Pappan vill resa med barnet

Jag hade nog faktiskt låtit barnet åka och inte krävt pappans helg.

För om jag räknar rätt kommer barnet då - om du får pappans helg - inte träffa sin pappa alls på tre veckor.

Visst förstår jag att man vill ha helger men väger man att ha vardagar i tre veckor men missa en helg mot att inte träffas alls på tre veckor hade det inte varit ett jättesvårt val. Om man tittar ur barnets perspektiv då.

men det är hur jag förmodligen gjort :)

Är detta något som händer väldigt sällan hade jag inte tjafsat om den där helgen övh... Är det ofta så måste man ju sätta ner foten för att inte bli överkörd.

Visst det är tråkigt att bara ha den "trista" vardagen men detta EN gång du förlorar din helg... Och det är ju inte så att du inte träffar barnet alls.... Du får väl mysa till det på kvällarna den veckan helt enkelt.

Glömde ju svara på extratiden :)

Sex mil enkel väg - och sedan skall han tillbaka till arbetet? När börjat det?

Barnet behöver gå upp en halvtimme/timme tidigare än normalt några dagar, och dessutom komma hem betydligt senare.

hur ställer sig fritis till det tex?

Men om semesterresan är en vecka så går väl inte hela din helg? Eller åker de på söndag på pappans helg?

Han ber ju inte om att få byta, utan om att få möjligheten om att åka på semester. Ngt du skulle kunna göra närsomhelst eftersom du har barnets boende. Han KAN inte göra det utan att inkräkta på din tid.. 

Det ÄR skillnad.

Var är barnet när du arbetar?

Hur kan man missunna sitt barn en veckas semester med sin pappa? Hur tänker man då?

Så du säger nej för att straffa pappan? Känns omoget, varför inte ha ett barnperspektiv på detta istället för att straffa pappan?

Med tanke på ur mycket tid du har med barnet jämfört med pappan , så är du väldigt missunnsam. Du kan ta ledigt en vecka utan att inkräkta på hans tid, men det kan inte han.

Tycker du ska vara glad att han vill åka på semester med barnet, istället för att sitta och tycka synd om dig själv. Barnet är väl det viktigaste, eller?

Man står inte upp för sig själv, om man medvetet saboterar för pappan, man sänker sig bara till hans nivå.

Men detta gäller en vecka. Och förra året gjordes en liknande semester?

Alltså en vecka per år. En av dina helger per år.

Resten av helgerna du inte kan spendera med ditt barn kan du inte lägga pappan till last för - där är det ditt arbete som sabbar kontinuiteten. Inte pappan. Men då är det ok?

Håller med brumma här... Det är EN helg på ett år.. Att du jobbar var femte helg är inte pappans fel... Har du försökt byta jobbhelg.... Jobbar ni var femte helg borde det inte vara helt omöjligt att prata med arbetsgivaren om. Det går att lösa så att du jobbar antingen udda eller jämn helg .... Eller jobbar du bara med folk som också är ensamstående och därför inte kan ställa upp och byta helger... Eller är det så att det är enklare att bli irriterad på pappan än att försöka ändra själv? Du låter nämligen lite bitter när du säger att han flyttade till kärleken istället för att stanna kvar

Låt barnet åka med honom på semester, utan tjafs. Han får mer tid med sitt barn, vilket gynnar deras relation, plus att han kanske blir mer vänligt sinnad gentemot dig. Det skulle aldrig falla mig in att hindra mitt barn åka på en resa med hennes far, en resa som kan ge fina minnen. Likaväl som han aldrig skulle hindra mig, även om resan delvis skulle infalla på hans tid med henne. Missunnsamt värre tycker jag. Att dra upp hur du hade det som barn har egentligen inget med saken att göra. Bara för att din mamma inte stog på sig behöver du inte göra motsatsen för att visa att du är en bättre mamma. Tänk på barnet. Och pappan har idag barnet två dagar av fjorton, att han flyttade från er och därför ska stå sitt kast är bara bittert. Var mer storsint och unna dom resan tillsammans.

Jag tror också det är viktigt att stå upp för sig själv. men att hitta någon slags balans.

