Konsekvenser till 3,5 åring

Tack för alla synpunkter hittills.

Konsekvensen av att inte gå ur bilen är att bli lyft ur bilen, tänker jag. Sedan verkar der vara ett rutinstyrt barn och då kan det vara bra att hålla på rutinerna vid t ex tandborstningen. ( Vatten först, tandkräm sen...) Om ni upplever att det alltid ska vara tvärtom mot vad ni gör så kan det vara en tydlig signal om att hon behöver lite mer att säga till om. Kan ni hitta fler områden där hon kan få ta ansvar, vid t ex dukning eller så? Då väljer hon ju också snygga glas åt alla;) Mitt tips är att lovebomba och göra roliga saker så ni skrattar mer än bråkar ihop! Lycka till! Det kan hjälpa bra att jämföra med hur en vuxen skulle uppleva det: Tog du det blåa porslinet? Jag tänkte att vi skulle dukat med mormors servis idag! Hur bemöter vi det ? Knappast med funderingar på konsekvenser!

Tack för alla synpunkter hittills.

Nej, att plocka upp pärlor som man har hällt ut, är inget straff. Hade jag sagt till mitt barn att det inte får titta på tv för att det häller ut pärlor på golvet, så är det indragna tevetittandet ett straff. En konsekvens ser oftast inte olika ut för ett barn och en vuxen, utan är många gånger samma. Om JAG häller ut pärlor på golvet, så får jag plocka upp dem. Man använder sig av konsekvenser för att lära sig rätt och fel. Hur menar du att man annars skulle ha gjort med pärlorna? Låtit dem ligga kvar? Visserligen, så kan man ju göra och då är konsekvensen att de dammsugas upp nästa gång man dammsuger, men jag vill helst undvika att köpa nya pärlor och jag vill undvika att mitt barn blir ledset för att pärlorna försvinner in i dammsugaren.

Går inte barnet ut ut bilen, så lyfter man ut barnet ur bilen. Svårare än så är det helt enkelt inte, men givetvis måste man ge barnet valmöjligheter först, så att de vet vad som är konsekvensen av ett handlande: Antingen kliver du ut ur bilen själv, eller så måste jag lyfta ut dig ur bilen.

Jag måste dock poängtera att eftersom ett barn kanske inte tänker på konsekvenser så måste man som vuxen vara tydlig med vad som är konsekvensen av ett handlande och alltid ligga steget före. Ibland kan man inte det, men eftersom en konsekvens inte är ett straff så behöver inte heller konsekvensen bli särskilt jobbig. Om min son spiller ut mjölk på bordet så torkar jag med en trasa och han torkar med en trasa. Det har han aldrig upplevt som jobbigt, men det är trots det en konsekvens. Spilld mjölk måste torkas upp, annars förblir det blött på bordet.

Vid avsaknad av konsekvenser skapar man curlade barn som inte kan ta egna initiativ till att lösa något. Då blir det som en del 5-åringar på mitt jobb som sitter och tittar på hur den spillda mjölken rinner längs bordet och ner i knät på dem, utan att de gör en ansats till att flytta på sig för att undvika att få mjölk på sina byxor, utan väntar på att en vuxen skall lösa situationen åt dem. Jag anar att de får det ganska jobbigt i skolan sedan.

Hej!

Vi har problem med vår dotter, hon har egentligen ända sedan hon var spädbarn haft en mycket stark vilja. Då handlade det om att bli buren och gungad hela tiden annars började hon skrika. Nu kan det handla om vilken färg glaset har, att mamma ska lyfta ur bilen, att inte gå på toa eller bada när vi vill etc. Allt är egentligen strider som man skulle kunna tänka sig försöka undvika och låta henne bestämma men livet skulle i så fall bli fruktansvärt ansträngande. Dessutom, varför ska en 3,5 åring få köra så med en hela tiden? Hon måste också lära sig att man ibland måste ge sig, vara flexibel och att ibland göra saker man inte vill.

Så innan någon skriver om att just välja sina strider så skulle jag i stället vilja fråga vilka konsekvenser ni anser man skall använda då barnet inte gör som man ber om?

Vi har skrivit ner några saker vi "jobbar" efter:

-Försöka förebygga problem genom att vara ett steg före (t.ex. mamma tar ur) eller att inte ta strider (vill hon ha en annan tröja så låt henne få det)

-Hålla oss lugna och använda en vänlig, "avväpnande" ton

-Bekräfta hennes känslor "jag förstår att du hade velat att mamma tog ut dig ur bilen, nu blev det ej som du tänkt och du blev ledsen för det, det är helt ok att känna så men..."

-Uppmuntra till åsikt: "det är bra att du säger vad du vill, ibland kan mamma och pappa ångra sig men nu bestämmer pappa/mamma att vi gör på detta sättet, nästa gång kanske vi gör på ditt sätt"

-Vädja: "du vet att mamma/pappa aldrig ändrar sig när vi bestämt oss, om du inte (kommer nu) kommer mamma/pappa bli arg och du bli ledsen, snälla gör inte så"

-Ge en sista chans: vägrar hon ändå, var tydlig och mycket kortfattad med att hon får max en chans till, annars händer något tråkigt (ibland kan man säga vad som kommer inträffa men vi vill undvika att hota).

-Konsekvens

Det handlar alltså absolut inte bara om bestraffning men vi måste ha något när inget annat biter. Vi har låtit henne gå till sitt rum men det bryr hon sig inte om längre. Vi har slängt leksaker vilket tog och tar "bra" men det skickar fel signaler (vi vill ju att hon ska vara rädd om sina saker) och det blir dyrt i längden. Konsekvenserna måste vara omedelbara, vi kan inte dra in tv tittande eller liknande eftersom det blir för avlägset. Ibland kan det vara något på gång, något vi har pratat om att göra som man då kan ställa in men ofta har vi inte det (och man vill ju inte bara sitta inne). Så vad ska vi ge för konsekvenser?

Beröm henne när hon inte krånglar och säg att hon är duktig. Belöning för rätt beteende funkar mkt bättre än bestraffning enligt barnpsykologi (för vuxna också faktiskt).

"Vad duktig du var som lät pappa lyfta ut bilen! Nu blev pappa jätteglad" och ge en kram. Om det är ngt som ofta blir konflikt fast inte just då

Tänk om din man slängde dina saker för att ni inte var överens... Helt sjukt ju!