BF Juli 2017 ny

Efter att ha läst allt som finns att läsa om igångsättning på internet så har jag bestämt mig för att ställa in min tid på onsdag. Mitt tillstånd är inte allvarligt (sjukdom osv) utan jag blir beviljad igångsättning pga foglossning/ischias och denna smärta kan jag lida med en vecka extra om det behövs.

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag gjorde denna igångsättning och den slutar i katastrof. Skulle beskylla mig själv isånt fall.

Så nu är det bara att vänta på att bebis vill ut.. bf 30/7 så jag antar att jag blir den sista i denna tråd som kommer föda.. den som väntar på något gott..väntar..

Stort grattis!! Samma bf som mig hade du :) jag längtar som en tok!! Läskig upplevelse med yttre press men skönt att han kom ut och återhämta sig snabbt. Förstår känslan och smärtan med denna skit foglossning. (Har samma) kämpa på.. snart är smärtan borta.. läkaren sa till mig att den brukar försvinna inom nån/några månader. Upplevde du att förlossningen vart jobbigare/ svårare tt röra sig pga foglossningen? Njut av BB bubblan nu :)

Japp här ligger jag med ballong införd! De va minsann inte så angenämt att sätta den. Lilleman verkar dock inte bry sig nämnvärt om intrånget. Mekanisk start pga tidigare snitt, så får vi se hur lång tid detta tar. Läkaren sa det enbart berodde på ärrvävnaden jag inte redan va igång, och den drog han till ordentligt nu så nu börjar det :) maken tycker ert e skitjobbigt när jag har ont, samma som vid äggplocket och ivf:en klart det gör ont men han mår fysiskt illa när jag lider stackaren. Kommer ju bli ett kul dygn för honom ;)

Sen klockan 9 har jag haft regelbundna värkar. 6-7 min imellan. Nu är det på riktigt!!!!! Gör så helvetes ont!! Snart åker vi in till förlossningen

Lycka till nu bimbim !!! Bebis idag :)

18:05 föddes världens finaste pojke. Gick otroligt snabbt i slutet.. skönt att det är över nu.

Lycka till bimbim

Dexter föddes med akut snitt inatt, 54 cm och 3550 gram. Moderkakan lossnade helt. Vet inte allt, ska läsa journalen imorgon! Men vi båda mår bra, behöver vila efter chocken och återhämta lite krafter!

Igår 4/8 kom äntligen vår tös till världen. 12 dagar över tiden. Allt drog igång vid 01 på natten, med värkar som började fresta i ordentligt. Vid 02-snåret kom de var 5-7 minut. 06.27 kom vi in till förlossningen. Då ökade värkarna ordentligt i styrka och frekvens ca 3 var 10:e minut. Var öppen 4 cm vid första undersökningen. La mig i badet en stund men kände efter en stund att det blev outhärdligt och ville ha epidural. När jag kom upp ur badet fick jag några riktigt kraftiga värkar med ordentligt tryck neråt. Bm kollade och jag var öppen 7 cm, nästa värk gick vattnet och efter det tog det 18 minuter varav 8 min krystvärkar sen var hon ute Kl 08.58. Det gick alltså galet fort på slutet. Kändes jobbigt att inte ha någon kontroll men samtidigt skönt att det gick fort. Med sonen gick jag 48 timmar med regelbundna värkar och 45 min krystvärk innan han var ute så det var en väldigt stor skillnad i tid denna gång.

En annan helt galen sak är ju att hon på TUL i måndags beräknades väga ca 2900 gram. När hon kom ut igår (4 dagar senare) vägde hon 4165 gram och var 51 cm lång. Åh vi som har varit så oroliga att något skulle vara fel.. Måste ju blivit en rejäl felberäkning helt enkelt... Eller så gjorde kebabtallriken jag åt i onsdags susen, hahaha :D

Äntligen kom Mattis till världen efter en lååång och hemsk igångsättning som tyvärr slutade i snitt då han fixerade sig fel med huvudet. Mår helt okej men är trött! Han vägde 4864 g och var 55 cm lång hehe. Han äter på som en häst och håller ett bra sockervärde. Jag har fått nån infektion så har tagits massor av prover. Så skönt att det äntligen är över!

