så ofta som förr. Det händer numer någon gång per år. Innan var de betydligt oftare och mycket mer intensivt.
På detta sätt har jag tampats med min hälsoläget genom åren. Jag är fortfarande en orolig själ och kommer säkert alltid att vara det men inte i närheten av vad jag var innan.
Sluta googla. Sluta kontrollera. Händer det så händer det. Blir jag sjuk så kommer det antagligen att märkas och då får jag ta tag i det då.
Ta hand om er