Konsekvenser till 3,5 åring

Lägg ner det där med straff. Det leder ingen vart. En konsekvens handlar inte om att gå till sitt rum eller att få leksaker slängda. En konsekvens är en konsekvens:  det vill säga orsak och verkan.

Här är exempel på konsekvenser som min 2,5-årige son har upplevt den senaste veckan:

- Han satte sig på marken och vägrade gå. Konsekvensen blev att han fick åka vagn.

- Han satte sig på marken och vägrade att gå. Vi hade ingen vagn med. Bolibompa skulle börja tio minuter senare. Jag sade att om han inte följer med så missar han bolibompa. Han vägrade följa med och missade följaktligen Bolibompa, vilket gjorde honom jätteledsen, men var liksom ingenting jag kunde göra något åt.

- Han har börjat slicka på glaset till porten varenda gång vi går ut. Inga tillsägelser har funkat och bär man honom förbi porten så springer han tillbaka till porten och slickar på fönstret i alla fall, samtidigt som han skrattar hysteriskt. För att få stopp på det beteendet så hejdade jag honom precis när han skulle slicka på fönstret och sade: "Om du ska slicka på fönstret så kan vi inte gå ut igenom porten utan då måste vi åka upp till lägenheten och hämta en trasa och torka bort spottet." Eftersom han vet att jag håller det jag säger, så hejdade han sig själv och lät bli att slicka på glaset eftersom han hellre ville gå till lekplatsen än att ta hissen upp till lägenheten och hämta en trasa att torka med.

- Han hällde ut alla pärlor på golvet trots tillsägelse om att inte göra det. Konsekvensen blev att han fick plocka upp dem, fast han egentligen inte ville.

- Han kastade en leksaksbil i golvet. Konsekvensen blev att den gick sönder.

Hänger du med? Konsekvenser är helt enkelt naturliga konsekvenser av ett handlande. Att slänga leksaker för att barnet inte vill gå hem från lekplatsen är ingen konsekvens. Det är ett straff och det är jäkligt elakt och förvirrande att utsätta ett barn för det. Av straff lär man sig ingenting.

Konsekvensen av att inte gå ur bilen är att bli lyft ur bilen, tänker jag. Sedan verkar der vara ett rutinstyrt barn och då kan det vara bra att hålla på rutinerna vid t ex tandborstningen. ( Vatten först, tandkräm sen...) Om ni upplever att det alltid ska vara tvärtom mot vad ni gör så kan det vara en tydlig signal om att hon behöver lite mer att säga till om. Kan ni hitta fler områden där hon kan få ta ansvar, vid t ex dukning eller så? Då väljer hon ju också snygga glas åt alla;) Mitt tips är att lovebomba och göra roliga saker så ni skrattar mer än bråkar ihop! Lycka till! Det kan hjälpa bra att jämföra med hur en vuxen skulle uppleva det: Tog du det blåa porslinet? Jag tänkte att vi skulle dukat med mormors servis idag! Hur bemöter vi det ? Knappast med funderingar på konsekvenser!