• Anonym (Hur ska man tänka)

    Pappan vill resa med barnet

    Pappan har talat om att han vill ha med barnet på en semesterresa som är en vecka.

    Vanligtvis har pappan varannan helg och resan sträcker sig även över barnets helg med mig. För mig går det bra att de reser men jag vill gärna att barnet då är hos mig helgen efter då som egentligen är pappans helg. Men annars går det en hel månad mellan mina och barnets helger. På vardagarna finns inte så mycket tid då jag är ensamstående och jobbar heltid så helgerna är värdefulla.

    När motsvarande resa på samma sätt gjordes förra året och jag efter resan ville ha helgen efter blev jag anklagad för umgängessabotage. I år vill pappan inte prata om det alls.

    Vet inte hur jag ska tänka. Å ena sidan vill jag låta barnet åka, å andra sidan känns det orimligt att inte ens kunna prata med pappan om detta.

    Pappan tycker att jag har barnet så mycket ändå och det har han i och för sig rätt i. Men pappan valde själv att flytta en bit bort så att han inte kan ha varannan vecka.

    Hur hade ni tänkt?

  • Svar på tråden Pappan vill resa med barnet
  • Anonym (Hur ska man tänka)
    Brumma skrev 2017-01-05 09:17:25 följande:

    Glömde ju svara på extratiden :)

    Sex mil enkel väg - och sedan skall han tillbaka till arbetet? När börjat det?

    Barnet behöver gå upp en halvtimme/timme tidigare än normalt några dagar, och dessutom komma hem betydligt senare.

    hur ställer sig fritis till det tex?


    Pappan har ett flexibelt jobb så om han verkligen villa lösa det så skulle det inte vara några problem. Inte heller för fritids om det skulle behövas extra tid.

    Men han vill inte utan allt ska vara enligt schemat varannan helg. Utom när han vill något annat.
  • Anonym (Hur ska man tänka)
    Brumma skrev 2017-01-05 09:15:11 följande:

    Men om semesterresan är en vecka så går väl inte hela din helg? Eller åker de på söndag på pappans helg?

    Han ber ju inte om att få byta, utan om att få möjligheten om att åka på semester. Ngt du skulle kunna göra närsomhelst eftersom du har barnets boende. Han KAN inte göra det utan att inkräkta på din tid.. 

    Det ÄR skillnad.

    Var är barnet när du arbetar?


    De åker lördag kväll och kommer hem sent lördagen därpå.

    Jag har ett arbete och ta hänsyn till så kan verkligen inte åka när som helst.

    Barnet är på fritids på vardagarna och hos vänner när jag arbetar helg.
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:22:51 följande:
    Pappan har ett flexibelt jobb så om han verkligen villa lösa det så skulle det inte vara några problem. Inte heller för fritids om det skulle behövas extra tid.

    Men han vill inte utan allt ska vara enligt schemat varannan helg. Utom när han vill något annat.
    ok.
    ja då är det svårt.

    Som sagt, jag förstår känslan av att bara ge och inte få ngt tillbaka - vill trycka på det :)
    Men jag vet inte.. Ur barnets synpunkt förloras det mer på om du inte ger lite extra än om pappan gör det. Just pga att umgänget är vh hos pappan. Så även om jag förstår dig så hade jag nog valt att låta barnet åka och samtidigt inte krävt ett byte av helg. 
  • Froken Lokens

    Vad skulle vara fel med att förneka ditt barn en semester och mer tid med sin pappa istället för två dagar hemma med dig?

  • Anonym (Anna)

    Hur kan man missunna sitt barn en veckas semester med sin pappa? Hur tänker man då?

  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:25:22 följande:
    De åker lördag kväll och kommer hem sent lördagen därpå.

    Jag har ett arbete och ta hänsyn till så kan verkligen inte åka när som helst.

    Barnet är på fritids på vardagarna och hos vänner när jag arbetar helg.
    Självklart har du ett arbete att ta hänsyn till men du har möjligheten att göra saker med barnet utan att inkräkta på pappans tid. det har inte pappan. 
  • Anonym (Hur ska man tänka)
    Anonym (Anna) skrev 2017-01-05 09:27:42 följande:

    Hur kan man missunna sitt barn en veckas semester med sin pappa? Hur tänker man då?


    Då tänker man att man undrar hur en pappamissunnar barnet tid med mamman då han som sagt aldrig byter när jag jobbar var femte helg.

