Konsekvenser till 3,5 åring

Ska tillägga det också att vi självklart inte vill ge konsekvenser när hon ger sig. Konsekvenserna skall vara då hon inte ger sig. Och det finns två situationer. Ger hon sig inte med tandborsten så kan jag borsta hennes tänder mot hennes vilja, då behövs inte heller någon konsekvens. Men om hon t.ex. slänger ut något på golvet och vägrar plocka upp, ja då jag ju inte tvinga henne med våld. Då vill vi ha någon konsekvens att ta till ifall hon ändå inte gör det. Beslutar hon sig för att efter diskussion plocka upp, ja då har hon lytt och då behövs ingen konsekvens.

Jag förstår din tanke, den är god och fungerar säkert jättebra med de flesta barn. Vi har dock diskuterat problemen med förskolan eftersom hon sticker ut från mängden. Jag tror inte hon är extrem men hon skiljer sig från mängden.
Problemet är att vi inte kan förutspå alla situationer. Tänk dig själv om du skulle försöka göra det med din man. "Är det ok om jag flyttar din väska hit?", "Är det ok om jag sätter in din tallrik i diskmaskinen?", "Är det ok om jag häller upp mjölk i ditt glas eller vill du göra det själv?". Hon måste kunna leva ett liv där folk i henne omgivning tar initiativ och ifall det inte blir som hon tänkt sig i alla situationer så måste hon vara så flexibel att det går bra ändå.
Nu menar jag inte att hon ALLTID krånglar, men det dyker upp nya situationer VARJE dag. Vi kan inte ha listor på alla situationer om dykt upp, och sedan stå och slå i den varje gång vi gör någonting som har med henne att göra.
Vi kan alltså inte förutspå allting, inte ha långa listor, inte alltid tillfråga henne. Så vad ska vi göra?
Det är inte heller så att hon aldrig får bestämma. Ibland frågar vi henne då vi vet att det är en situation som ofta leder till problem, eller också väljer vi den lösning som oftast brukar vara mest problemfri. Ibland har hon någon åsikt och då kan vi ändra oss. T.ex. om vi tar ner ett glas och hon säger "nej jag vill ha det glaset", men om vi tagit fram ett glas och redan hällt upp, då får hon inte byta. Och snälla säg nu inte att vi alltid ska fråga vilket glas hon vill ha för det var bara ett exempel.

Du förstod inte vad jag menade. När hon klagar säg att hon får säga till i förväg nästa gång om hon vill ha det på ett särskilt sätt.

Vi har precis ett sådant barn. Han är nu 5,5 år och det är klart bättre men fortfarande bättre och sämre i perioder. När det är en tuffare period för honom blir det också mer konflikter. Om allt!

Senast i morse, jag säger att jag gör gröt nu (för att förbereda honom på det och ge honom möjlighet att säga att han vill ha något annat eller att han vill göra gröten vilket han vill ibland), han säger ok, men kommer sen ut i köket precis när jag blandat ihop och rört, och då säger han att han ville göra gröten och blir vansinnig. Och vill då att jag ska hälla ut gröten och vi ska göra från början. Det gör jag så klart inte. Det är en strid jag verkligen tar, att jag häller inte ut mat för att han hade velat göra det själv eller på annat sätt.

Men i övrigt väljer vi våra strider noggrant. Annars blir det sjukt mycket konflikter. Så om han hade velat ha en större bit papper hade jag gett det. Vill han ha en annan tröja får han välja det osv.

Vi var på kommunens familjerådgivning för ett år sedan, för att få lite input till hur vi ska bete oss och bemöta honom, just för att vi vissa perioder (som förra hösten) varit så enormt jobbigt med alla skrik, bråk och konflikter. Största problemet för oss är att han är så utåtagerande när han blir arg, vill välta saker, kasta saker, slåss, gallskrika. Och sådana reaktioner triggar verkligen det sämsta hos mig och min man. Då skriker vi till slut tillbaka för att det är så jobbigt med hans gallskrik eller att han ska välta omkull alla systerns leksaker för att han blir arg över att strumpan är fel. Typ. 

