• hugotornquist

    Mina föräldrars syn på att vara sjuk

    Hej


    En kille på 15 år här som nu börjat sin prao. Men imorse när jag vaknade så mådda jag inte så bra, halsont (så mycket så jag knappt kunde svälja mitt egna saliv), min handled gjorde skit ont (då jag veckan innan ramlat och slagit i den rejält.)
    Och min rygg då jag dagen innan när jag var på min prao (Macdonalds) lyft en hel den varor och sutit ner i sammanlagt 30 min på 6 timmars arbete. Men nej nej mina föräldrar tycker att jag skolkar o skit och säger till mig att stanna hemma, då enligt dom så ska man bara vara hemma om man spyr eller har mer än 39 graders feber, Men jag valde att stanna hemma eftersom jag verkligen inte mådde bra. Min pappa smsar mig och gör lite små hot och säger att jag kommer att ha problem med honom, att han ska komma hem och läxa upp mig om konsekvenserna av att "skolka" som jag visste gjorde. Jag skrev till honom att jag på riktigt inte mådde bra och stannade hemma. Jag spenderade dagen hemma i sängen och sov mestadels av tiden. Min mamma har nu kommit hem och kom in i dörren skrikandes på mig och skrek att praon är en av dom viktigaste sakerna i skolan, om man missar en dag av praon att man då måste göra om hela, att jag är en lat liten jävel som bara spelar datorn hela dagarna och inte har några vänner. Även om jag inte spenderade en sekund framför datorn idag så tror hon att jag spelat hela dagen. När jag då försöker säga emot så säger hon att jag inte alls är sjuk eftersom att jag nu står här och pratar med henne. Min pappa kommer snart hem och då kommer jag nog inte vakna upp imorgon. 

    Det jag undrar är om jag är den ända som har sådana föräldrar som hela tiden bara "Vi vill lita på dig" Men dom gör aldrig det eftersom att dom tror att jag ljuger hela tiden. Iaf, kan någon bara förklara för mig varför dom är såhär mot mig och om jag är ensam om det eller inte.... Tack i förhand

  • Svar på tråden Mina föräldrars syn på att vara sjuk
  • Arbetsgivare och arbetstagare

    Som arbetsgivare anser jag att en del människor sjukskriver sig allt för lätt och att det dels handlar om en personlighetsfråga men också om en generationsfråga. 50-,60- & 70-talister sjukskriver sig mindre ofta än personer födda på 80- och 90-tal. Där är det betydligt mer fokus på "men jag då, är det inte viktigast att jag mår bra" och betydligt mindre av kollektivt ansvarstagande. Beklagligt att man inte tycker att det är värt att ge det där lilla extra för att inte sätta sina kollegor och verksamheten i skiten!

    Och för att ingen ska skrika högt så...


    Nej, jag vet att det finns undantag. Det finns det alltid.
    Ja, det finns sjukdomar man ska vara hemma för. Magsjuka och hög feber exv.

    Som människa (och arbetstagare) så är min erfarenhet att de allra flesta fall av halsont är inte halsfluss. Bara man kommer igång så brukar man må bättre efter en stund. Dessutom är det inte fel att ta sig en Ipren eller liknande och göra ett försök att arbeta. Så länge man är noggrann med handhygien och inte hostar eller nyser sina kollegor rakt i ansiktet så är risken för smitta inte större än inne på ICA eller på bussen.

  • Arbetsgivare och arbetstagare

    Vad gäller arbetsmiljön så finns det inte alltid en koppling mellan frånvaro och arbetsmiljö. Det är ett direkt felaktigt antagande som dessvärre späs på av dagens regler inom socialförsäkringssystemet.

    Dessutom har arbetsgivaren givetvis alltid det yttersta ansvaret för arbetsmiljön men som medarbetare och anställd så har man ett ansvar att dra sitt strå till stacken. T.ex. genom att vara på jobbet så långt det är möjligt, göra ett gott arbete och bidra till den gemensamma psykosociala arbetsmiljön på ett positivt sätt.

  • sextiotalist
    Arbetsgivare och arbetstagare skrev 2016-10-20 10:21:51 följande:

    Som arbetsgivare anser jag att en del människor sjukskriver sig allt för lätt och att det dels handlar om en personlighetsfråga men också om en generationsfråga. 50-,60- & 70-talister sjukskriver sig mindre ofta än personer födda på 80- och 90-tal. Där är det betydligt mer fokus på "men jag då, är det inte viktigast att jag mår bra" och betydligt mindre av kollektivt ansvarstagande. Beklagligt att man inte tycker att det är värt att ge det där lilla extra för att inte sätta sina kollegor och verksamheten i skiten!

