Anonym (Hur ska man tänka)

Äldre 5 Jan 08:43

62 svar

Pappan vill resa med barnet

Pappan har talat om att han vill ha med barnet på en semesterresa som är en vecka.

Vanligtvis har pappan varannan helg och resan sträcker sig även över barnets helg med mig. För mig går det bra att de reser men jag vill gärna att barnet då är hos mig helgen efter då som egentligen är pappans helg. Men annars går det en hel månad mellan mina och barnets helger. På vardagarna finns inte så mycket tid då jag är ensamstående och jobbar heltid så helgerna är värdefulla.

När motsvarande resa på samma sätt gjordes förra året och jag efter resan ville ha helgen efter blev jag anklagad för umgängessabotage. I år vill pappan inte prata om det alls.

Vet inte hur jag ska tänka. Å ena sidan vill jag låta barnet åka, å andra sidan känns det orimligt att inte ens kunna prata med pappan om detta.

Pappan tycker att jag har barnet så mycket ändå och det har han i och för sig rätt i. Men pappan valde själv att flytta en bit bort så att han inte kan ha varannan vecka.

Hur hade ni tänkt?

Anonym (Anna)

Äldre 5 Jan 10:26

#21

Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 10:19:51 följande:

Det handlar inte om att straffa pappan utan om att jag står upp för både mig och barnet som givetvis också behöver en viss kontinuitet med mig som har vardagsansvaret och stabiliteten.

Barnet är absolut det viktigaste och jag kan lova dig att det gynnar barnet att ha en mamma som både ser till barnets bästa men som också står upp för sig själv.

Som barn växte jag upp med ett omvänt förhållande där min mamma sa ja till allt min pappa ville och när han ville. Medan hon tog allt vardagsansvar. Visst gav den en barndom där mina föräldrar till synes "samarbetade" men när jag blev tonåring och insåg att allt var på pappas villkor så påverkade det min syn på min mamma negativt tyvärr. Jag upplevde att hon varit en dörrmatta. Självklart har jag omvärderat det idag och förstår till viss del varför hon gjorde som hon gjorde men tycker fortfarande hon borde stått upp mer för sig själv.

Man står inte upp för sig själv, om man medvetet saboterar för pappan, man sänker sig bara till hans nivå.

Anonym (Hur ska man tänka) Trådstartaren

Äldre 5 Jan 10:29

#22

Anonym (Anna) skrev 2017-01-05 10:26:07 följande:

Man står inte upp för sig själv, om man medvetet saboterar för pappan, man sänker sig bara till hans nivå.

Du väljer att missförstå. Det handlar om att barnet och jag också har ett behov av tid (som nästan bara finns på helgerna) och kontinuitet. Att du läser in något annat får stå för dig.

Vilka erfarenheter har du själv från liknande situationer?

taquine

Äldre 5 Jan 10:46

#23

Men herregud ..låt pappan åka iväg en vecka med barnet. Det är ju inte ett halvår det handlar om.Tänk på hur kul ungen kommer att ha det istället för jag, jag , jag..
Skärpning ni egomorsor!

Goodness me

Brumma

Äldre 5 Jan 10:47

#24

Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 10:29:49 följande:

Du väljer att missförstå. Det handlar om att barnet och jag också har ett behov av tid (som nästan bara finns på helgerna) och kontinuitet. Att du läser in något annat får stå för dig.

Vilka erfarenheter har du själv från liknande situationer?

Men detta gäller en vecka. Och förra året gjordes en liknande semester?

Alltså en vecka per år. En av dina helger per år.

Resten av helgerna du inte kan spendera med ditt barn kan du inte lägga pappan till last för - där är det ditt arbete som sabbar kontinuiteten. Inte pappan. Men då är det ok?

Anonym (Hur ska man tänka) Trådstartaren

Äldre 5 Jan 10:52

#25

Brumma skrev 2017-01-05 10:47:32 följande:

Men detta gäller en vecka. Och förra året gjordes en liknande semester?

