Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

får jag också va med fast jag ligger lite efter. BF 27/11!

tredje barnet. de andra är tonåringar nu.

Hej. Har också BF 16/11 !! Känner mig rätt less på att vara gravid faktiskt. Har en femårig son och nu verkar det som att vi väntar en flicka (men har nästan svårt att tro på det även fast det såg ganska tydligt ut på UL). Jag har ganska ont i ryggen och har även problem med ligamenten i magen när jag går. Humörmässigt är jag lugnare den här gången men det känns som att det går såå långsamt!!

Hej tjejer :) v 32 här. Är också super less på att vara gravid nu och håller med att det inte alls går nå snabbare fast det är andra barnet.. :p

Ta det lugnt! :) storebror kanske halkar men risken att det blir något allvarligt är inte stor! Jag är nästan helt säker på att lasagnen är tillräckligt varm, de föder ju barn där du är också. Att lillasyster ska sluta röra sig eller komma ut för tidigt får du nog bara försöka slå bort. Det ligger helt utanför din kontroll! Njut av resan. Snart sitter du med nattvaken bebis och längtar tillbaks ;) Vart är ni förressten?

Med detta sagt förstår jag oron du beskriver. Igår när jag skulle somna kom jag på att våra räkningar går till min internetbank och hur ska min man kunna betala räkningarna om jag dör under graviditeten? Döden kändes även nära förstående då jag är hemskt förkyld och hade en mystisk värk i mellangärdet och ryggen vilket jag tolkade som en propp i lungan... ja nu idag känns det ju lite långsökt, men i natt var det ett verkligt bekymmer!!

Jag är sjukskriven på heltid och har varit det i evigheter (känns det som.. älskar mitt jobb så att gå hemma hela dagarna får mig att klättra på väggarna!)

Till en början var jag sjukskriven för huvudvärk, den var hemsk! Varje vecka fick jag migränanfall som gjorde att jag var sängliggande i minst tre dagar, men som tur var blev det bättre efter sisådär 8 veckor.. haha, dock hade foglossningen kommit under tiden så jag blev sjukskriven för det istället. (de ska ju inte va gött att va gravid liksom)

Bråk med försäkringskassan fick jag kriga med igenom ändå, tog 12 veckor innan de godkände min sjukskrivning pga att jag fick en värdelös läkare.

Jag är antagligen sjukskriven resten av grav också så slipper väl åtminstone bråka mig till havandeskapspenning!

Det där med sömnen känner jag igen, har jättesvårt att sova! På nätterna är jag trött i kroppen, men inte ögonen. Vrider mig lite för att hitta en bekväm ställning, och vid den tidpunkten som jag hittat något som känns någorlunda bekväm har det tagit så lång tid att jag måste upp och kissa - så bara att hoppa upp, och sen börja om igen. Sen vaknar jag på natten och morgonen, måste kissa igen och så börjar det om igen - haha. Varför skulle man få sova liksom - de vore ju för bra!

Varannan vecka har vi två småbarn här hemma också som vaknar mellan 5-6 på morgonen - ibland blir jag lite smått galen kan jag säga, haha!

Meeeen imorgon går jag in i vecka 30, skön känsla ändå att man faktiskt börjar närma sig sitt mål!! galet vad jag längtar!

En fråga- Hur delaktiga är era respektive?

Jag känner att jag är lite för uppe i hela graviditeten 24/7 liksom. Har svårt att tänka på annat. Planerar och köper saker till bebis och insett att jag inte alltid frågar mannen innan utan kör mitt race och samtidigt tycker att han inte engagerar sig så mycket. vilket säkert inte beror på ett ointresse från hsns sida egentligen.

Vilken mysig tråd! Hoppas att man får vara med :)

Jag har en dotter född mars 2014 och nu väntar vi en lillasyster den 21/11, men jag känner på mig att hon kommer den 17/11. Med dottern sa jag redan i november att hon kommer den 14e mars (trots beräknad den 24e). Gissa om jag blev förvånad när vattnet gick strax efter midnatt...!

Jag hade på RUL en moderkaka som låg i nederkant och om den inte flyttat sig kan det tvingas bli planerat snitt vilket jag absolut inte vill, men å andra sidan, vad ska man göra? Vi ska på ett extra ultraljud den 30/9, så då får vi se. 

Jag har gått och trott att jag är gravid i vecka 15 i typ fyra månader, men igår gick jag förbi en spegel i en butik och slogs av hur GRAVID jag är! Man blir så hemmablind! Men med 80 dagar kvar så är vi ju faktiskt en bit på vägen... Nu börjar det dock kännas tungt och jag känner igen mig i det några av er skriver om vakna nätter. Jag är trött, kroppen är trött men ändå GÅR DET INTE att somna... Otroligt frustrerande... Att magen trycker på åt alla håll har gjort att mitt illamående är tillbaka och hemma blir jag kallad "Ankan" för att jag börjat vagga fram. Det känns som att höfterna skulle behöva sig en redig smörjning, de liksom knarrar!!

Väntar beslut från FK om graviditetspenning och hoppas att det blir som sist, då jag fick beviljat på 100% men registrerade till försäkringskassan vecka till vecka hur jag faktiskt jobbade, för jag vill inte sluta jobba helt, utan kunna jobba på så länge jag mår bra och ändå ha GP som en "säkerhet", för de dagar jag inte kan hålla tempot på jobbet, lyfta det som behövs, orka/kunna stå så länge... Vi får se vad beslutet säger. 

Jag var hos BM idag. Allt ser så bra ut så... förutom att jag nästan ville gråta när jag såg siffrorna på vågen!! Alla säger hela tiden att jag men det är klart man går upp i vikt som gravid. Det försvinner så fort bebisen är ute etc. Men jag känner verkligen ångest för detta. De siffrorna kan inte vara jag!!! Och lååångt ifrån alla går ner allt så fort bebisen kommit ut! Hjälp mig, vad ska jag göra för att få bort viktångesten?

För övrigt är min man inte så värst engagerad. Han var med på kubtestet och rul och tyckte att det var kul och så, men frågar inget om hur det går hos bm etc. Känns lite trist ibland men jag kan ju inte precis tvinga honom att vara intresserad... han hjälper till när det är absolut nödvändigt typ... (som när jag inte får av mig byxorna. Haha)