    Då tänker man också hur en pappa kan flytta ifrån sitt barn så varannan vecka inte funkar och hur mycket han värdesätter tid med sitt barn då. Pappan flyttade pga kärleken, inte jobb eller bostadsbrist då han hade en bostad nära barnets skola tidigare.

    Man tänkte också att varje gång jag har gett, sagt okej till aktiviteter på barnets tid med mig har pappan tagit det som att det är fritt fram att boka upp barnets tid med mig hur mycket som helst. Nu har det lugnat sig för att jag har just nekat vid ett par tillfällen men ett tag bokade han upp så mycket att barnet i praktiken skulle bo hos honom på heltid. OCH kollade upp att barnet fick plats i närliggande skola där pappan bor. Utan att ens prata med mig utan informerade barnet bara.

    Man tänker också hur mycket man ska ge och aldrig få tillbaka vilket i sig är ganska påfrestande.
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:57:27 följande:
    Då tänker man att man undrar hur en pappamissunnar barnet tid med mamman då han som sagt aldrig byter när jag jobbar var femte helg.
    Fast detta måste du släppa.
    Du kan inte lägga på pappan att du missar tid med ditt barn för att du arbetar helger.
    Däremot kan du ju fråga om pappan kan ta de helgerna UTÖVER de helger ni är överens om sedan tidigare. Men inte att byta helg - dels blir det omöjligt för pappan att planera, dels går det sedan tre veckor mellan att de träffas.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:57:27 följande:
    Då tänker man att man undrar hur en pappamissunnar barnet tid med mamman då han som sagt aldrig byter när jag jobbar var femte helg.

    Då tänker man också hur en pappa kan flytta ifrån sitt barn så varannan vecka inte funkar och hur mycket han värdesätter tid med sitt barn då. Pappan flyttade pga kärleken, inte jobb eller bostadsbrist då han hade en bostad nära barnets skola tidigare.

    Man tänkte också att varje gång jag har gett, sagt okej till aktiviteter på barnets tid med mig har pappan tagit det som att det är fritt fram att boka upp barnets tid med mig hur mycket som helst. Nu har det lugnat sig för att jag har just nekat vid ett par tillfällen men ett tag bokade han upp så mycket att barnet i praktiken skulle bo hos honom på heltid. OCH kollade upp att barnet fick plats i närliggande skola där pappan bor. Utan att ens prata med mig utan informerade barnet bara.

    Man tänker också hur mycket man ska ge och aldrig få tillbaka vilket i sig är ganska påfrestande.
    Så du säger nej för att straffa pappan? Känns omoget, varför inte ha ett barnperspektiv på detta istället för att straffa pappan?

    Med tanke på ur mycket tid du har med barnet jämfört med pappan , så är du väldigt missunnsam. Du kan ta ledigt en vecka utan att inkräkta på hans tid, men det kan inte han.

    Tycker du ska vara glad att han vill åka på semester med barnet, istället för att sitta och tycka synd om dig själv. Barnet är väl det viktigaste, eller?
  • Anonym (Hur ska man tänka)
    Anonym (Anna) skrev 2017-01-05 10:04:44 följande:

    Så du säger nej för att straffa pappan? Känns omoget, varför inte ha ett barnperspektiv på detta istället för att straffa pappan?

    Med tanke på ur mycket tid du har med barnet jämfört med pappan , så är du väldigt missunnsam. Du kan ta ledigt en vecka utan att inkräkta på hans tid, men det kan inte han.

    Tycker du ska vara glad att han vill åka på semester med barnet, istället för att sitta och tycka synd om dig själv. Barnet är väl det viktigaste, eller?


    Det handlar inte om att straffa pappan utan om att jag står upp för både mig och barnet som givetvis också behöver en viss kontinuitet med mig som har vardagsansvaret och stabiliteten.

    Barnet är absolut det viktigaste och jag kan lova dig att det gynnar barnet att ha en mamma som både ser till barnets bästa men som också står upp för sig själv.

    Som barn växte jag upp med ett omvänt förhållande där min mamma sa ja till allt min pappa ville och när han ville. Medan hon tog allt vardagsansvar. Visst gav den en barndom där mina föräldrar till synes "samarbetade" men när jag blev tonåring och insåg att allt var på pappas villkor så påverkade det min syn på min mamma negativt tyvärr. Jag upplevde att hon varit en dörrmatta. Självklart har jag omvärderat det idag och förstår till viss del varför hon gjorde som hon gjorde men tycker fortfarande hon borde stått upp mer för sig själv.
Svar på tråden Pappan vill resa med barnet