Alltså en vecka per år. En av dina helger per år.

Resten av helgerna du inte kan spendera med ditt barn kan du inte lägga pappan till last för - där är det ditt arbete som sabbar kontinuiteten. Inte pappan. Men då är det ok?

Haha, nja. En semester förra året. Och typ hundra andra grejer som planerades in på barnets och min tid på hemmaplan. På mina helger och på mina vardagar. När jag stoppade och sa nej hade pappan bokat upp barnet med regelbundna aktiviteter så att jag skulle få ha barnet fyra dagar varannan vecka.

Tänker inte gå in på andra saker som jobb och så vidare här. Men det är klart att det finns en anledning större än en vecka bakom. Och var drar man gränsen?

cupcakemom

Äldre 5 Jan 10:57

#26

Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 10:29:49 följande:

Du väljer att missförstå. Det handlar om att barnet och jag också har ett behov av tid (som nästan bara finns på helgerna) och kontinuitet. Att du läser in något annat får stå för dig.

Vilka erfarenheter har du själv från liknande situationer?

Brumma skrev 2017-01-05 10:47:32 följande:

Men detta gäller en vecka. Och förra året gjordes en liknande semester?

Alltså en vecka per år. En av dina helger per år.

Resten av helgerna du inte kan spendera med ditt barn kan du inte lägga pappan till last för - där är det ditt arbete som sabbar kontinuiteten. Inte pappan. Men då är det ok?

Håller med brumma här... Det är EN helg på ett år.. Att du jobbar var femte helg är inte pappans fel... Har du försökt byta jobbhelg.... Jobbar ni var femte helg borde det inte vara helt omöjligt att prata med arbetsgivaren om. Det går att lösa så att du jobbar antingen udda eller jämn helg .... Eller jobbar du bara med folk som också är ensamstående och därför inte kan ställa upp och byta helger... Eller är det så att det är enklare att bli irriterad på pappan än att försöka ändra själv? Du låter nämligen lite bitter när du säger att han flyttade till kärleken istället för att stanna kvar

Brumma

Äldre 5 Jan 11:09

#27

Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 10:52:05 följande:

Haha, nja. En semester förra året. Och typ hundra andra grejer som planerades in på barnets och min tid på hemmaplan. På mina helger och på mina vardagar. När jag stoppade och sa nej hade pappan bokat upp barnet med regelbundna aktiviteter så att jag skulle få ha barnet fyra dagar varannan vecka.

Tänker inte gå in på andra saker som jobb och så vidare här. Men det är klart att det finns en anledning större än en vecka bakom. Och var drar man gränsen?

Jag tycker det låter som om ni behöver gå på ett samarbetssamtal.
Det är INTE ok att boka in saker på den andra förälderns tid utan att stämma av först.
Men kanske ni behöver frångå vh till ngt annat. Inte vv men mer än vh?
Du skriver ju själv att pappan flyttade och därmed fick mindre tid med barnet - och använder det mot honom. Samtidigt verkar du inte ok med att de gör saker utöver vh.
Som sagt tidigare, man skall inte behöva bli överkörd och bara ge utan att få ngt tillbaka. Men tittar ni på tiden som varit under den senaste tiden behövs kanske umgängesavtalet ses över.
Tex kan ju pappan ha de helger du arbetar, utöver vh. Inplanerat så att de kan boka in saker där. Och några vardagar de veckor som barnet är hos dig.
Ett förslag från dig för att det inte skulle bli tre veckor mellan att de träffades var ju att pappan kunde ha barnet några vardagar mitt iveckan. Det kanske borde göras på återkommande basis?

Så inte vh o inte vv. utan 1 tredjedel hos pappan kanske?

Gränsen tycker jag man skall dra på sådana "smågrejer" som du nämnmer. När dte planeras in en helg där o en dag där. Inte ok.
men att man släpper större saker - som en veckas semester - utan att rucka på resterande överenskommelse.

