• Anonym (Hur ska man tänka)

    Pappan vill resa med barnet

    Pappan har talat om att han vill ha med barnet på en semesterresa som är en vecka.

    Vanligtvis har pappan varannan helg och resan sträcker sig även över barnets helg med mig. För mig går det bra att de reser men jag vill gärna att barnet då är hos mig helgen efter då som egentligen är pappans helg. Men annars går det en hel månad mellan mina och barnets helger. På vardagarna finns inte så mycket tid då jag är ensamstående och jobbar heltid så helgerna är värdefulla.

    När motsvarande resa på samma sätt gjordes förra året och jag efter resan ville ha helgen efter blev jag anklagad för umgängessabotage. I år vill pappan inte prata om det alls.

    Vet inte hur jag ska tänka. Å ena sidan vill jag låta barnet åka, å andra sidan känns det orimligt att inte ens kunna prata med pappan om detta.

    Pappan tycker att jag har barnet så mycket ändå och det har han i och för sig rätt i. Men pappan valde själv att flytta en bit bort så att han inte kan ha varannan vecka.

    Hur hade ni tänkt?

  • Svar på tråden Pappan vill resa med barnet
  • Anonym (C)

    Låt barnet åka med honom på semester, utan tjafs. Han får mer tid med sitt barn, vilket gynnar deras relation, plus att han kanske blir mer vänligt sinnad gentemot dig. Det skulle aldrig falla mig in att hindra mitt barn åka på en resa med hennes far, en resa som kan ge fina minnen. Likaväl som han aldrig skulle hindra mig, även om resan delvis skulle infalla på hans tid med henne. Missunnsamt värre tycker jag. Att dra upp hur du hade det som barn har egentligen inget med saken att göra. Bara för att din mamma inte stog på sig behöver du inte göra motsatsen för att visa att du är en bättre mamma. Tänk på barnet. Och pappan har idag barnet två dagar av fjorton, att han flyttade från er och därför ska stå sitt kast är bara bittert. Var mer storsint och unna dom resan tillsammans.

  • Anonym (Hur ska man tänka)
    Anonym (C) skrev 2017-01-05 12:39:53 följande:

    Låt barnet åka med honom på semester, utan tjafs. Han får mer tid med sitt barn, vilket gynnar deras relation, plus att han kanske blir mer vänligt sinnad gentemot dig. Det skulle aldrig falla mig in att hindra mitt barn åka på en resa med hennes far, en resa som kan ge fina minnen. Likaväl som han aldrig skulle hindra mig, även om resan delvis skulle infalla på hans tid med henne. Missunnsamt värre tycker jag. Att dra upp hur du hade det som barn har egentligen inget med saken att göra. Bara för att din mamma inte stog på sig behöver du inte göra motsatsen för att visa att du är en bättre mamma. Tänk på barnet. Och pappan har idag barnet två dagar av fjorton, att han flyttade från er och därför ska stå sitt kast är bara bittert. Var mer storsint och unna dom resan tillsammans.