Försöker knåpa ihop en födelseberättelse jag också, .

Vår dotter föddes planerat hemma.

Efter en vecka med lossnande slempropp, förvärkar som kom och gick och om kändes som ett ganska bestämt tryck nedåt, vaknade jag runt 07.00 av att sammandragningarna hade ändrat karaktär. Vet att jag tänkte " det här känns annorlunda" och att jag försökte somna om men det gick inte. Mannen hade åkt till jobbet för 1,5 h sen så jag gick upp vid 07.30 och konstaterade att jag hade blodblandade flytningar och hyfsat regelbundna värkar med ungefär 5 min mellanrum. Funderade på att ringa hem min man ( 45 min körväg hem från jobbet ) men just då glesnade värkarna ut något så jag gick och drack en smoothie istället och försökte läsa en bok. Värkarna kom och gick lite men jag brydde mig inte så mycket, tänkte att det kommer väl ta tid. Vid 09.45 kom däremot en väldigt kraftig värk så jag tänkte att nu är det på riktigt, så jag ringde min man och sa att det var dags att komma hem. Sen drog det igång ordentligt, det var inte längre tal om värkar i plural, utan bara en enda lång vågornas värkförnimmelse dom sjönk och steg i intensitet utan att försvinna helt emellan. Jag bäddade iordning en madrass i vardagsrummet med handdukar där jag tänkte att jag skulle föda och gick sedan och hängde i vårt trappräcke och gjorde någon slags födelsedans med höfterna och tänkte att jag kunde ha kvalat in som magdansös var som helst. Vid 10.30 kom min man hem och då kände jag hur jag äntligen kunde slappna av. Jag klädde av mig och satt på alla fyra på madrassen medan min man fick trycka hårt i ryggslutet ut mot höfterna när det kändes som intensivast. Kände ganska direkt ett väldigt tryck nedåt och tänkte att jag skulle hinna till toaletten en sista gång, men väl där insåg jag att huvudet var så långt ner att jag kunde känna det, så det blev att skynda tillbaka till madrassen. Väl där stod jag på knä och födde fram huvudet på första krystvärken. Jag tog hennes huvud i min hand och smekte henne över håret medan jag väntade på nästa krystvärk och kände hur hon rörde sig i mig och fullbordade den sista rotationen innan hon kom ut vid nästa krystvärk ner på mage på madrassen med navelsträngen lite snyggt draperad över ena axeln. Hon skrek direkt, jag tog henne i famnen och satte mig ner med henne i mina armar medan jag och min man beundrade detta nya lilla liv som vi väntat så länge på. Vi svepte in henne i handdukar och hon började amma efter 10 minuter medan vi väntade på att navelsträngen skulle sluta pulsera och moderkakan skulle lossna. Sen band vi navelsträngen med bomullsband och klippte den och moderkakan kom när jag ställde mig upp på knä, hel och fin. ( Den grävde vi sedan ner vid vårt nyplanterade äppelträd ). Efter ganska mycket ammande och gosande gick vi och åt en fantastisk och efterlängtad frukost.

Idun, som hon heter, föddes 31/7 kl. 11.05 och vägde 3800 g och var 52 cm lång.

Nu är vår prins här! Född kl 22.43, 3900 g och 52 cm lång. Utpumpade och trötta efter att både dygnat och gått genom förlossning. Men allt har gått bra, han är så fin så! Det blev lustgas, lite akupunktur och i slutänden även bäckenbottenbedövning. Så häftigt att få ha gått igenom detta, trots att det gjorde fruktansvärt ont stundtals, speciellt i krystningsfasen då värkarna var glesa men väldigt långa. Nu snosar vi bebis för fullt!