38+ och försöker bli gravid.

Åh, grattis till plus!!! Jag håller alla tummar o tår att allt går bra för dig!! Själv är det fortfarande overkligt att jag om 16 dagar har min lille prins här...

Åh nej, hoppas det är en helt ofarlig blödning. Vilken vecka är du nu, tänkte om det kanske kan vara tidigt att se något på VUL?

:( nej fy vad jobbigt!! Hoppas den hänger kvar trots blödning!!

Oj, lycka till! Hoppas allt ser bra ut. Jag hade sjukt mycket blödningar med mitt första barn och det gick ju bra. Det kan bero på många olika saker. Jag håller tummarna!

Det var verkligen tråkigt att höra. Så ledsen för din skull. Kanske var det bra att du åtminstone var förberedd på grund av blödningarna och brist på symptom. Men klart att man vill tro på det bästa.

Jag hoppas att det tar sig snabbt igen för er!

Åh, jag beklagar. Vet precis hur det känns.

Absolut inte , Zora. Självklart får du fråga. Här inne är det många som har smärtsamma historier bakom sig, men ställer alltid upp på funderingar och frågor. 

Jag har haft 2 mf och 2 MA ganska nyligen.
Senaste upptäcktes precis innan kub. 

Jag har alltid fått medicin för att avsluta men då är det för att jag inte börjat blöda alls utan kroppen trodde fortf jag var "gravid".
Så då fick jag tabl som avstannade hcg och sedan cytotek för uppmjukning av livmodertapp och igångsättning. Också för att jag pga av åldern inte ville vänta på att kroppen skulle komma på det själv. Månaderna rinner liksom iväg:/ 
Iaf första gången med cytotek gick smidigt hemma. Typ väldigt ont när allt drog sig samman- Livmodern öppnar sig ju och jobbar så det känns, men det var hanterbart. Gynkoll veckan efter bara för att se att allt var ute och allt såg bra. 

Sedan behövde nog min kropp iaf 3 mens för att komma igång. För jag plussade exakt 4 månader efter. 

Sedan Ma igen och då när jag provade cytotek så fungerade det inte alls. Gjorde bara väldigt ont hemma ett dygn. Fick göra nytt vul och konstaterades att inget hänt. Sedan bokade vi skrapning direkt då jag verkligen bara ville avsluta det och gå vidare. Då fick jag ta cytotek tidig morgon innan op. Men det var det värsta jag upplevt. 

1 h innan operation fick jag värre smärtor än när jag födde sonen, blodet forsade så jag är säker på att allt kom ut. Låg och vred mig och skrek av smärta på britsen. Och så ville de inte ge nåt mer smärtstillande innan op. 
Men själva skarpning sedan gick fint. Sövdes, skrapades och på efterkontrollen veckan därpå så såg allting så fint. 

Och nu 4 månader efter så plussade jag igen, men det är väldigt olika. På gyn sa de att kroppen kan behöva 2 mensperioder innan du ska prova efter ett MA, men sean läser man om folk som blir gravida direkt.

Av min erfarenhet så kan det vara klokt att låta kropp och sinne läka någon mens iaf för det är smärtsamt och sorgligt och man kan behöva lite tid att bearbeta.

Lycka till !  

Beklagar verkligen...MA är riktigt tufft, man känner sig så lurad på sin egen kropp. Vi hade ju ett förra året, v 13 och fostret hade dött ca 4 dgr tiidigare, hade vi inte vart på ul vet jag inte hur länge kroppen hade lurat mig :(

Fick starta upp det på sjukhuset med Cytotec eftersom fostret var så stort...vattnet gick när jag kom, ca 2 timmar senare föddes fostret och nån kvart senare moderkakan.

Åkte hem på em och blödde mängder från och till...lugnade sig efter nån vecka och kom relativt lite. Två veckor efter var jag på jobbet och helt plötsligt forsade det blod, fick åka in akut och de såg rester, akut skrapning, hamnade på CIVA under natten pga svåra blödningar...

Utskriven på em dagen efter med blodbrist och väldigt tagen av allt, sjukskriven två veckor. När jag började jobba igen händer fan exakt samma sak en gång till, blod över hela golvet på min plats, in akut igen...återigen rester och nu bokas en hysteroskopi-operation in där man går in med kamera och ser exakt vad som sker...men får tid först tre veckor senare...blir sjukskriven fram till op pga psykisk stress över de akuta blödningarna som kommer då och då och inte går skydda sig från.

Efter den op får vi sexförbud 1 månad och jag får äta medicin för livmoderslemhinnan som måste läka...in på kontroll och HSS där man fyller livmodern och äggledare med vätska och gör ul (fy satan vad ont jag hade efter den).

Fick efter den undersökningen ok att köra en månad senare...så började försöka igen i november och blev gravida i slutet mot mars...

Tuff tid och mycket mörka tankar...men nu äntligen njuter jag av Grynet i magen. <3 Skulle kämpat ännu längre med...fanns inte att ge upp för mig.

Hoppas allt sköter sig utan mediciner och skrapning för dig, och att ni snart kan försöka igen. I denna tråd stöttar vi oavsett vart i sin resa man är eller vad man går igenom. Kramar