    Och för att ingen ska skrika högt så...


    Nej, jag vet att det finns undantag. Det finns det alltid.
    Ja, det finns sjukdomar man ska vara hemma för. Magsjuka och hög feber exv.

    Som människa (och arbetstagare) så är min erfarenhet att de allra flesta fall av halsont är inte halsfluss. Bara man kommer igång så brukar man må bättre efter en stund. Dessutom är det inte fel att ta sig en Ipren eller liknande och göra ett försök att arbeta. Så länge man är noggrann med handhygien och inte hostar eller nyser sina kollegor rakt i ansiktet så är risken för smitta inte större än inne på ICA eller på bussen.


    Det beror även på vilken verksamhet man har. På vårt jobb så kan vi vara hemma en dag eller två utan att verksamheten eller kolleger hamnar i skiten, den enda som får ta smällen är den som är sjuk. Det blir mer att göra när man kommer tillbaka, eller så sitter man hemma och arbetar utan att smitta andra, det senare gillar inte min chef, han säger är man sjuk, så är man sjuk och då ska man inte arbeta.

    Men samtidigt så är jag rätt säker på att trivs man på sitt arbete, har bra kollegor, en bra arbetsgivare, så kämpar man på lite mer. Är det dålig stämning på arbetsplatsen så är det lättare att känna efter och stanna hemma.

    När det gäller de yngre så måste jag säga att min erfarenhet är annorlunda. Våra yngre är verkligen ambitiösa och är nog de som är hemma minst.
  • sextiotalist
    Arbetsgivare och arbetstagare skrev 2016-10-20 10:27:07 följande:

    Vad gäller arbetsmiljön så finns det inte alltid en koppling mellan frånvaro och arbetsmiljö. Det är ett direkt felaktigt antagande som dessvärre späs på av dagens regler inom socialförsäkringssystemet.

    Dessutom har arbetsgivaren givetvis alltid det yttersta ansvaret för arbetsmiljön men som medarbetare och anställd så har man ett ansvar att dra sitt strå till stacken. T.ex. genom att vara på jobbet så långt det är möjligt, göra ett gott arbete och bidra till den gemensamma psykosociala arbetsmiljön på ett positivt sätt.


    Men skulle du inte börja fundera på om dina medarbetare är hemma, för vad du ser, som det minsta lilla (förutom det att man som arbetsgivare har skyldighet att fånga upp många korttidssjukskrivningar).
    Och visst känns det i lönekuvertet om man har haft en sjukskrivning. Jag har haft några det här året (en operation och en olycka) och det syntes direkt i lönekuvertet (men projekten, dvs mitt arbete och mina kollegers insats) påverkades endast lite grann, men jag hade desto mer att göra när jag kom tillbaka
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-20 10:33:01 följande:

    Men skulle du inte börja fundera på om dina medarbetare är hemma, för vad du ser, som det minsta lilla (förutom det att man som arbetsgivare har skyldighet att fånga upp många korttidssjukskrivningar).

    Och visst känns det i lönekuvertet om man har haft en sjukskrivning. Jag har haft några det här året (en operation och en olycka) och det syntes direkt i lönekuvertet (men projekten, dvs mitt arbete och mina kollegers insats) påverkades endast lite grann, men jag hade desto mer att göra när jag kom tillbaka


    Det är nog mycket olika frånvaro beroende på atbetsplats. På din atbetsplats drabbas endast den som är sjukskriven, och får mer arbete, så en dag hemma är inte värd lika mycket då den skapar mer stress och ångest över vad man har att göra på jobbet. I restaurangbranchen så drabbas endast medarbetarna och arbetsgivaren bortsett från löneminskningen. För vissa är en "ledig dag" värd en dags inkomst, då blir andra dagen nästan obligatorisk för då får man en ledig dag och betalt.

    Det är helt olika situationer, och eftersom att arbetsgivaren inte drabbas (förutsatt att den anställde gör vad den skulle när den kommer tillbaka), utan faktiskt sparar pengar men ändå får lika mycket jobb gjort på din arbetsplats så blir det inget problem om någon är borta ett par dagar.

