BF Juli 2017 ny
Här samlas vi som har bf juli 2017!
Varmt välkommen
Här samlas vi som har bf juli 2017!
Varmt välkommen
Jag är nog för tjock för att känna ;). Har en del bukfett så det kanske är därför jag inte känner nåt. Ser inte att det vuxit där nere heller men övriga magen är svullen som en fotboll Hahah.
Otålig på att få riktig mage nu!
Tack! Ja det känns underbart! Kommer nog ha oron kvar men så länge jag mår som jag gör så lindrar det oron...inget ont som inte har något gott med sig!
Hur går det för dig?
12+0 har jag alltid hört .. Men vill berätta på nyår så gör det ???? någon dag hit och dit , vad är det ? Du kan ju till och med vara några dagar längre , det får man ju reda på först vill rul
Det går helt oki trots omständigheterna. Vi var ju på vul natten efter juldagen för att det forsade blod efter lite mys. Vi trodde att det var över. Men det hade brustit insides och bebis mådde dock bra. Läskigaste jag vart med om. Dessutomvar vi inte ens på hemmaplan. Men jag mår bra nu och kämpar mot värken och blod som ska läka ut :)
Alltså vilken skräck att vakna med så mycket blod och dessutom ej vara hemma:( hoppas värken och blodet försvinner fort nu.
Ja jag känner mig tryggare med graviditeten men nästan rädd för min gubbe... när man ska mysa :) han får vänta eller så hittar man på annat. :)
Om man är helt frisk, första graviditeten (inga missfall heller), 24 år, är i vecka 11 och såg hjärtat slå på VUL i vecka 10 (fostret rörde på sig mycket och allt såg jättebra ut) kan man vara relativt lugn då allt det resulterar i ett barn i slutändan och inte ett missfall?
Jag känner på mig i hela kroppen att det är en frisk graviditet och att allt kommer gå bra. Men det skrämmer mig lite för om något nu skulle hända så skulle det vara totalt oväntat och katastrofalt. Hur ska man tänka? Hur gör ni?
Hej på er!
Joinar gärna den här tråden. Jag har bf 29 Juli och bor i Stockholm.
Kanske är lite äldre än de flesta andra här, 38 år och första barnet!
Har två missfall bakom mig det här året så hoppas på tredje gången gillt nu...
Om man är helt frisk, första graviditeten (inga missfall heller), 24 år, är i vecka 11 och såg hjärtat slå på VUL i vecka 10 (fostret rörde på sig mycket och allt såg jättebra ut) kan man vara relativt lugn då allt det resulterar i ett barn i slutändan och inte ett missfall?
Jag känner på mig i hela kroppen att det är en frisk graviditet och att allt kommer gå bra. Men det skrämmer mig lite för om något nu skulle hända så skulle det vara totalt oväntat och katastrofalt. Hur ska man tänka? Hur gör ni?
Hej på er!
Joinar gärna den här tråden. Jag har bf 29 Juli och bor i Stockholm.
Kanske är lite äldre än de flesta andra här, 38 år och första barnet!
Har två missfall bakom mig det här året så hoppas på tredje gången gillt nu...