Som jag nämnde så fick vi aldrig ngt tillbaka från mamman så vi slutade att byta helger med henne. Gärna en extrahelg om hon skulle göra ngt men vi bytte inte bort den helg som var inplanerad. Däremot har det hänt att de åkt på långsemester och att det gått över vår helg. Det har varit självklart att släppa på "det hårda" (för det var vi, liksom du, tvugna att vara annars) när det gäller resor.
Så fortsätt gå efter vh och släpp inte bara för att pappan bokar in saker på din tid. Där behöver du forstätta "hålla ner foten".
Men jag tycker att en resa är ngt som går utöver annan tid. Speciellt om man inte har ngn möjlighet att åka utan att inkräkta på den andra förälderns tid.

Anonym (123)

Äldre 5 Jan 11:12

#28

Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:57:27 följande:

Då tänker man att man undrar hur en pappamissunnar barnet tid med mamman då han som sagt aldrig byter när jag jobbar var femte helg.

Då tänker man också hur en pappa kan flytta ifrån sitt barn så varannan vecka inte funkar och hur mycket han värdesätter tid med sitt barn då. Pappan flyttade pga kärleken, inte jobb eller bostadsbrist då han hade en bostad nära barnets skola tidigare.

Man tänkte också att varje gång jag har gett, sagt okej till aktiviteter på barnets tid med mig har pappan tagit det som att det är fritt fram att boka upp barnets tid med mig hur mycket som helst. Nu har det lugnat sig för att jag har just nekat vid ett par tillfällen men ett tag bokade han upp så mycket att barnet i praktiken skulle bo hos honom på heltid. OCH kollade upp att barnet fick plats i närliggande skola där pappan bor. Utan att ens prata med mig utan informerade barnet bara.

Man tänker också hur mycket man ska ge och aldrig få tillbaka vilket i sig är ganska påfrestande.

Barnets kontakt med sin pappa väger tyngre än din bitterhet.

Anonym (Hur ska man tänka) Trådstartaren

Äldre 5 Jan 11:16

#29

cupcakemom skrev 2017-01-05 10:57:18 följande:

Håller med brumma här... Det är EN helg på ett år.. Att du jobbar var femte helg är inte pappans fel... Har du försökt byta jobbhelg.... Jobbar ni var femte helg borde det inte vara helt omöjligt att prata med arbetsgivaren om. Det går att lösa så att du jobbar antingen udda eller jämn helg .... Eller jobbar du bara med folk som också är ensamstående och därför inte kan ställa upp och byta helger... Eller är det så att det är enklare att bli irriterad på pappan än att försöka ändra själv? Du låter nämligen lite bitter när du säger att han flyttade till kärleken istället för att stanna kvar

Går inte byta jobbhelg.

Om jag är bitter? Är inte det minsta bitter på grund av hans kärleksliv då det var jag som valde att separera. Däremot kan jag väl medge att det kan kännas lite bittert att han bara tar ansvar när det är roligt och det inte innebär minsta uppoffring för honom själv. När barnet behöver honom så finns han inte där (oavsett min situation) utan behovet går bara åt ett håll så att säga, när han initierar umgänge och vill.

cupcakemom

Äldre 5 Jan 11:46

#30

Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 11:16:05 följande:

Går inte byta jobbhelg.

Om jag är bitter? Är inte det minsta bitter på grund av hans kärleksliv då det var jag som valde att separera. Däremot kan jag väl medge att det kan kännas lite bittert att han bara tar ansvar när det är roligt och det inte innebär minsta uppoffring för honom själv. När barnet behöver honom så finns han inte där (oavsett min situation) utan behovet går bara åt ett håll så att säga, när han initierar umgänge och vill.

Ja det kan jag förstå... Blir fel när det blir roliga lekpappan som aldrig tar de jobbiga delarna utan lämnar de till dig... Förstår att det blir både jobbigt och irriterande när det byggs på och det blir fler grejer än bara den här helgen.... Nya samarbetsavtal kanske vore något att föreslå...

Pappan vill resa med barnet

INNEHÅLL