    På en annan arbetsplats måste arbetsgivaren ringa in annan personal, betala sjuklön och samtidigt betala full lön för den inringda. Det blir ett stort problem om detta görs ofta.

    Jag tror också att arbetarna på din arbetsplats är lojala, men också mycket för deras egen skull.

    Jag är för övrigt 80-talist (sent 80-tal), och kan relatera mycket till det arbetsgivare och arbetstagare skriver angående att synen på det kan vara en generationsfråga.
  • sextiotalist
    Mallemamma skrev 2016-10-20 10:49:25 följande:
    Det är nog mycket olika frånvaro beroende på atbetsplats. På din atbetsplats drabbas endast den som är sjukskriven, och får mer arbete, så en dag hemma är inte värd lika mycket då den skapar mer stress och ångest över vad man har att göra på jobbet. I restaurangbranchen så drabbas endast medarbetarna och arbetsgivaren bortsett från löneminskningen. För vissa är en "ledig dag" värd en dags inkomst, då blir andra dagen nästan obligatorisk för då får man en ledig dag och betalt.

    Det är helt olika situationer, och eftersom att arbetsgivaren inte drabbas (förutsatt att den anställde gör vad den skulle när den kommer tillbaka), utan faktiskt sparar pengar men ändå får lika mycket jobb gjort på din arbetsplats så blir det inget problem om någon är borta ett par dagar.

    På en annan arbetsplats måste arbetsgivaren ringa in annan personal, betala sjuklön och samtidigt betala full lön för den inringda. Det blir ett stort problem om detta görs ofta.

    Jag tror också att arbetarna på din arbetsplats är lojala, men också mycket för deras egen skull.

    Jag är för övrigt 80-talist (sent 80-tal), och kan relatera mycket till det arbetsgivare och arbetstagare skriver angående att synen på det kan vara en generationsfråga.
    Det är jag fullt medveten om, men jag tror ändå att trivs man på sitt arbete så stannar man inte hemma bara för att man känner för det.
    Att sedan folk blir sjuka, det är något som man måste som arbetsgivare räkna med. Man ska inte gå till arbetet med Alvedon för att det är jobbigt för arbetsgivaren att ringa in vikarier. Man ska vara hemma när man är sjuk. Att se till att det finns en bemanning på arbetsplatsen som klarar att folk är sjuka är ett arbetsgivaransvar.
    Mina kolleger kanske är lojala, men de är också lojala mot oss andra, de går inte till arbetet när de är sjuka, det är väldigt sällan man har snoranade eller hostande kolleger här på jobbet.
    Det är inget gnäll när folk tar VAB heller.
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-20 10:56:22 följande:

    Det är jag fullt medveten om, men jag tror ändå att trivs man på sitt arbete så stannar man inte hemma bara för att man känner för det.

    Att sedan folk blir sjuka, det är något som man måste som arbetsgivare räkna med. Man ska inte gå till arbetet med Alvedon för att det är jobbigt för arbetsgivaren att ringa in vikarier. Man ska vara hemma när man är sjuk. Att se till att det finns en bemanning på arbetsplatsen som klarar att folk är sjuka är ett arbetsgivaransvar.

    Mina kolleger kanske är lojala, men de är också lojala mot oss andra, de går inte till arbetet när de är sjuka, det är väldigt sällan man har snoranade eller hostande kolleger här på jobbet.

    Det är inget gnäll när folk tar VAB heller.


    Jag tycker inte heller man ska gå till jobbet när man är sjuk, men där kommer generationsfrågan in kanske.. Det finns de som anser att de är sjuka om de vaknar med huvudvärk. Kan man jobba obekymrat genom att ta en alvedon så tycker jag man ska det. Mina erfarenheter av folk från min generation är att vissa tar hellre en "sjukdag" efter en partykväll än att gå till jobbet med lite bakfylla - även om de gillar jobbet. Jag upplever mer nonchalans och har lättare till misstro.
  • sextiotalist
    Mallemamma skrev 2016-10-20 11:04:28 följande:
    Jag tycker inte heller man ska gå till jobbet när man är sjuk, men där kommer generationsfrågan in kanske.. Det finns de som anser att de är sjuka om de vaknar med huvudvärk. Kan man jobba obekymrat genom att ta en alvedon så tycker jag man ska det. Mina erfarenheter av folk från min generation är att vissa tar hellre en "sjukdag" efter en partykväll än att gå till jobbet med lite bakfylla - även om de gillar jobbet. Jag upplever mer nonchalans och har lättare till misstro.
    Jag kan nog säga direkt, att jag fixar inte att arbeta med huvudvärk (nu har jag huvudvärk så sällan, men har jag huvudvärk så finns det i 9 fall av 10 en bakomliggande orsak).