Jag förstår ditt tankesätt. Men att låta barnet plocka upp pärlor mot sin vilja är väl ett straff för att barnet hällde ut dem? Sedan frågeställningen om vad man ska göra som förälder om barnet inte vill gå ut ur bilen. Låta barnet sitta i en jättevarm bil för det blir väl konsekvensen av att inte gå ut ut bilen en sommardag med ditt tankesätt?

Att ge barnet ett straff och en konsekvens beroende av situation och ålder på barnet är nog inte fel. Ibland brukar jag bara avleda barnet och få det att tänka på annat.

TS det låter som ett väldigt viljestarkt barn! Min yngsta son är lite likadan faktiskt. Kan ni komma runt en del konflikter genom att hon får göra själv? Tex tandborsten eller detta med papperet? Eller om hon ska ha ett glas - lyft upp henne så hon själv får välja. Min son vill gärna göra precis allt själv och mycket kan han också (dock är han 5 år så lite äldre ).

Fördelen med dessa väldigt bestämda barn är ju att de vill och kan lära sig väldigt tidigt att vara självständiga. Jag har ett äldre barn som inte alls varit lika och han har också varit senare med det mesta. Lillebror behöver inte ens hjälp på toa sedan innan 5 års ålder eftersom han minsann kunde torka bajs själv. Och han klarar det verkligen bra också, han blir väldigt förnärmad om någon frågar om han vill ha hjälp. Likaså med mycket annat som han klarar utmärkt själv. Så man får se det positiva också.

Haha, precis samma här. Den envise femåringen gör mycket mera själv än den lite latare sjuåringen.

Konsekvensen av att inte gå ur bilen är att bli lyft ur bilen, tänker jag. Sedan verkar der vara ett rutinstyrt barn och då kan det vara bra att hålla på rutinerna vid t ex tandborstningen. ( Vatten först, tandkräm sen...) Om ni upplever att det alltid ska vara tvärtom mot vad ni gör så kan det vara en tydlig signal om att hon behöver lite mer att säga till om. Kan ni hitta fler områden där hon kan få ta ansvar, vid t ex dukning eller så? Då väljer hon ju också snygga glas åt alla;) Mitt tips är att lovebomba och göra roliga saker så ni skrattar mer än bråkar ihop! Lycka till! Det kan hjälpa bra att jämföra med hur en vuxen skulle uppleva det: Tog du det blåa porslinet? Jag tänkte att vi skulle dukat med mormors servis idag! Hur bemöter vi det ? Knappast med funderingar på konsekvenser!

Jag tror att det bästa, även med viljestarka barn, är att välja sina strider och bara lugnt förklara samband mellan handlingar och naturliga konsekvenser. Det senare kanske inte "hjälper" på så vis att man direkt får mindre konflikter, men tids nog så tror jag barnen har mer nytta av att man försökt få dem att förstå situationen, snarare än att "straffa" bort ett visst beteende. 

Det kommer ju en dag då viljestyrkan kommer att vara en stor fördel, men när man är 3,5 så känns det nog ofta mest som en belastning för föräldrarna. Hang in there, säger jag, försök (som ni verkar göra!) att behålla lugnet och hitta en balans mellan att gå henne till mötes utan att ge för mycket avkall på era egna behov. 

T ex hade jag inte gjort nån grej av varken snytpapper eller tandkräm, för det spelar ingen roll, det är lite materiellt svinn men inte så mycket mer. Vem som ska bära, eller huruvida pärlor ska plockas upp hade jag nog tagit mer strider om, för då går det ut över mina behov också. Jag kanske inte orkar bära, och jag tycker definitivt inte om att gå och trampa i pärlor. Förstår du hur jag tänker? Jag brukar alltså försöka fokusera på hur barnets vilja påverkar mig (eller andra), snarare än att vem det är som bestämmer.