Ni som har lite pengar att röra er med varje månad, blir ni deprimerade av detta?

Fast det går inte att jämställa studentliv och förtidspension. Jag har varit båda och det är milsvid skillnad.

Som student vet du, om inte annat omedvetet, att det är en begränsad till du kommer att ha det så här. Det går att nästan skratta bort det lite och se det som en utmaning att klara sig. När sjukersättningen fastställs är det resten av ditt liv det handlar om. 4000 / mån för resten av livet är illa.

Bara en sådan, för de flesta vuxna, vardaglig sak som att äga en bil är omöjligt och kommer att förbli omöjligt så länge inte ett medicinskt mirakel inträffar.

Jag vet att det låter bittert, men det är lite bittert. . . och jag tycker att det behöver lyftas fram. Vi har grymt låga sjukersättningar i Sverige och de är knappast att betrakta som värdiga.

Fast det går inte att jämställa studentliv och förtidspension. Jag har varit båda och det är milsvid skillnad.

Som student vet du, om inte annat omedvetet, att det är en begränsad till du kommer att ha det så här. Det går att nästan skratta bort det lite och se det som en utmaning att klara sig. När sjukersättningen fastställs är det resten av ditt liv det handlar om. 4000 / mån för resten av livet är illa.

Bara en sådan, för de flesta vuxna, vardaglig sak som att äga en bil är omöjligt och kommer att förbli omöjligt så länge inte ett medicinskt mirakel inträffar.

Jag vet att det låter bittert, men det är lite bittert. . . och jag tycker att det behöver lyftas fram. Vi har grymt låga sjukersättningar i Sverige och de är knappast att betrakta som värdiga.

Det är ju samtidigt ett val man gör, att leva på lite pengar. Att vara sjukskriven i flera år är också ett val man gör, i många fall. Såvida man inte är svårt handikappat o då spelar det mindre roll hur pass lite pengar man har att röra sig med. Annars är det ett val, för du kan alltid byta inriktning i livet, välja ett annat yrke, en annan utbildning, flytta till ett billigare boende på en billigare ort så tyvärr har jag mycket lite sympati för människor som väljer att leva fattigt.

Det är ju samtidigt ett val man gör, att leva på lite pengar. Att vara sjukskriven i flera år är också ett val man gör, i många fall. Såvida man inte är svårt handikappat o då spelar det mindre roll hur pass lite pengar man har att röra sig med. Annars är det ett val, för du kan alltid byta inriktning i livet, välja ett annat yrke, en annan utbildning, flytta till ett billigare boende på en billigare ort så tyvärr har jag mycket lite sympati för människor som väljer att leva fattigt.

Tyvärr är det inte så lätt som du vill framställa det. Många glesbygdskommuner har långa bostadsköer och har man låg inkomst kan man nekas hyra. Och köpa sin bostad är ju helt uteslutet.

En hel del sjuka är akademiker, dvs har studielån som inte räcker att finansiera en ny utbildning. Du får inga bidrag/ersättningar om du studerar. Har du en partner som kan försörja dig så går det kanske.

Jag kan inte säga att min sjukdom är ett val, jag har en utbildning (magister i företagsekonomi, kandidat i nationalekonomi), 5 års heltidsstudier, 350' i studieskuld. Hade jag kunnat välja hade jag ju jobbat med det jag är utbildad till. Nu jobbar jagju deltid, men lever ändå fattigt.

Jag skäms att säga det, men jag resonerade ungefär som du innan jag själv blev sjuk. Lite elitistiskt, lite som att världen består av starka / smarta och svaga / korkade.

För mig var det inget val att leva på så lite och jag tror inte att det är ett val för knappt någon. Det är dumt att tro.