Mammor från Tempar/Fertility Friend

Haha. Just den jag gick in och beställde. Hittade inte så många andra så chansade på den. :) Fanns för 1000kr på en sida just nu med rabattkod och hoppas på att använda den till fler barn så körde på en helt ny. :) Men då kan du intyga att den är bra? ;D

Värkarna kom regelbundet från 18 igår, vid 1 åkte vi in till förlossningen, och så föddes han 07.47. Ska knåpa ihop en mer detaljerad förlossningsberättelse senare när vi har landat lite :). En liten grabb på 48 cm och 3150 gram (liten som i mindre än storasyster i alla fall), och tur att han inte var större än så för jag lyckades aldrig öppna mig helt så tryckte till slut ut han för kung och fosterland när jag var 8 cm öppen.

Den här förlossingen var så mycket jobbigare än första, och jag är glad att vi bestämt oss för bara två barn. Efter första barnet längtade jag efter att föda igen för det var så häftigt, men efter det här vill jag aldrig mer göra om det!

Oj låter tufft! Trodde inte de lät en krysta när man inte var fullt öppen. Var bm med på det? Var det du ellee dem som föreslog det? Ser fram emot att höra mer när ni landat. Hoppas verkligen du mår bra och ta hand om dig <3

Jag fastnade extremt länge på 8 cm med en tjock kant i vägen som hon inte fick undan då den bara blev mer och mer svullen när bebis tryckte på, och jag hade (står till och med i journalen) panikont.. minns knappt något från den här perioden, det är bara en dimma av smärta när jag stod och skrek så högt jag kunde. Så barnmorskan bestämde för att sätta in epidural för nånting behövde göras (med mitt godkännande såklart), dom berättade efteråt att dom borde ha initierat starkare smärtlindring tidigare men trodde att det skulle gå fortare än det gjorde. Dessvärre var narkosläkaren upptagen och det tog lite tid och med tanke på den paniken jag hade så ville dom göra ett försök med att få ut honom ändå och det gick tack och lov! Tur som sagt att han inte var större annars hade jag nog kunnat få en förlossning som varade många timmar till...

Jag fastnade extremt länge på 8 cm med en tjock kant i vägen som hon inte fick undan då den bara blev mer och mer svullen när bebis tryckte på, och jag hade (står till och med i journalen) panikont.. minns knappt något från den här perioden, det är bara en dimma av smärta när jag stod och skrek så högt jag kunde. Så barnmorskan bestämde för att sätta in epidural för nånting behövde göras (med mitt godkännande såklart), dom berättade efteråt att dom borde ha initierat starkare smärtlindring tidigare men trodde att det skulle gå fortare än det gjorde. Dessvärre var narkosläkaren upptagen och det tog lite tid och med tanke på den paniken jag hade så ville dom göra ett försök med att få ut honom ändå och det gick tack och lov! Tur som sagt att han inte var större annars hade jag nog kunnat få en förlossning som varade många timmar till...

Åh herregud. Stackars dig. Hur mår du nu?

Jag mår jättebra och har absolut inga jobbiga men efter det, och det låter kanske värre än vad det egentligen var eftersom det kändes som hur många timmar som helst för mig under den jobbiga perioden (när han var född frågade jag vad klockan var, trodde den var kanske halv 10-10 på morgonen, men han föddes 7.47, så hade ju lite skev tidsuppfattning). Men har helt ändrat uppfattning om att föda barn. Efter första barnet var det så häftigt och jag längtade efter att få göra om det, och efter det här vill jag definitivt aldrig mer göra det igen (tur vi inte ska ha fler barn!).

Och trots att det var tight väg ut, och jag bara fick krysta när barnmorskan sa år mig att krysta och låta bli annars och bara andas igenom värkarna istället, så att det inte skulle gå för fort nu när kanten dessutom satt där i vägen, så krystade jag på ändå för det gjorde så förbannat ont så jag ville bara få ut honom så fort jag kunde, så slapp jag faktiskt sy något sen här gången också. Cred till mitt underliv alltså!