    Fast det är just det att jag tror att barn mår bäst att stabila och trygga föräldrar som kan stå upp för sig själva. Någonstans måste man dra gränser, sen är det inte alltid lätt att dra de gränserna. Tycker att Brumma hade ett bra förslag dock.
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 12:45:25 följande:
    Fast det är just det att jag tror att barn mår bäst att stabila och trygga föräldrar som kan stå upp för sig själva. Någonstans måste man dra gränser, sen är det inte alltid lätt att dra de gränserna. Tycker att Brumma hade ett bra förslag dock.
    Jag tror också det är viktigt att stå upp för sig själv. men att hitta någon slags balans.
    Fundera på förslagen, kanske kan det vara ngt att titta närmare på :)
    Och - ha ngn att bolla med o "spy galla med". Jag har några nära vänner som jag utan att "försköna" mina känslor kan prata med/skriva till när det blir ngt med bonusens mamma eller andra saker. För det ÄR jobbigt att behöva stå på sig hela tiden och möta att man inte är värd något. MEN - dessa personer lyssnar. och sedan berättar de för mig att mina känslor måste jag få ha, men att jag måste se det ur barnperspektivet och att jag kanske kanske ibland går igång mest för att det helt enkelt byggs upp inom mig.
    Så att jag ibland "sätter ner foten" av bara farten, och inte där det varken gynnar mig eller min familj (där min bonus har en självklar plats). De hjälper mig att se på det utanför mina känslor. Bena ut vad som är "viktigt" och för vem.
    Jag tror det är oerhört viktigt att hitta sådana människor att bolla sånt här med. Dels för att det är skönt att ha ngn att prata med men även för att det ibland är oerhört svårt att låta bli att fastna i sina egna känslor.
    Att omge sig med människor som inte dömen men som inte heller håller med för att man är vänner. Som kan säga till när man tappar greppet lite liksom :D

    Lycka till :)
  • Queennr1

    Om pappan bara har ungen varannan helg så är denna hela vecka de kan få tillsammans guld värt i jämförelse med att du förlorar ett par ynka helgdagar. Barnet har större behov av denna sammanhålla vecka med pappa än de två stackars lediga dagarna barnet förlorar med dig. Vore oerhört själviskt av dig att blockera detta. Ditt resonemang är fullständigt obegripligt.

  • John22

    Men låt ungen åka på resan och strunt samma om du missar en helg därefter. Orka göra en stor grej av en skitsak när du ändå får spendera den övervägande majoriteten av tiden med barnet.

  • modsey

    Jag skulle självklart låta barnet åka! Om du har den mesta tiden i vanliga fall så är det väl jättebra för barnet att få spendera mer tid med sin pappa !

  • Anonym (Hur ska man tänka)
    Brumma skrev 2017-01-05 13:43:45 följande:

    Jag tror också det är viktigt att stå upp för sig själv. men att hitta någon slags balans.

    Fundera på förslagen, kanske kan det vara ngt att titta närmare på :)

    Och - ha ngn att bolla med o "spy galla med". Jag har några nära vänner som jag utan att "försköna" mina känslor kan prata med/skriva till när det blir ngt med bonusens mamma eller andra saker. För det ÄR jobbigt att behöva stå på sig hela tiden och möta att man inte är värd något. MEN - dessa personer lyssnar. och sedan berättar de för mig att mina känslor måste jag få ha, men att jag måste se det ur barnperspektivet och att jag kanske kanske ibland går igång mest för att det helt enkelt byggs upp inom mig.

    Så att jag ibland "sätter ner foten" av bara farten, och inte där det varken gynnar mig eller min familj (där min bonus har en självklar plats). De hjälper mig att se på det utanför mina känslor. Bena ut vad som är "viktigt" och för vem.

    Jag tror det är oerhört viktigt att hitta sådana människor att bolla sånt här med. Dels för att det är skönt att ha ngn att prata med men även för att det ibland är oerhört svårt att låta bli att fastna i sina egna känslor.

    Att omge sig med människor som inte dömen men som inte heller håller med för att man är vänner. Som kan säga till när man tappar greppet lite liksom :D

    Lycka till :)


    Tack för svar som känns barnfokuserat. Därför passar jag på att fråga dig (och andra som vill svara.) Låt säga att de ska åka på resan som är på ett lov. I så fall vill jag kunna boka upp mig att jobba extra mycket den veckan samt att vi har avbokat fritids. Men jag är nästan helt säker på att skulle barnet få kräkis eller nåt annat som gör att man inte kan vara på resande fot så skulle pappan förvänta sig att kunna åka ändå och att jag vabbar hela veckan. Är det rimligt? Inte heller detta kan jag fråga pappan om...
  • Anonym (Usch)
    modsey skrev 2017-01-05 17:47:09 följande:

    Jag skulle självklart låta barnet åka! Om du har den mesta tiden i vanliga fall så är det väl jättebra för barnet att få spendera mer tid med sin pappa !


