Pappan vill resa med barnet

Då tänker man att man undrar hur en pappamissunnar barnet tid med mamman då han som sagt aldrig byter när jag jobbar var femte helg.

Då tänker man också hur en pappa kan flytta ifrån sitt barn så varannan vecka inte funkar och hur mycket han värdesätter tid med sitt barn då. Pappan flyttade pga kärleken, inte jobb eller bostadsbrist då han hade en bostad nära barnets skola tidigare.

Man tänkte också att varje gång jag har gett, sagt okej till aktiviteter på barnets tid med mig har pappan tagit det som att det är fritt fram att boka upp barnets tid med mig hur mycket som helst. Nu har det lugnat sig för att jag har just nekat vid ett par tillfällen men ett tag bokade han upp så mycket att barnet i praktiken skulle bo hos honom på heltid. OCH kollade upp att barnet fick plats i närliggande skola där pappan bor. Utan att ens prata med mig utan informerade barnet bara.

Man tänker också hur mycket man ska ge och aldrig få tillbaka vilket i sig är ganska påfrestande.

Det handlar inte om att straffa pappan utan om att jag står upp för både mig och barnet som givetvis också behöver en viss kontinuitet med mig som har vardagsansvaret och stabiliteten.

Barnet är absolut det viktigaste och jag kan lova dig att det gynnar barnet att ha en mamma som både ser till barnets bästa men som också står upp för sig själv.

Som barn växte jag upp med ett omvänt förhållande där min mamma sa ja till allt min pappa ville och när han ville. Medan hon tog allt vardagsansvar. Visst gav den en barndom där mina föräldrar till synes "samarbetade" men när jag blev tonåring och insåg att allt var på pappas villkor så påverkade det min syn på min mamma negativt tyvärr. Jag upplevde att hon varit en dörrmatta. Självklart har jag omvärderat det idag och förstår till viss del varför hon gjorde som hon gjorde men tycker fortfarande hon borde stått upp mer för sig själv.

Fast om ett barn är kräksjukt i ett par dagar så vore det ändå rätt mycket av en jobbvecka kvar för min del. Vad ska jag göra då? Ta av min semester och dessutom sätta kollegor i klistret? Nej, sannolikheten är inte stor förstås men det är en sån grej jag faktiskt tycker att man kan kräva av den andra föräldern att faktiskt prata om. Precis som att man är klar och tydlig vem som har ansvaret när som helst annars. Det är så klart inte en oviktig fråga.

Sen håller jag med om att man inte flyttar på ett kräkigt barn självklart men det var lite av en annan diskussion. Jag pratar om ansvaret för barnet den veckan.