Konsekvenser till 3,5 åring
Hej!
Vi har problem med vår dotter, hon har egentligen ända sedan hon var spädbarn haft en mycket stark vilja. Då handlade det om att bli buren och gungad hela tiden annars började hon skrika. Nu kan det handla om vilken färg glaset har, att mamma ska lyfta ur bilen, att inte gå på toa eller bada när vi vill etc. Allt är egentligen strider som man skulle kunna tänka sig försöka undvika och låta henne bestämma men livet skulle i så fall bli fruktansvärt ansträngande. Dessutom, varför ska en 3,5 åring få köra så med en hela tiden? Hon måste också lära sig att man ibland måste ge sig, vara flexibel och att ibland göra saker man inte vill.
Så innan någon skriver om att just välja sina strider så skulle jag i stället vilja fråga vilka konsekvenser ni anser man skall använda då barnet inte gör som man ber om?
Vi har skrivit ner några saker vi "jobbar" efter:
-Försöka förebygga problem genom att vara ett steg före (t.ex. mamma tar ur) eller att inte ta strider (vill hon ha en annan tröja så låt henne få det)
-Hålla oss lugna och använda en vänlig, "avväpnande" ton
-Bekräfta hennes känslor "jag förstår att du hade velat att mamma tog ut dig ur bilen, nu blev det ej som du tänkt och du blev ledsen för det, det är helt ok att känna så men..."
-Uppmuntra till åsikt: "det är bra att du säger vad du vill, ibland kan mamma och pappa ångra sig men nu bestämmer pappa/mamma att vi gör på detta sättet, nästa gång kanske vi gör på ditt sätt"
-Vädja: "du vet att mamma/pappa aldrig ändrar sig när vi bestämt oss, om du inte (kommer nu) kommer mamma/pappa bli arg och du bli ledsen, snälla gör inte så"
-Ge en sista chans: vägrar hon ändå, var tydlig och mycket kortfattad med att hon får max en chans till, annars händer något tråkigt (ibland kan man säga vad som kommer inträffa men vi vill undvika att hota).
-Konsekvens
Det handlar alltså absolut inte bara om bestraffning men vi måste ha något när inget annat biter. Vi har låtit henne gå till sitt rum men det bryr hon sig inte om längre. Vi har slängt leksaker vilket tog och tar "bra" men det skickar fel signaler (vi vill ju att hon ska vara rädd om sina saker) och det blir dyrt i längden. Konsekvenserna måste vara omedelbara, vi kan inte dra in tv tittande eller liknande eftersom det blir för avlägset. Ibland kan det vara något på gång, något vi har pratat om att göra som man då kan ställa in men ofta har vi inte det (och man vill ju inte bara sitta inne). Så vad ska vi ge för konsekvenser?
Jag har fetmarkerat och strukit under det av dina förslag jag tror på.
Straff/konsekvenser - Nej, varför då, för att barnet visar egen vilja? När ni nekar till att uppfylla hennes vilja så blir det automatiskt en direkt och naturlig konsekvens och något utöver det tycker jag inte man ska ta till.
Prova att undvika svar med ordet nej. Förklara istället varför hon inte kan få sin vilja uppfylld nu.
Exempel:
-Dottern - "Jag vill bada."
-Du - "Jag lagar mat nu, du får bada efter maten."
Istället för att du bara säger nej.
En annan sak jag tror på är att lära barn att ta ansvar över sin vilja. Självklart måste du anpassa ditt eget agerande i varje fall utefter mognadsgrad. En 3,5-åring klarar ju inte lika mycket som en 6-åring kan.
Exempel:
Dottern - "Jag vill måla" (med vattenfärg typ).
Du - "Javisst, men du får plocka fram grejerna själv, kladda inte ner och du plockar undan efter dig själv."
Här lär du dottern att hon får sin vilja igenom genom eget ansvar.
En fortsättning på detta (efter mognad) kan vara att ge tillåtelse beroende på hur hon skötte sig senast hon gjorde det hon vill göra nu. Säg ifrån om hon struntade i att ta rätt efter sig när hon gjorde detta förra gången. Samma om det visade sig att hon inte klarade det hon ville göra, exempelvis att något gick sönder eller att hon gjorde sig illa.