    Men exakt....du tänker rätt och detta behöver modern förstå och rätta dig efter för det är barnets behov till (god relation) båda föräldrar som styr. Så jävla trött på tanter som gnäller på gubbarna de VALT ATT SKAFFA BARN MED och sen dumpat och avfärdar som skräppappor (denna skräpis vill resa med sitt barn, inte så skräpigt skulle jag säga). Ta gärna ansvar för att du valde denna kille en gång i tiden och då är det ditt eget omdöme och val det är fel på om du gnäller senare..Skärp dig ts, och all lycka till i fs. Han verkar vara en god person också. No biggie.
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 21:31:29 följande:

    Tack för svar som känns barnfokuserat. Därför passar jag på att fråga dig (och andra som vill svara.) Låt säga att de ska åka på resan som är på ett lov. I så fall vill jag kunna boka upp mig att jobba extra mycket den veckan samt att vi har avbokat fritids. Men jag är nästan helt säker på att skulle barnet få kräkis eller nåt annat som gör att man inte kan vara på resande fot så skulle pappan förvänta sig att kunna åka ändå och att jag vabbar hela veckan. Är det rimligt? Inte heller detta kan jag fråga pappan om...


    Helt ärligt tycker jag det beror lite på .

    Just kräksjuka är lite speciellt och jag anser inte att man flyttar på ett barn med kräksjuka (eller annan sjukdom där barnet faktiskt inte mår bra av att flyttas). Är jag sjuk i kraftig influensa, kräks eller har hög feber vill jag inte ut o åka liksom... Jag vill ligga nedbäddad i sängen/soffan där jag blev sjuk ända tills jag blir frisk.

    Så ja, om barnet blir kräksjuka eller liknande medans barnet fortfarande är hos dig anser jag att barnet stannar hos dig och du vabbar. INTE pga att du är mamman och att pappan slipper ansvar utan pga det enkla faktum att det inte ligger i barnets bästa att flyttas under sjukdomen. Självklart gäller samma sak omvänt om barnet insjuknar hos pappan. Men då du har boendet är chansen högre att barnet blir sjukt under tiden hos dig.

    Att ni avbokar fritids påverkas ju inte om barnet är sjukt, oavsett om barnet åker på semester som planerat eller är hemma sjukt kommer fritids inte att nyttjas.

    Dock- hur stor är chansen/risken att barnet blir sjukt just när resan ska vara? Du funderar väl knappast (hoppas jag) på att säga nej till resan för att MÖJLIGHETEN finns att barnet KANSKE blir sjukt och att pappan EVENTUELLT då inte kommer vabba?
  • Brumma
    Anonym (Usch) skrev 2017-01-05 23:53:56 följande:

    Men exakt....du tänker rätt och detta behöver modern förstå och rätta dig efter för det är barnets behov till (god relation) båda föräldrar som styr. Så jävla trött på tanter som gnäller på gubbarna de VALT ATT SKAFFA BARN MED och sen dumpat och avfärdar som skräppappor (denna skräpis vill resa med sitt barn, inte så skräpigt skulle jag säga). Ta gärna ansvar för att du valde denna kille en gång i tiden och då är det ditt eget omdöme och val det är fel på om du gnäller senare..Skärp dig ts, och all lycka till i fs. Han verkar vara en god person också. No biggie.


    På riktigt är du alltså inte medveten om att ganska många dels ändrar sig under tiden de "lever", speciellt under en skilsmässa?

    En god relation mellan två människor kräver två personer som arbetar för den relationen. Man f0r inte en god relation genom att det enbart är på ena personens villkor. Eller anser du det också? Att det bara är "tanter" som skall bjuda till och samarbeta för en god relation? Det är inget du tycker papporna behöver?
Svar på tråden Pappan vill resa med barnet