Fundera på förslagen, kanske kan det vara ngt att titta närmare på :)

Och - ha ngn att bolla med o "spy galla med". Jag har några nära vänner som jag utan att "försköna" mina känslor kan prata med/skriva till när det blir ngt med bonusens mamma eller andra saker. För det ÄR jobbigt att behöva stå på sig hela tiden och möta att man inte är värd något. MEN - dessa personer lyssnar. och sedan berättar de för mig att mina känslor måste jag få ha, men att jag måste se det ur barnperspektivet och att jag kanske kanske ibland går igång mest för att det helt enkelt byggs upp inom mig.

Så att jag ibland "sätter ner foten" av bara farten, och inte där det varken gynnar mig eller min familj (där min bonus har en självklar plats). De hjälper mig att se på det utanför mina känslor. Bena ut vad som är "viktigt" och för vem.

Jag tror det är oerhört viktigt att hitta sådana människor att bolla sånt här med. Dels för att det är skönt att ha ngn att prata med men även för att det ibland är oerhört svårt att låta bli att fastna i sina egna känslor.

Att omge sig med människor som inte dömen men som inte heller håller med för att man är vänner. Som kan säga till när man tappar greppet lite liksom :D

Lycka till :)

Helt ärligt tycker jag det beror lite på .

Just kräksjuka är lite speciellt och jag anser inte att man flyttar på ett barn med kräksjuka (eller annan sjukdom där barnet faktiskt inte mår bra av att flyttas). Är jag sjuk i kraftig influensa, kräks eller har hög feber vill jag inte ut o åka liksom... Jag vill ligga nedbäddad i sängen/soffan där jag blev sjuk ända tills jag blir frisk.

Så ja, om barnet blir kräksjuka eller liknande medans barnet fortfarande är hos dig anser jag att barnet stannar hos dig och du vabbar. INTE pga att du är mamman och att pappan slipper ansvar utan pga det enkla faktum att det inte ligger i barnets bästa att flyttas under sjukdomen. Självklart gäller samma sak omvänt om barnet insjuknar hos pappan. Men då du har boendet är chansen högre att barnet blir sjukt under tiden hos dig.

Att ni avbokar fritids påverkas ju inte om barnet är sjukt, oavsett om barnet åker på semester som planerat eller är hemma sjukt kommer fritids inte att nyttjas.

Dock- hur stor är chansen/risken att barnet blir sjukt just när resan ska vara? Du funderar väl knappast (hoppas jag) på att säga nej till resan för att MÖJLIGHETEN finns att barnet KANSKE blir sjukt och att pappan EVENTUELLT då inte kommer vabba?

Du skrev här att modern borde förstå och rätta sig efter att barnet har behov av att föräldrarna har en bra relation. Med tanke på att pappan upprepade gånger kör över mamman, skiter i planering och överenskommelse och vägrar diskutera ansvar så är det ENBART mamman som arbetar för den goda relationen. Då undrar jag om det ENBART är mamman som skall arbeta för rekationen eftersom du skriver att hom ska flrstå och rötta sig.

Vidare skriver du att du är trött på tanter som gnäller på de män de skaffat barn med och att DE ska ta ansvar för att de valt den mannen att skaffa barn med . Då undrar jag vem som har ansvar för att pappan beter sig illa. Pappan eller TS? Och undrade om du på allvar tror att man alltid vet hur folk kommer förändras i framtiden.

Om du inte uttalade dig så, hur menar du i inlägget ovan?

Att det INTE är så att TS skall lägga sig platt och själv ta ansvar för relationen? Att det ÄR pappans eget ansvar? Att TS omöjligt kunde veta hur pappan skulle agera efter skilsmässan? Eller?

Varför är barnet inte hos pappan de helger du jobbar?

Men vad tycker han om sitt föräldraansvar? Och faktum att ert barn vistas hos främlingar fast han själv är tillgänglig?

Tycker ni borde ha ett umgängesavtal som tar hänsyn till ditt arbetsschema. Barnet borde vara hos pappan två helger i rad när du jobbar. Och sedan kör ni varannan helg efter det igen. Då skulle ni skifta helg då och då (från jämn till ojämn). Det skulle vara bra om pappan reser samma vecka varje år. Vissa år skulle ju hans resevecka sammanfalla med hans helg och det bli mindre konflikt mellan er. Och barnet skulle få mer umgänge med sin pappa. Det känns ju mer naturligt också att barnet är hos sin lediga pappa istället för barnvakt när du jobbar.

Men vem har bestämt att det ska vara din tid? Ni kan ju ombestämma det precis när ni vill och istället göra det till hans tid om ni vill.

Finns det någon särskild anledning att det bara passar honom exakt varannan helg?