Mina föräldrars syn på att vara sjuk

Vilken tur att det är jag och inte du som tar beslut om mitt liv!

Och för att återgå till TS: Jag tycker att Ts borde tagit en ipren och givit det hela ett försök. Känner mig inte särskilt säker på att TS föräldrar skulle beskriva situationen och sitt eget beteende på samma sätt som TS gör. Har själv just nu två tonåringar och de är inte alltid särskilt nyanserade i sina beskrivningar av vuxna (exv oss föräldrar). Det var inte jag heller när jag var tonåring...

Hej


En kille på 15 år här som nu börjat sin prao. Men imorse när jag vaknade så mådda jag inte så bra, halsont (så mycket så jag knappt kunde svälja mitt egna saliv), min handled gjorde skit ont (då jag veckan innan ramlat och slagit i den rejält.)
Och min rygg då jag dagen innan när jag var på min prao (Macdonalds) lyft en hel den varor och sutit ner i sammanlagt 30 min på 6 timmars arbete. Men nej nej mina föräldrar tycker att jag skolkar o skit och säger till mig att stanna hemma, då enligt dom så ska man bara vara hemma om man spyr eller har mer än 39 graders feber, Men jag valde att stanna hemma eftersom jag verkligen inte mådde bra. Min pappa smsar mig och gör lite små hot och säger att jag kommer att ha problem med honom, att han ska komma hem och läxa upp mig om konsekvenserna av att "skolka" som jag visste gjorde. Jag skrev till honom att jag på riktigt inte mådde bra och stannade hemma. Jag spenderade dagen hemma i sängen och sov mestadels av tiden. Min mamma har nu kommit hem och kom in i dörren skrikandes på mig och skrek att praon är en av dom viktigaste sakerna i skolan, om man missar en dag av praon att man då måste göra om hela, att jag är en lat liten jävel som bara spelar datorn hela dagarna och inte har några vänner. Även om jag inte spenderade en sekund framför datorn idag så tror hon att jag spelat hela dagen. När jag då försöker säga emot så säger hon att jag inte alls är sjuk eftersom att jag nu står här och pratar med henne. Min pappa kommer snart hem och då kommer jag nog inte vakna upp imorgon. 

Det jag undrar är om jag är den ända som har sådana föräldrar som hela tiden bara "Vi vill lita på dig" Men dom gör aldrig det eftersom att dom tror att jag ljuger hela tiden. Iaf, kan någon bara förklara för mig varför dom är såhär mot mig och om jag är ensam om det eller inte.... Tack i förhand

Så är tonåringar även de olika. Hade det varit min son, så vet jag att han verkligen varit sjuk. Han blev tom lättad när han var sjuk under loven, för då missade han inte skolan. Så nej, alla tonåringar känner inte efter för att de vill vara hemma. Mig fick de nästan hålla kvar med våld för att jag inte skulle till skolan när jag var i tonåren, eftersom jag inte ville missa något

Som arbetsgivare anser jag att en del människor sjukskriver sig allt för lätt och att det dels handlar om en personlighetsfråga men också om en generationsfråga. 50-,60- & 70-talister sjukskriver sig mindre ofta än personer födda på 80- och 90-tal. Där är det betydligt mer fokus på "men jag då, är det inte viktigast att jag mår bra" och betydligt mindre av kollektivt ansvarstagande. Beklagligt att man inte tycker att det är värt att ge det där lilla extra för att inte sätta sina kollegor och verksamheten i skiten!

Och för att ingen ska skrika högt så...

Nej, jag vet att det finns undantag. Det finns det alltid.
Ja, det finns sjukdomar man ska vara hemma för. Magsjuka och hög feber exv.

Som människa (och arbetstagare) så är min erfarenhet att de allra flesta fall av halsont är inte halsfluss. Bara man kommer igång så brukar man må bättre efter en stund. Dessutom är det inte fel att ta sig en Ipren eller liknande och göra ett försök att arbeta. Så länge man är noggrann med handhygien och inte hostar eller nyser sina kollegor rakt i ansiktet så är risken för smitta inte större än inne på ICA eller på bussen.

Om man bortser från din högst personliga erfarenhet att folk sjukskriver sig för lätt så är det inte alls så att alla mår bättre efter att ha kommit igång. Jag är systemutvecklare och har jag en "färsk" förkylning är det meningslöst för mig att försöka jobba för det funkar helt enkelt inte (jag mår sämre och får inget gjort). Min chef är inte heller pigg på att bli sjuk (vi är fem pers i ett ganska litet kontor och tre av oss har småbarn) så han uppmuntrar folk (klokt nog) att stanna hemma vid sjukdom. Hälsan ska gå före arbetsplatsens behov.

Min chef är inte heller pigg på att bli sjuk (vi är fem pers i ett ganska litet kontor och tre av oss har småbarn) så han uppmuntrar folk (klokt nog) att stanna hemma vid sjukdom. Hälsan ska gå före arbetsplatsens behov.

Hej


En kille på 15 år här som nu börjat sin prao. Men imorse när jag vaknade så mådda jag inte så bra, halsont (så mycket så jag knappt kunde svälja mitt egna saliv), min handled gjorde skit ont (då jag veckan innan ramlat och slagit i den rejält.)
Och min rygg då jag dagen innan när jag var på min prao (Macdonalds) lyft en hel den varor och sutit ner i sammanlagt 30 min på 6 timmars arbete. Men nej nej mina föräldrar tycker att jag skolkar o skit och säger till mig att stanna hemma, då enligt dom så ska man bara vara hemma om man spyr eller har mer än 39 graders feber, Men jag valde att stanna hemma eftersom jag verkligen inte mådde bra. Min pappa smsar mig och gör lite små hot och säger att jag kommer att ha problem med honom, att han ska komma hem och läxa upp mig om konsekvenserna av att "skolka" som jag visste gjorde. Jag skrev till honom att jag på riktigt inte mådde bra och stannade hemma. Jag spenderade dagen hemma i sängen och sov mestadels av tiden. Min mamma har nu kommit hem och kom in i dörren skrikandes på mig och skrek att praon är en av dom viktigaste sakerna i skolan, om man missar en dag av praon att man då måste göra om hela, att jag är en lat liten jävel som bara spelar datorn hela dagarna och inte har några vänner. Även om jag inte spenderade en sekund framför datorn idag så tror hon att jag spelat hela dagen. När jag då försöker säga emot så säger hon att jag inte alls är sjuk eftersom att jag nu står här och pratar med henne. Min pappa kommer snart hem och då kommer jag nog inte vakna upp imorgon. 

Det jag undrar är om jag är den ända som har sådana föräldrar som hela tiden bara "Vi vill lita på dig" Men dom gör aldrig det eftersom att dom tror att jag ljuger hela tiden. Iaf, kan någon bara förklara för mig varför dom är såhär mot mig och om jag är ensam om det eller inte.... Tack i förhand

Jag skrev ju att det var jättebra att dom som har möjlighet att stanna hemma om dom har ont i halsen kan vara det. Jag har inte den möjligheten. Jag har inte hoppat på någon och jag har inte kallar mej själv för hjälte. Du däremot hoppar på mej, sluta med det är du snäll. Precis som du sa, det är mitt val så det finns ingen anledning för dej att lägga dej i. Jag behöver inte och vill inte ha dina råd. Jag är vuxen och klarar mej själv. Ge dina råd till TS som bett om råd istället, tack!