Ni som är runt vecka 37 och uppåt, kan ni känna er livmodertapp? Jag har inte känt på den alls under graviditeten men nu när jag stod i duschen blev jag så nyfiken och skulle prova men kände den inte alls! Hur mycket jag än grävde runt haha. Känner ni eran??
Tack v38+4.
Apropå livmodertapp, jag tvingade min sambo att känna och han hittade den inte, men på förlossningen så var den där iaf och typ 2-3 cm lång haha så vet inte hur man ska känna eller så för att hitta den
Förvärkarna har inte avtagit under natten, utan sakta blivit något starkare, så jag ringde in till förlossningen för att stämma av. De säger att "det kan vara något på gång" så jag får helt enkelt vänta och se. Hade kännt på mig att jag skulle gå över tiden men det gör inget om bebisen kommer nu. Bara jobbigt om det ska vara falskalarm i upp till tre veckor till.
Efter allt snack om livmodertappar va jag tvungen att kolla min, lättpåverkad som man är :) den är inte riktad bakåt, mjuk, och hade nog kunnat föra in ett finger? Innebär detta att det är på g? Känns som ca 1,5 cm tapp kvar.
Vår lilla tjej ankom för några timmar sen :) vi myser tillsammans i sjukhussängen. Ska berätta lite mer när vi är hemma, men allt har gått bra.
Jag fattar inte heller varför min tapp är så långt upp å typ kort för det har den vart sen v 20 typ så har det inte vart med dom andra 3. Ålder ? Kan ju vara för att jag är 32.
Läst om er som känner er trötta och fått tillbaka "första-trimester-symptomen". Tycker synd om er! Hoppas det är tecken på att det snart är dags för er del:)
Själv har jag 7 dagar kvar till bf och känner INGENTING. Jag mår så himla bra så en förlossning känns så himla långt borta nu...:( blir så ledsen. Vill verkligen känna att det gör lite ont nånstans eller nåt men känner ingenting.
Det enda som har känts optimistiskt är att jag blivit dålig i magen och måste göra nummer två ca 2-5 gånger per dag men det har liksom hållt i sig mer än en vecka nu. Sen i förrgår lossnade en liten del av slemmisen men har sen dess inte märkt av att det lossnat mer (om det inte lossnat innan som jag inte märkt) och yttttttterst lite molvärk. Allt känns så hopplöst....
Tack för alla gratulationer! Nu är vi på BB och jag försöker hålla mig vaken eftersom jag har en bebis som snuttar på bröstet.
Förvärkarna startade som alltså på söndag eftermiddag. De var dock så pass milda att jag ändå kunde sova ok. Tajmade och väntade på att de skulle bli korta och regelbundna, men vid 21 varierade det fortfarande en del i intervall. Men då gjorde det så pass ont att bad om att komma in, och det fick jag. Tur det, för det visade sig att jag redan var 8cm öppen. Sen tog det ett tag innan hinnsäcken sprack och värkarna var fortfarande för glesa, så värkstimulerande sattes in mot slutet. Eftersom jag kom in så öppnad så blev det bara lustgas, men smärtan kändes hanterbar fast jobbig så klart. Efter 4,5 timme var det klart. Ett stygn på varje blygdläpp, annars inga bristningar eller så. Känner mig väldigt nöjd med förlossningen i helhet. Hade velat gå hem direkt eftersom jag och bebisen mår så bra, men rutinerna här är att förstföderskor stannar natten för att kontrollera att amningen kommer igång.
Så det var vår story. :) ska bli spännande att följa er andra i tråden nu.
Det va som jag sa till min bm härom dagen, att jag mår för bra! Känne precis som du att jag vill känna mer i kroppen, vill att de ska komma igång nu :)
Jag kände inget symptom på att något var på g med min första 7 dagar innan, mådde fantastiskt. Sen lossnade slemproppen med blodstrimmor i och tre dagar senare hade jag en bebis . Sonen kom på BF -1.
Det är som den där trissreklamen, plötsligt händer det.