    När det gäller det andra, om det varit en event eller några har varit ut och festat, så är det ännu mer noggrannare att man är på jobbet dagen efter, speciellt bland de yngre, att banga från jobbet efter en sen kväll, det är både mesigt och väldigt pinsamt. Det är faktiskt något jag mött på alla mina jobb. Är det någon gång man inte är hemma efter jobbet, det är om man festat sent en kväll.
  • Arbetsgivare och arbetstagare

    Det jag menar är att frånvaron inte alltid har en koppling till arbetet. Men det tycks vara en väl utbredd sanning att man bara kan vara hemma "i onödan" pga arbetsmiljön. Själv tror jag att det lika ofta beror på hela livssituationen. Exv att alla ska arbeta heltid, ta hand om familj, vara en bra hustru/man/älskare/älskarinna, en god vän, träna och sköta om sin kropp, laga snygga måltider som man kan lägga ut på FB (och äta förvisso), ta hand om sin gamla mamma osv i all evinnerlighet.

    Jag fick själv diagnosen depression för tre år sedan och läkarens första påstående efter att hon skrivit ut läkemedel var "Jag tänker sjukskriva dig från arbetet i två veckor till att börja med". Hennes helt felaktiga antagande var att det var att det var det som skulle få mig att börja må bättre. Jag frågade om hon kunde sjukskriva mig från mitt övriga liv vilket hon inte kunde. Så jag fortsatte jobba och arbetade mig långsamt från den sortens liv jag levde och nu mår jag så mycket bättre. Och kvar på samma arbetsplats är jag ff.

    Det är alldeles för förenklat att säga att människor som är hemma lite för ofta och för lätt är det för att det är dåligt på jobbet.

  • sextiotalist
    Arbetsgivare och arbetstagare skrev 2016-10-20 11:24:21 följande:

    Det jag menar är att frånvaron inte alltid har en koppling till arbetet. Men det tycks vara en väl utbredd sanning att man bara kan vara hemma "i onödan" pga arbetsmiljön. Själv tror jag att det lika ofta beror på hela livssituationen. Exv att alla ska arbeta heltid, ta hand om familj, vara en bra hustru/man/älskare/älskarinna, en god vän, träna och sköta om sin kropp, laga snygga måltider som man kan lägga ut på FB (och äta förvisso), ta hand om sin gamla mamma osv i all evinnerlighet.

    Jag fick själv diagnosen depression för tre år sedan och läkarens första påstående efter att hon skrivit ut läkemedel var "Jag tänker sjukskriva dig från arbetet i två veckor till att börja med". Hennes helt felaktiga antagande var att det var att det var det som skulle få mig att börja må bättre. Jag frågade om hon kunde sjukskriva mig från mitt övriga liv vilket hon inte kunde. Så jag fortsatte jobba och arbetade mig långsamt från den sortens liv jag levde och nu mår jag så mycket bättre. Och kvar på samma arbetsplats är jag ff.

    Det är alldeles för förenklat att säga att människor som är hemma lite för ofta och för lätt är det för att det är dåligt på jobbet.


    Visst är det så också och det är inget som en arbetsgivare kan lösa. Det är en livssituation som påverkar arbetet lika mycket. För många i den situationen kan arbetet vara den platsen där man kan få arbetsro och släppa den andra stressen.

    Men ursprunget i denna tråd var ju ändå att en kille som hade så ont i halsen att han knappt kunde svälja sin egen saliv (och tillbringade dagen med att sova för han var sjuk) skulle ta en Alvedon och inte känna efter och flera ansåg att det var helt OK att traska iväg till arbetet iproppad med Alvedon eller ipren.

    För övrigt så tyckte jag att du skulle tagit hennes sjukskrivningsförslag på allvar, inte för att du skulle bli bättre, men om man börja äta SSRI så brukar man ha en period då man mår riktigt dåligt de första veckorna, innan det stabiliserat sig och därför kan det vara bra att inte ha kunna ta det lite lugnt just de veckorna.
Svar på tråden Mina föräldrars syn på att vara sjuk