Vi lever idag i ett samhälle där homosexualitet ska betraktas som så fruktansvärt naturligt. Det får inte ens diskuteras, då är man homofob.
Men tacka sjutton för att pappan, TS och hennes syster mår dåligt. Egentligen inte pga skilsmässan eller att mamman är lesbisk. Utan helt plötsligt ställs allting på sin spets. "VEM ÄR MAMMA EGENTLIGEN?"
Frågorna hopar sig. "Har allting hon sagt varit en lögn", "Har hon aldrig älskat pappa", "Har hon älskat oss barn", "Hur tänker hon", "Vem bryr hon sig om" etc etc.
Det måste ju kännas som att mammas kärlek till pappa var en lögn. "Hon gillar ju inte ens män. Gillar hon då verkligen oss barn överhuvudtaget?"
Jag tror inte på något sätt att TS mammas kärlek till pappan var lögn. Man kan förändras som människa. Kärleken till barnen var absolut ingen lögn, och det visar hon ju också nu.
Men jag vill ge all förståelse till TS och hennes familj. Det är en fruktansvärt svårt omställning. Samt att det är mycket som blir svårt att förstå.
Sen får det vara hur naturligt som helst med homosexualitet. Problemet hade säkert varit lika svårt om mamman först varit lesbisk, och nu plötsligt träffat en man.